onsdag, februari 24, 2010

Time out

Take the time out to be right there
Take the time out to show you care
You'll be so glad when the day is done
You took the time out to love someone

Stevie Wonder, 1995




Den 1 mars firar min blogg fyra år! Det har varit en rolig erfarenhet och jag har känt att skrivklådan jag bär på har fått en naturlig plats där jag kan klia av mig. Men efter 160 inlägg har jag kommit till punkt, åtminstone för en överskådlig tid. Eventuellt handlar det bara om att lägga den i träda tills dess att ny näring och inspiration rinner till!

Tack till alla er som valt att läsa allt eller valda delar. Extra roligt har det varit att träffa personer jag aldrig tidigare mött men som berättar att man "upptäckt" bloggen!

Tills vi hörs önskar jag dig allt mindre snö och kyla och desto mer av vår, sol och värme...

Hälsningar
Totte Björre

Etiketter:

söndag, januari 24, 2010

... en samling banala trallar utan socialt patos!

Hide my face in my hands, shame wells in my throat
My comfortable existance is reduced to a shallow meaningless party
Seems that when some innocent die
All we can offer them is a page in a some magazine
Too many cameras and not enough food
'Cos this is what we've seen


Sting, 1980



(Klicka på bilden för en förstoring)

Liksom världen i övrigt förfasas jag av jordbävningen i Haiti. En förfasan som innehåller många frågor om "varför" men också insikten av mina begränsningar att kunna göra en skillnad. Som så många andra har jag skänkt pengar till hjälporganisationer som, om dom kommer fram, kan lindra lidandet. För övrigt verkar det som om Sverige och vi svenskar är generösa med våra pengar när det gäller katastrofhjälp. Härom dagen såg jag en lista på de länder som hittills har bidragit med mest humanitärt stöd. Först kom USA, därefter Frankrike, Storbritanien och därefter Sverige. Däremot fanns inga av de rika länderna från den arabiska halvön på listan. Vill gärna förstå anledningen!

I går kväll följde jag den internationella insamlingsgalan "Hope for Hahiti now" på TV som säkert inbringade bidrag som kan räknas till många 100 miljoner. Som draghjälp fanns välkända skådespelare som svarade i telefon och flera kända artister som uppträdde. Och det var då jag upptäckte ett intressant samband som jag formulerade till en hypotes.

Hypotesen lyder: "Populärmusikens texter har de senaste 20 åren utvecklats till en samling banala trallar utan socialt patos".

Hur leder jag det i bevis? Jo, utav galans 19 musikframträdanden där artisterna valde musik och texter som på ett eller annat sätt speglade Hahitis öde gjordes 13 av låtarna 1989 eller tidigare, åtta gjordes mellan 1969 - 1989 medan fyra gjordes under perioden 1990 - 2010. Till saken hör också att två låtar blev specialskrivna inför galan varför jag inte räknar med dom.

Här är spellistan:

John Legend: "Motherless Child", 1800-talet
Mary J. Blige: "Hard Times", 1854 av Stephen Foster
Alicia Keys: "Prelude to a Kiss", 1938 avDuke Ellington;
Bruce Springsteen: "We Shall Overcome", originalet skrevs i början av 1900-taletoch blev känd 1963 genom Joan Baez
Dave Matthews & Neil Young: "Alone & Forsaken", 1951 av Hank Williams
Emeline Michel: "Many Rivers To Cross", 1969 av Jimmy Cliff
Stevie Wonder: "Bridge Over Troubled Water", 1970 av Simon & Garfunkel
Jennifer Hudson: "Let It Be", 1970 av Beatles
Sheryl Crow, Keith Urban and Kid Rock: "Lean on Me", 1972 av Bill Withers
Wyclef Jean: "Rivers of Babylon", 1972 av Brent Dowe
Sting: "Driven To Tears", 1980 av the Police
Justin Timberlake: "Hallelujah", 1984 av Leonard Cohen
Madonna: "Like a Prayer", 1989

Shakira: "I'll Stand by You", 1994 av Pretenders
Taylor Swift: "Breathless", 2005 av Better than Ezra
Beyoncé: "Halo", 2009
Christina Aguilera: "Lift Me Up", 2010 av Linda Perry

Coldplay: "A Message", 2010 (natten innan konserten)
Jay-Z med U2's Bono och Rihanna; "Stranded”, 2010 inför konserten


Enligt mig belägger hypotesen att textförfattare och musiker innan 1990 var mer angelägna och intresserade av att spegla samhället och vårt samvete i sin musik än vad man är idag.

