Totte Björre's kommentarer

Time out

2010-02-24T16:40:00.006+01:00

Take the time out to be right there
Take the time out to show you care
You'll be so glad when the day is done
You took the time out to love someone

Stevie Wonder, 1995

Den 1 mars firar min blogg fyra år! Det har varit en rolig erfarenhet och jag har känt att skrivklådan jag bär på har fått en naturlig plats där jag kan klia av mig. Men efter 160 inlägg har jag kommit till punkt, åtminstone för en överskådlig tid. Eventuellt handlar det bara om att lägga den i träda tills dess att ny näring och inspiration rinner till!

Tack till alla er som valt att läsa allt eller valda delar. Extra roligt har det varit att träffa personer jag aldrig tidigare mött men som berättar att man "upptäckt" bloggen!

Tills vi hörs önskar jag dig allt mindre snö och kyla och desto mer av vår, sol och värme...

Hälsningar
Totte Björre

... en samling banala trallar utan socialt patos!

2010-01-24T14:15:00.008+01:00

Hide my face in my hands, shame wells in my throat
My comfortable existance is reduced to a shallow meaningless party
Seems that when some innocent die
All we can offer them is a page in a some magazine
Too many cameras and not enough food
'Cos this is what we've seen

Sting, 1980

(Klicka på bilden för en förstoring)

Liksom världen i övrigt förfasas jag av jordbävningen i Haiti. En förfasan som innehåller många frågor om "varför" men också insikten av mina begränsningar att kunna göra en skillnad. Som så många andra har jag skänkt pengar till hjälporganisationer som, om dom kommer fram, kan lindra lidandet. För övrigt verkar det som om Sverige och vi svenskar är generösa med våra pengar när det gäller katastrofhjälp. Härom dagen såg jag en lista på de länder som hittills har bidragit med mest humanitärt stöd. Först kom USA, därefter Frankrike, Storbritanien och därefter Sverige. Däremot fanns inga av de rika länderna från den arabiska halvön på listan. Vill gärna förstå anledningen!

I går kväll följde jag den internationella insamlingsgalan "Hope for Hahiti now" på TV som säkert inbringade bidrag som kan räknas till många 100 miljoner. Som draghjälp fanns välkända skådespelare som svarade i telefon och flera kända artister som uppträdde. Och det var då jag upptäckte ett intressant samband som jag formulerade till en hypotes.

Hypotesen lyder: "Populärmusikens texter har de senaste 20 åren utvecklats till en samling banala trallar utan socialt patos".

Hur leder jag det i bevis? Jo, utav galans 19 musikframträdanden där artisterna valde musik och texter som på ett eller annat sätt speglade Hahitis öde gjordes 13 av låtarna 1989 eller tidigare, åtta gjordes mellan 1969 - 1989 medan fyra gjordes under perioden 1990 - 2010. Till saken hör också att två låtar blev specialskrivna inför galan varför jag inte räknar med dom.

Här är spellistan:

John Legend: "Motherless Child", 1800-talet
Mary J. Blige: "Hard Times", 1854 av Stephen Foster
Alicia Keys: "Prelude to a Kiss", 1938 avDuke Ellington;
Bruce Springsteen: "We Shall Overcome", originalet skrevs i början av 1900-taletoch blev känd 1963 genom Joan Baez
Dave Matthews & Neil Young: "Alone & Forsaken", 1951 av Hank Williams
Emeline Michel: "Many Rivers To Cross", 1969 av Jimmy Cliff
Stevie Wonder: "Bridge Over Troubled Water", 1970 av Simon & Garfunkel
Jennifer Hudson: "Let It Be", 1970 av Beatles
Sheryl Crow, Keith Urban and Kid Rock: "Lean on Me", 1972 av Bill Withers
Wyclef Jean: "Rivers of Babylon", 1972 av Brent Dowe
Sting: "Driven To Tears", 1980 av the Police
Justin Timberlake: "Hallelujah", 1984 av Leonard Cohen
Madonna: "Like a Prayer", 1989

Shakira: "I'll Stand by You", 1994 av Pretenders
Taylor Swift: "Breathless", 2005 av Better than Ezra
Beyoncé: "Halo", 2009
Christina Aguilera: "Lift Me Up", 2010 av Linda Perry

Coldplay: "A Message", 2010 (natten innan konserten)
Jay-Z med U2's Bono och Rihanna; "Stranded”, 2010 inför konserten

Enligt mig belägger hypotesen att textförfattare och musiker innan 1990 var mer angelägna och intresserade av att spegla samhället och vårt samvete i sin musik än vad man är idag.

Tyvärr tror jag att hit-fabrikerna och en explorativ kommersialism är anledningen.

Alperna och skidåkning

2010-01-18T15:27:00.010+01:00

Hail a cab
to go out to the airport
to catch a plane
to go skiing
in the alps for two weeks

Christine Lavin, 1985

Förra lördagen satte vi oss tillsammans med Harald och Margaret på Ryanair till Klagenfurt i Österrike för en veckas skidåkning i Matrei. Förväntningarna inför en veckas skidåkning i vecka 2 var snö, kyla, vind och brist på sol.

Ibland är det skönt att förväntningar inte infrias...!

Av totalt 6 skiddagar hade vi tre med sol från klarblå himmel, två med sol från skyig himmel och en med växlande moln och dimma. Inte illa! Bodde gjorde vi i Harald och Margarets andelslägenhet på Hotel Goldreid.

Veckan innan hade det snöat och nu låg kall och puderlik lösnö och väntade på oss. Det är en speciell känsla att få vara först i en offpistbacke och göra spår efter spår.

(Logga in på sidan för ett Youtube-klipp)

Det går åt mycket energi varför mat och dryck står högt på behovslistan. Vi löste det hela genom att varva egna lagade middagar (Bengans fiskgryta, ryggbiff med klyftpotatis och kasslergryta) med restaurangbesök. Den österrikiska gösfilén var framför allt en synupplevelse...

Jag fick möjlighet att byta ut mina hyrda Fisher Pro Race GS mot sportbutiksägarens egna Head Chip med Intelligence och Liquidmetal Technology. Dessa mikrochipbestyckade carvingskidor med 13 meters radie var så långt ifrån mina första slalomskidor med skruvade stålkanter man kan tänka sig! Så här fungerar det enligt Head:

Intellifibers positioned at 45° in front of the binding transform mechanical impulses into electrical energy. The harder you ride, the more energy is produced. The electrical energy is led back to the Intellifibers. This causes them to stiffen up, putting more rebound and torsional stiffness into the ski. Intelligence progressively stabilizes the entire ski at high speeds.

Some HEAD high-end skis boast Intelligence Chip Technology. Here, the electrical energy produced by the Intellifibers is not just recycled, but accumulated and released bit by bit through a pre-programmed chip – individually timed to match the oscillation properties of the ski. Thus, the effect of Intelligence is multiplied, providing even more performance relative to your skiing style.

Som alltid då man har kul går dagarna för fort. Nöjda såväl lekamligt som känslomässigt och med en lätt solrodnad på kinderna tog vi hyrbilen tillbaka till Klagenfurts flygplats och var hemma i huset igen på lördagskvällen. Geschwint!

Katastrofala omslag

2010-01-07T15:39:00.004+01:00

Var gång skymningen stilla sig sänker
mina tankar till hemmet då går
och jag ler fastän hjärtat mitt gråter
när mot kvällen jag hemlängtan får

Palomaz

Dansbandsmusiken upplever en renässans. Inte minst pga av TV-producerade tävlingar och en gentemot genren häcklande Robert Gustavsson med sitt band Rolandz. Vad är det som gör att folk i stugorna kör milstals en torsdag för att lyssna och dansa till covers av låtar som aldrig borde ha spelats den första gången?

Nu ska jag inte vara svår! Det finns faktiskt en del av dansbandskulturen som jag uppskattar. Och det är vinylskivornas omslagsbilder från 1970- och 80-talet. Det är en riktig guldgruva till förnöjdsamhet! Till min glädje har jag upptäckt att jag inte är ensam om att visa denna uppskattning. På nätet finns "Herr Dryck" med sin hemsida http://katastrofalaomslag.blogspot.com/! Här fullkomligt vältrat sig "Herr Dryck" i osmakligheter genom att recensera omslagsbilder.

Låt mig få lämna ett smakprov i form av ett citat som gäller omslaget till Palomaz 7.