Tyvärr tror jag att hit-fabrikerna och en explorativ kommersialism är anledningen.

Etiketter: ,

måndag, januari 18, 2010

Alperna och skidåkning

Hail a cab
to go out to the airport
to catch a plane
to go skiing
in the alps for two weeks

Christine Lavin, 1985


Förra lördagen satte vi oss tillsammans med Harald och Margaret på Ryanair till Klagenfurt i Österrike för en veckas skidåkning i Matrei. Förväntningarna inför en veckas skidåkning i vecka 2 var snö, kyla, vind och brist på sol.

Ibland är det skönt att förväntningar inte infrias...!
Av totalt 6 skiddagar hade vi tre med sol från klarblå himmel, två med sol från skyig himmel och en med växlande moln och dimma. Inte illa! Bodde gjorde vi i Harald och Margarets andelslägenhet på Hotel Goldreid.
Veckan innan hade det snöat och nu låg kall och puderlik lösnö och väntade på oss. Det är en speciell känsla att få vara först i en offpistbacke och göra spår efter spår.


(Logga in på sidan för ett Youtube-klipp)
Det går åt mycket energi varför mat och dryck står högt på behovslistan. Vi löste det hela genom att varva egna lagade middagar (Bengans fiskgryta, ryggbiff med klyftpotatis och kasslergryta) med restaurangbesök. Den österrikiska gösfilén var framför allt en synupplevelse...

Jag fick möjlighet att byta ut mina hyrda Fisher Pro Race GS mot sportbutiksägarens egna Head Chip med Intelligence och Liquidmetal Technology. Dessa mikrochipbestyckade carvingskidor med 13 meters radie var så långt ifrån mina första slalomskidor med skruvade stålkanter man kan tänka sig! Så här fungerar det enligt Head:

Intellifibers positioned at 45° in front of the binding transform mechanical impulses into electrical energy. The harder you ride, the more energy is produced. The electrical energy is led back to the Intellifibers. This causes them to stiffen up, putting more rebound and torsional stiffness into the ski. Intelligence progressively stabilizes the entire ski at high speeds.

Some HEAD high-end skis boast Intelligence Chip Technology. Here, the electrical energy produced by the Intellifibers is not just recycled, but accumulated and released bit by bit through a pre-programmed chip – individually timed to match the oscillation properties of the ski. Thus, the effect of Intelligence is multiplied, providing even more performance relative to your skiing style.

Som alltid då man har kul går dagarna för fort. Nöjda såväl lekamligt som känslomässigt och med en lätt solrodnad på kinderna tog vi hyrbilen tillbaka till Klagenfurts flygplats och var hemma i huset igen på lördagskvällen. Geschwint!

Etiketter:

torsdag, januari 07, 2010

Katastrofala omslag

Var gång skymningen stilla sig sänker
mina tankar till hemmet då går
och jag ler fastän hjärtat mitt gråter
när mot kvällen jag hemlängtan får


Palomaz


Dansbandsmusiken upplever en renässans. Inte minst pga av TV-producerade tävlingar och en gentemot genren häcklande Robert Gustavsson med sitt band Rolandz. Vad är det som gör att folk i stugorna kör milstals en torsdag för att lyssna och dansa till covers av låtar som aldrig borde ha spelats den första gången?

Nu ska jag inte vara svår! Det finns faktiskt en del av dansbandskulturen som jag uppskattar. Och det är vinylskivornas omslagsbilder från 1970- och 80-talet. Det är en riktig guldgruva till förnöjdsamhet! Till min glädje har jag upptäckt att jag inte är ensam om att visa denna uppskattning. På nätet finns "Herr Dryck" med sin hemsida http://katastrofalaomslag.blogspot.com/! Här fullkomligt vältrat sig "Herr Dryck" i osmakligheter genom att recensera omslagsbilder.