"De har kostat på sig att ta hjälp av fotograf och studio (Studio Jan i Tomelilla) inför framställandet av skivans omslag, klätt sig unisont (bortsett från skorna givetvis), noggrant placerats kring ett litet bord, blivit jämnt och snyggt belysta och alla blickar har riktats mot kameran. Allt väl så långt. Men då var det någon bystander ute på sidan som tog en bild av de sex, en bild som saknade skärpa på alla medlemmar utom den närmaste, som fångade de missprydande skuggorna från studiobelysningen men som däremot inte fångade blicken från en enda av dem utan fick det att se ut som om alla plötsligt fick syn på något mycket mer intressant ute till höger om fotografen.

Efter studiofotograferingen valde Palomaz att använda DEN bilden, istället för de bilder som fotografen fått till. Lägg till det slipsar i mycket varierande längd, den vänstre kåkfararens rehab-dojjor, en livsfarlig brottsling i tonade pilotbrillor och den hemska kontrasten mellan text och vidrig heltäckningsmatta så har du en riktig hit."

Jag kan inte undanhålla fler exempel på omslag som får mig på gott humör. Håll till godo!

Mina rockgener tog revansch!

2009-12-18T16:14:00.019+01:00

Language barriers broken
Now we've found the key
And if you want the wind of change
To blow about you
And you're the only other person to know, don't tell me
I'm just a singer in a rock and roll band

The Moody Blues, 1973

(Bilden är klickbar)

Intresset för musik har väl funnits med i alla tider. Genom den kommunala musikskolan tog jag mig via blockflöjten och valthornet till trumpeten. I Helsingborg spelade jag euphonium i ett brassband. Och i takt med att rockintresset vaknade började jag fuska på elbas.

Också på det tidiga 70-talet närde tonåringar drömmar om att bilda rockband. Så också jag. Sagt och gjort, tillsammans med tre kompisar så skulle vi spela skjortan av de flesta. Att spela var väl en sak. En annan, och som jag kommer ihåg var väldigt viktigt, var vad skulle bandet heta?

På den tiden hette banden allt från Fläsket brinner, Samla Mammas Manna, Träd Gräs och Stenar, Risken Finns, Archimedes Badkar, Älgarnas Trädgård, Piska Mig Hårt, Fem Älgar I Ett Badkar till Elda Med Höns. Med andra ord gällde det att komma på ett originellt bandnamn. Och vi tyckte vi lyckades rätt bra! Bandet fick heta: Kissa Mig I Fickan.

Med full av entusiasm och storhetsvansinne satte vi igång och repade. Efter att ha övat, däremot inte tillräckligt, fick vi en första spelning utanför Helsingborg. Vi skulle till Göteborg och förorten Kortedala och spela skjortan av Kålle och Ada. Med på resan hade vi ett gäng trogna supporters, roddare och groupies som vi gärna ville kalla dom...!

Nu blev det väl inte så bra som vi hade tänkt. Ovationerna var synnerligen få men vi hade varit på vår första turné. Det skulle också visa sig bli den sista... Som tur var sa vår självbevarelsedrift att bandet hade kissat i sin sista ficka. Sedan dess har jag mer hängett mig åt att lyssna på dom som kan spela.

Nåväl, "äpplet faller inte långt från trädet"! Efter några år med trombonen och ett halvhjärtat försök med elbasen fastnade William för trummor. Och nu är han där pappa en gång var. Fast jag vågar påstå att han musikaliskt sätt är flera resor bättre än vad jag någonsin var.

Självklart är bandet bildat. Naturligtvis föregicks namngivningen av en graviditetsperiod som slutade med födelsen av "Sweet Remedy". Och igår gjorde bandet sin första spelning. På Monokrom i Kalmar för kanske 200 personer spelade man härlig och gungande rock.

Äntligen fick mina rockgener revansch !!

(Bilden är klickbar)

Till sist önskar jag och resten av familjen Björre dig en God Jul & Gott Nytt År. Det gör vi också med en bild inspirerad av ett stycke musikalisk historia, tillika ett av världens mest berömda skivomslag.

(Bilden är klickbar)

På återseende 2010!

Krig ska bli miljövänligt!

2009-12-04T16:11:00.004+01:00

Chanting the Mantra peace on earth
We all been playing those mind games forever
Some kinda druid dudes lifting the veil
Doing the mind guerrilla

John Lennon, 1973

Amerikanska Pentagon drar nu sitt strå till stacken för en mer ”uthållig” och medveten miljöpolitik. USA som är djupt involverad i aktiv krigföring, eller om man nu vill använda termen fredsbevarande insatser, i såväl Irak som i Afghanistan har börjat förstå att blykulorna och stridsflygplan inte bara dödar människor utan också miljön på ett högst påtagligt sätt? Samtidigt som målet är att ”oskadliggöra” stridförande fiender vill man rädda planeten genom miljövänlig krigföring.

Pentagon investerar miljontals dollar i “gröna vapen” som exempelvis blyfri ammunition som inte förgiftar vattendrag. Jag väntar bara på att få se en vapentillverkares reklamTV-slogan om ” Kulan som dödar dig men inte naturen!”

Ett annat exempel på Pentagons gröna samvete är ”den stora gröna flottan” (atomdrivna eller biobränsledrivna fartyg) och ”Green Hornet” som är det nya biobränsledrivna jetplanet. Andra bränsletyper som testas på flygplan är alger, gräs och djurfett. Enligt Pentagon kan varje stridsflygplan spara 127.000 tunnor bränsle per år! Det är ju alltid något då USA idag gör av med 95 miljoner tunnor jetbränsle per år.

Med den våg av miljöhype som sveper över jorden så måste väl varje bidrag till minskade koldioxidutsläpp vara välkommen, eller hur...?

Korruption

2009-11-22T16:03:00.005+01:00

From the drip drip drip of the teardrops
To the chink chink chink of the cash
To the end end end of the friendships
To the wack wack wack of the bash
Corruption corruption corruption

Iggy Pop, 1999

(Ifall du inte ser kartan beror det på att du inte är inloggad på min blogg!)

Jag ramlade över en intressant artikel från Transparency International (TI) som är en oberoende frivilligorganisation som åtnjuter stor internationell respekt för sitt globala arbete att kartlägga och motverka korruption i alla dess former. I dagarna har man publicerat 2009-års resultat som speglar graden av den internationella korruptionen per land.

För att förstå kartan behöver vi först förstå hur TI definierar korruption? Så här säger man: "Korruption är att utnyttja sin ställning för att uppnå otillbörlig fördel för sin egen eller annans vinning". Kartan visar graden av korruption bland 180 länder inom offentlig sektor. Talet O i skalan visar på en omfattande korruption medan 10 visar på låg korruption.

Intressant är att Sverige som delade förstaplatsen 2008 tillsammans med Nya Zeeland och Danmark har halkat ner till en delad tredje plats tillsamans med Singapore. Bäst i klass är fortfarande Nya Zeeland med 9.4 följt av Danmark med 9.3 och som sagt Sverige och Singapore med 9.2. I botten hamnar instabila länder som Somalia 1.1, Afghanistan 1.2, Myanmar (Burma) med 1.4 samt Sudan och Irak med 1.5.

Vad är då anledningen till att Sverige har ramlat i rankningen? TI motiverar resultatet med att: "Sverige har fortfarande inte full transparens i dess partifinansiering". Samtidigt pekar man indirekt också på Sveriges delaktighet om tveksamma fall av mutskandaler i exportaffärer.

Bland slutsatserna man kan göra av undersökningen är att inget land är immunt mot korruption i ett eller annat avseende. Speciellt intressant är det att spekulera i korruptionens vägar, effekter och påverkan den har på den världsomfattande lågkonjunkturen och de ansträngningarna som görs för att stimulera världsekonomin.

Klicka dig vidare på http://media.transparency.org/imaps/cpi2009 så kommer du till den interaktiva kartan som för vissa länder är rätt avslöjande...

Rock n´Roll

2009-11-01T13:01:00.007+01:00

Let there be sound, and there was sound
Let there be light, and there was light
Let there be drums, there was drums
Let there be guitar, there was guitar
Let there be rock

AC/DC, 1977

I samband med att jag sprang Boston marathon i april gjorde jag ett riktigt fynd i en av boklådorna. Jag fann "The definitive illustrated encyclopedia of rock" för drygt 100:- och förlorade mig själv bland 450 sidor om rockens födelse och utveckling.