Låt mig få lämna ett smakprov i form av ett citat som gäller omslaget till Palomaz 7.

"De har kostat på sig att ta hjälp av fotograf och studio (Studio Jan i Tomelilla) inför framställandet av skivans omslag, klätt sig unisont (bortsett från skorna givetvis), noggrant placerats kring ett litet bord, blivit jämnt och snyggt belysta och alla blickar har riktats mot kameran. Allt väl så långt. Men då var det någon bystander ute på sidan som tog en bild av de sex, en bild som saknade skärpa på alla medlemmar utom den närmaste, som fångade de missprydande skuggorna från studiobelysningen men som däremot inte fångade blicken från en enda av dem utan fick det att se ut som om alla plötsligt fick syn på något mycket mer intressant ute till höger om fotografen.

Efter studiofotograferingen valde Palomaz att använda DEN bilden, istället för de bilder som fotografen fått till. Lägg till det slipsar i mycket varierande längd, den vänstre kåkfararens rehab-dojjor, en livsfarlig brottsling i tonade pilotbrillor och den hemska kontrasten mellan text och vidrig heltäckningsmatta så har du en riktig hit."

Jag kan inte undanhålla fler exempel på omslag som får mig på gott humör. Håll till godo!










Etiketter: ,

fredag, december 18, 2009

Mina rockgener tog revansch!

Language barriers broken
Now we've found the key
And if you want the wind of change
To blow about you
And you're the only other person to know, don't tell me
I'm just a singer in a rock and roll band


The Moody Blues, 1973



(Bilden är klickbar)

Intresset för musik har väl funnits med i alla tider. Genom den kommunala musikskolan tog jag mig via blockflöjten och valthornet till trumpeten. I Helsingborg spelade jag euphonium i ett brassband. Och i takt med att rockintresset vaknade började jag fuska på elbas.

Också på det tidiga 70-talet närde tonåringar drömmar om att bilda rockband. Så också jag. Sagt och gjort, tillsammans med tre kompisar så skulle vi spela skjortan av de flesta. Att spela var väl en sak. En annan, och som jag kommer ihåg var väldigt viktigt, var vad skulle bandet heta?

På den tiden hette banden allt från Fläsket brinner, Samla Mammas Manna, Träd Gräs och Stenar, Risken Finns, Archimedes Badkar, Älgarnas Trädgård, Piska Mig Hårt, Fem Älgar I Ett Badkar till Elda Med Höns. Med andra ord gällde det att komma på ett originellt bandnamn. Och vi tyckte vi lyckades rätt bra! Bandet fick heta: Kissa Mig I Fickan.

Med full av entusiasm och storhetsvansinne satte vi igång och repade. Efter att ha övat, däremot inte tillräckligt, fick vi en första spelning utanför Helsingborg. Vi skulle till Göteborg och förorten Kortedala och spela skjortan av Kålle och Ada. Med på resan hade vi ett gäng trogna supporters, roddare och groupies som vi gärna ville kalla dom...!

Nu blev det väl inte så bra som vi hade tänkt. Ovationerna var synnerligen få men vi hade varit på vår första turné. Det skulle också visa sig bli den sista... Som tur var sa vår självbevarelsedrift att bandet hade kissat i sin sista ficka. Sedan dess har jag mer hängett mig åt att lyssna på dom som kan spela.

Nåväl, "äpplet faller inte långt från trädet"! Efter några år med trombonen och ett halvhjärtat försök med elbasen fastnade William för trummor. Och nu är han där pappa en gång var. Fast jag vågar påstå att han musikaliskt sätt är flera resor bättre än vad jag någonsin var.

Självklart är bandet bildat. Naturligtvis föregicks namngivningen av en graviditetsperiod som slutade med födelsen av "Sweet Remedy". Och igår gjorde bandet sin första spelning. På Monokrom i Kalmar för kanske 200 personer spelade man härlig och gungande rock.

Äntligen fick mina rockgener revansch !!