När jag kom hem bestämde jag mig för att "spela igenom" boken med hjälp av Spotify. Och nu sex månader senare har jag lyssnat på minst ett spår av alla de 100-tals artister och grupper som boken handlar om. Det har varit lika skojigt att återupptäcka gamla band och låtar som att hitta helt nya grupper vars musik hitintills har gått mig spårlöst förbi.

Exempel på den förra kategorin är The crazy world of Arthur Brown", Traffic, Velvet Underground, Mott the Hoople och Rush. Bland nya grupper vars musik jag gillar men som jag tidigare missat är bl a Marillion, the Mission och Boz Scaggs. Tänkte att jag kunde dela med mig av några smakprov från Youtube. Ifall du prenumererar på "mina kommentarer" och vill se och lyssna måste du logga in på hemsidan!

Utmattning och hjärnan

2009-10-23T15:19:00.003+02:00

It's not how fast you can go
The force goes into the flow
If you pick up the beat
You can forget about the heat
More than just survival
More than just a flash
More than just a dotted line
More than just a dash

Rush, 1985

(Logga in på hemsidan för att se Monty Pythonfilmen)

Som ni vet finner jag ett nöje i att springa marathon. Jag förvånas ständigt av att kroppen fixar ca 100 träningsmil om året och påfrestningarna som ett lopp innebär. Vilken makalös konstruktion du och jag utgör!

I Sydafrika finns två läkare,Tucker och Dugas, som specialiserat sig på idrottsfysiologi med särskilt intresse för marathon. Deras forskning om kroppens förmåga till "self pacing" är mycket intressant. Self pacing skulle man kunna översätta till kroppens förmåga att själv välja optimal hastighet utifrån påverkande faktorer. Exempel på sådan faktorer kan vara temperatur, kupering, sträckans längd, kondition, motivation etc.

Vår förmåga att reglera hastigheten (vilket är något vi gör utan att oftast själva tänka på det) är mycket mer komplex än vi tror. T om ett beslut om hur snabbt du ska öppna ett 5km lopp jämförelsevis ett 10km lopp är ett resultat av ett otal kalkylationer kroppen gör med utgångspunkt av tidigare erfarenhet, träning, motivation, miljö och fysiologiska förändringar under träning.

Debatten bland forskare handlar om ifall din uppfattning och reglering av hastigheten sker medvetet eller undermedvetet. Troligen handlar det om en kombination. Illustrationen visar hur kroppen och hjärnan kalkylerar och ständigt omkalkylerar omständigheterna för att kontrollera att hastigheten blir efter kroppsliga förutsättningar så optimal som möjligt samtidigt som risken för överhettning och andra kroppsliga förändringar minimeras.

Denna balans nås genom att kroppen prognostiserar den fysiologiska effekten av det nuvarande beteendet. Mao frågar kroppen sig själv "ifall jag fortsätter i denna takt och lagrar denna värme, kommer jag att nå målet innan jag får problem och kanske stupar?"

Ifall det är en het dag, då värmelagringen är högre, kan svaret mycket väl vara ett "NEJ". Det som då sker är att hjärnan reducerar muskelaktiviteten och därmed också hastigheten varefter loppet fullföljs i en lägre hastighet.

Med anledning av de dödsfall som då och då inträffar i samband med marathonlöpning är den troliga orsaken, menar forskarna, en annan än att "self pace-funktionen" inte har fungerat. Orsakerna har ett viktigt samband och det är att en överväldigande majoritet av dessa löpare har tidigare ej upptäckta malfunktioner i centrala organ, ofta hjärtrelaterat, som också kan vara medfödda. Dessa underliggande orsaker kan trigga en fatal incident under påfrestning. Nu vet jag inte om just inkontinens hör till de främsta orsakerna...!

De som helt enkelt inte är tillräckligt tränade dör inte. Dom stannar efter 7-8 km, om inte tidigare, och går till målet då hjärnan inte tillåter fortsatt löpning!

Är det någon som vill hänga med till Paris över helgen...?

2009-10-15T19:06:00.015+02:00

I got a letter from a friend the other morning
He say it's hot down by Montego Bay
I got the point and now I think it's finally dawning
Yeah, yeah, I got to get away

Aerosmith, 1987

Vattnet i viken har de senaste dygnen stigit till nya rekordnivåer med påföljd att vattenbrynet nu har kommit 15 meter närmare huset. Jag kan tänka mig fyra anledningar till varför. Antingen beror det på månens dragningskraft, den starka nordliga vinden, att någon öppnat slussportarna i Skagerak eller på den globala uppvärmningen.

Det är inte utan att man undrar ifall vattet kommer att krypa upp ytterligare 10 meter. Då slipper vi bygga den där swimmingpoolen som ändå ingen av oss vill ha! Nej, med höstrusket följer en längtan till fjärran land, värme och upplevelser. Av en händelse ramlade jag över en rapport som försöker förutsäga hur vi semestrar eller inte i framtiden. Med namnet "Tourism 2023" ser man fyra sannolika scenarier i kristallkulan.

I den första som kallas "Boom and Burst" frodas världsekonomin. Flygindustrin är utvecklad och erbjuder billiga resor och lättillgängliga destinationer. Nya alternativa bränslen eller bränslesnåla motorer gör att fastslagna normer för koldioxidutsläpp kan hållas. Men det finns ett problem, och det är den massiva ökningen av turism som leder till att många populära destinationer svämmar över med framför allt kinesiska och indiska turister samtidigt som jordens vildmarker explorateras och förstörs.

Ett mer skrämmande scenario är det man kallar "Divided Disquiet". Det är en verklighet där giftiga utsläpp i kombination med förödande klimatförändringar, våldsamma krig över begränsade naturtillgångar och en social oro har skapat en instabil och rädd värld. Av naturliga skäl är människans första val inte en semesterresa varför de allra flesta väljer eller är tvungna att stanna hemma.

Det tredje scenariot kallas för "Price and Privilege". Här har höga oljepriser gjort resandet till en exklusivitet förunnat de mycket rika, medan världens regeringar i scenariot "Carbon Clampdown" har träffat regleringsöverenskommelser (26 bokstäver!) som i kombination med straffskatter på resande och medveten utbildning av sina medborgare har gjort att de flesta bara önskar "etiskt korrekta semestrar" där man på frivillig basis hjälper nödställda samtidigt som man lär sig om andra folk och kulturer.

Visst låter det som att vi går en kul och upplyftande framtid till mötes! Ooops, det är bara 13 år dit så det gäller att passa på! Är det någon som vill hänga med till Paris över helgen...?

Oktoberhöst

2009-10-11T15:37:00.007+02:00

Autumn, it feels like autumn
Although the breeze is still
I feel the chill of autumn
Oh, yes, it's autumn
It's always autumn
However green the hill
To me it still is autumn
I can feel the frost now
That makes my spring and summer dreams
Seem lost now

Barbra Streisand, 1964

Det är kallt. Jag skrapade rutan fri från frost i tisdags, och så blev det premiär för bilstolsvärme. Det har regnat hela dagen. Båten kom upp på land. Bonnevillen väntar på sin vinterkonservering.

Och andra sidan lyser höstfärgerna. Trädgårdens vindruvor är söta. Gräsmattan är klippt för sista gången och stearinljusen plockas fram för att ladda mysfaktorn.

Tänkte bidra med några höstliga bilder som speglar hösten från den mer positiva sidan.

Olivia emigrerar...

2009-09-30T13:11:00.010+02:00

You can go anywhere
You deserve some fun and rest
You deserve the very best
She went to Germany

Violent Femmes, 1993

I lördags packade Olivia, jag och Fortissmo oss in i bilen respektive hästtransporten och satte av söderut, mot Tyskland. Efter överfarten till Puttgarden hade vi någon timme till Kleine Rönnau och Reitstall Wilde Koppel där vi ordnat med stallplats för Tissmo över natten. Ägaren Alexander Barth visade sig vara en hygglig kille som hade ordnat det bra för oss. Åt Olivia och mig hade han ordnat en liten fin villa i ett villaområde... Här hade vi lätt kunna stanna längre! Själv hade han köpt ridanläggningen tre veckor tidigare och var full av entusiasm. Det var också hans getter, lösgående ponnys och hans minigris som inte lämnade hans hem...