(Bilden är klickbar)

Till sist önskar jag och resten av familjen Björre dig en God Jul & Gott Nytt År. Det gör vi också med en bild inspirerad av ett stycke musikalisk historia, tillika ett av världens mest berömda skivomslag.

(Bilden är klickbar)

På återseende 2010!

Etiketter: ,

fredag, december 04, 2009

Krig ska bli miljövänligt!

Chanting the Mantra peace on earth
We all been playing those mind games forever
Some kinda druid dudes lifting the veil
Doing the mind guerrilla

John Lennon, 1973




Amerikanska Pentagon drar nu sitt strå till stacken för en mer ”uthållig” och medveten miljöpolitik. USA som är djupt involverad i aktiv krigföring, eller om man nu vill använda termen fredsbevarande insatser, i såväl Irak som i Afghanistan har börjat förstå att blykulorna och stridsflygplan inte bara dödar människor utan också miljön på ett högst påtagligt sätt? Samtidigt som målet är att ”oskadliggöra” stridförande fiender vill man rädda planeten genom miljövänlig krigföring.

Pentagon investerar miljontals dollar i “gröna vapen” som exempelvis blyfri ammunition som inte förgiftar vattendrag. Jag väntar bara på att få se en vapentillverkares reklamTV-slogan om ” Kulan som dödar dig men inte naturen!”

Ett annat exempel på Pentagons gröna samvete är ”den stora gröna flottan” (atomdrivna eller biobränsledrivna fartyg) och ”Green Hornet” som är det nya biobränsledrivna jetplanet. Andra bränsletyper som testas på flygplan är alger, gräs och djurfett. Enligt Pentagon kan varje stridsflygplan spara 127.000 tunnor bränsle per år! Det är ju alltid något då USA idag gör av med 95 miljoner tunnor jetbränsle per år.

Med den våg av miljöhype som sveper över jorden så måste väl varje bidrag till minskade koldioxidutsläpp vara välkommen, eller hur...?

Etiketter:

söndag, november 22, 2009

Korruption

From the drip drip drip of the teardrops
To the chink chink chink of the cash
To the end end end of the friendships
To the wack wack wack of the bash
Corruption corruption corruption

Iggy Pop, 1999



(Ifall du inte ser kartan beror det på att du inte är inloggad på min blogg!)

Jag ramlade över en intressant artikel från Transparency International (TI) som är en oberoende frivilligorganisation som åtnjuter stor internationell respekt för sitt globala arbete att kartlägga och motverka korruption i alla dess former. I dagarna har man publicerat 2009-års resultat som speglar graden av den internationella korruptionen per land.

För att förstå kartan behöver vi först förstå hur TI definierar korruption? Så här säger man: "Korruption är att utnyttja sin ställning för att uppnå otillbörlig fördel för sin egen eller annans vinning". Kartan visar graden av korruption bland 180 länder inom offentlig sektor. Talet O i skalan visar på en omfattande korruption medan 10 visar på låg korruption.

Intressant är att Sverige som delade förstaplatsen 2008 tillsammans med Nya Zeeland och Danmark har halkat ner till en delad tredje plats tillsamans med Singapore. Bäst i klass är fortfarande Nya Zeeland med 9.4 följt av Danmark med 9.3 och som sagt Sverige och Singapore med 9.2. I botten hamnar instabila länder som Somalia 1.1, Afghanistan 1.2, Myanmar (Burma) med 1.4 samt Sudan och Irak med 1.5.

Vad är då anledningen till att Sverige har ramlat i rankningen? TI motiverar resultatet med att: "Sverige har fortfarande inte full transparens i dess partifinansiering". Samtidigt pekar man indirekt också på Sveriges delaktighet om tveksamma fall av mutskandaler i exportaffärer.

Bland slutsatserna man kan göra av undersökningen är att inget land är immunt mot korruption i ett eller annat avseende. Speciellt intressant är det att spekulera i korruptionens vägar, effekter och påverkan den har på den världsomfattande lågkonjunkturen och de ansträngningarna som görs för att stimulera världsekonomin.

Klicka dig vidare på http://media.transparency.org/imaps/cpi2009 så kommer du till den interaktiva kartan som för vissa länder är rätt avslöjande...

Etiketter:

Bloggtoppen.se