På söndagsmorgonen hade vi tänkt komma iväg hyffsat tidigt men Tissmo satte stopp för det genom att i 45 min vägra att gå in i transporten. Med lock och pock och med hjälp av getter och andra husdjur (hmrr...) kom vi i alla fall iväg vid 10-tiden.

I närheten av Hamburg började köerna. Man hade stängt av trafikens halspulsåder A1:an för vägarbeten. All trafik omdirigerades med stillastående köer på 2,5 timme som resultat!
Med en otålig häst där bak är inte köer något man önskar. Speciellt inte när solen lyser från klarblå himmel, temperaturen visar 25 grader och vi har ytterligare 4 timmar att köra.

Hur som helst, vi kom fram till Warendorf strax efter 18.00 och letade upp järnvägsstationen dit Anneli kommit från Prag. Efter vår reunion letade vi upp det nationella ridsportförbundets hästanläggning som utgör ett imponerande centra och som blir Olivias hem och arbetsplats för det kommande året.

Olivia fick nyckel till sitt rum och Fortissmo sin box. Därefter kunde vi med gemensamma krafter göra en extreme makeover av hennes rum som behövde en ordentlig rengöring. Olivia delar kök och vardagsrum med 3-4 andra tjejer och jag förundras över att tjejer kan ha det så stökigt och smutsigt omkring sig. Det tog oss gott och väl ett par timmar att få rummet i beboeligt skick.

Olivia började jobba på måndagsmorgonen men fick sen ledigt resten av dagen för att lära känna stan och komma i ordning. Warendorf är hemvisten för tysklands olympiska kommittée inom ridsport och är landets mekka för ridsport. Här har flera landslagsryttare sitt hemmastall, mao en miljö där Olivia kan lära sig ett och annat. Staden har ett mysigt medeltida centrum och hästar, om än dock konstgjorda, finns i 100-tal att beskåda runt om i stan.

Hennes cykel fick lämnas till en reperatör då Tissmo hade gjort ett fint hovavtryck på bakhjulsfälgen... Sen fick Vodafone ett besök av oss där det ordnades med mobilt internet, mobil- och fastnummerabonnemang. Konto öppnades på banken. Överkast, kudde, golvmatta och annat "smått och gott" inhandlades och strax därpå kunde Olivia konstatera att hennes nya bostad var faktiskt rätt OK.

Klockan hade nu blivit närmare fem på eftermiddagen varför Anni och jag behövde påbörja den 100 mil långa hemfärden. Samtidigt med att Olivia påbörjade sitt pass att rida såväl Tissmo som andras hästar vinkade vi hejdå och satte kurs mot Hamburg.

Vid 21-tiden körde vi av motorvägen och kom till den lilla orten Egestorf där vi som enda gäster hittade ett mysigt och fint hotell. Med en 15-taggars älg som bordsgäst sköljde vi ner resan med ett gott lokalt öl och knoppade in.

Tisdagen bjöd på regntunga skyar ända upp till Puttgarden där sol och vackert väder mötte oss och var med oss ända hem.

Årets sista mara

2009-09-21T18:42:00.002+02:00

Germany was really neat
just wasn't much to eat
And Denmark was great
but I just can't wait
rockin' in the USA

Kiss, 1977

Så var då årets sista marathonlopp genomfört! Efter att i april ha sprungit det legendariska loppet i Boston och därmed också genomfört The World Marathon Majors har det varit svårt att finna en värdig uppföljare. Att det blev HC Andersen-loppet i Odense på Fyn i Danmark var kanske lite otippat men vi hörde mycket gott om loppet av våra danska medresenärer till Boston. Av den anledningen gjorde Bengt och jag en helgutflykt till Danmark.

Loppet tillhör de mindre vad gäller antalet startande, antalet km är dock lika många! Vi var omkring 1800 som sprang fullmaran och sen fanns halvmara samt några kortare distanser. Under gemytliga former deltog vi i pastapartyt på lördagskvällen där vi träffade på såväl trevliga danskar som svenskar.

Min tanke med loppet var lite annorlunda jämfört med tidigare lopp. Denna gång ville jag mer njuta än kuta. Med undantag för New York har tidigare sju lopp inneburit mer eller mindre full satsning och kroppen har fått bekänna färg. Nu ville jag ta det lite lugnare och inte jaga ett nytt personbästa.

Vi tog shuttlebussen som gick direkt till starten från vårt hotell, det kunde inte bli bättre! Vi hann se starten för 5 km tjejer innan det var dags för vår tur kl 10.00. Vädret lovade gott. När skottet gick var det 18 grader och sol. Under loppets gång blev det allt varmare och ett par timmar senare hade det hunnit bli 23-24. Inte illa för en sen helg i September!

Banan är en rundbana som löps två gånger. Den trevligaste delen är den som går genom centrala Odense. I vanlig god marathonordning fanns det levande musik utmed banan och gott om vätskekontroller. Arrangemanget är välordnat. Som sagt, jag tog det lugn. Jag t om gick ett 10-tal meter vid varje vätskekontroll, något som inte hänt de senaste 3 loppen. Att jag oftare än tidigare blev omsprungen av andra löpare bekymrade mig inte heller. För mig handlade det mer om en söndagsutflykt än tävling.

Fräsch i kropp och ben närmade jag mig slutet. Upploppet om 300 meter avslutades i stadens fina stadium. Här kostade jag mig på att spurta och det kändes skönt att ha sådana krafter kvar. Tiden blev inte mycket att hurra över, 4:04, men jag genomförde loppet efter mina planer. Faktum är att jag mycket väl kan tänka mig och löpa flera lopp i samma lugna tempo. Marathon behöver inte vara en plåga!

luktreceptorernas kraft

2009-09-11T20:01:00.001+02:00

Memories, they linger with you but you
soon forget that we started in innocence
Memories, they linger with you but you
soon forget when you're grown

10cc, 1981

Härom veckan hjälpte jag Mimmi flytta till Göteborg och till ett studentboende i "korridor". Till saken hör att såväl jag själv som Anni bodde på samma studenthem för drygt 30 år sedan...! Jag har sedan dess inte satt min fot där varför det skulle bli kul och se miljön och rummen på nytt. Jag antog förstås att saker och ting måste ha förändrats på ett 3:e dels sekel.

Att hjärnan kan bevara en smak- eller luktförnimmelse genom ett helt liv och tveklöst känna igen den, när den efter många år upplevs på nytt, är rätt fantastiskt! Du vet väl att luktreceptorceller i näsans slemhinna är förbundna till ett eget område i hjärnans primära luktcentrum. Signalerna från detta centrum skickas vidare till andra delar av hjärnan där informationen kombineras till en bestämd händelse, plats eller annan association.

Mina egna luktreceptorceller och näsans slemhinna verkar fungera fint eftersom så fort jag kom in i fastigheten transporterades jag tillbaka i tiden. Minnen och bilder spelades upp i huvudet. Bilder av personer och händelser fladdrade förbi i en ruskig fart.

På näthinnan såg jag mig själv tillsammans med min medbrottsling i hyss, Per Högsten, baxa in husmors Ford Anglia i vestibulen. Lika tydligt såg jag hennes inte fullt så roade reaktion när hon upptäckte den...

Eller husfars reaktion på söndagsmorgonen när telefonen började ringa och hugade spekulanter som läst GP var villiga att ta sig från ytterskärgården in till Guldheden för att hämta hans Saab som skulle skänkas mot annonskostnad...

Eller då vi spred skräck hos de andra studenterna som satt jour i husets gamla telefonväxel genom gammal hederlig men beprövad busringning med tveksamma budskap...

Eventuella repressalier framkallades inte lika tydligt på näthinnan...

Naturligtvis, om än i mer begränsad utsträckning, förekom också andra bilder som passerade förbi. Fester, plugg, affärsverksamhet och stunder med den person som kom att bli min livskamrat. Ja, det var en på sitt sätt en rätt härlig tid.

När så "filmen" tog slut och vi hade inspekterat rummet bar det iväg till IKEA för att köpa möbler och mattor som skulle hjälpa Mimmi att känna sig mer som hemma. Och nu är det hennes tur att låta sina luktreceptorer samla in och i hjärnan lagra den information som gör att också hon i en framtid får möjlighet att återuppleva sina dagar på "hemmet".

Tillbaks igen!

2009-09-03T19:09:00.001+02:00

The rains tumble down in the sky
Young swallows have learned how to fly
The leaves that were green are no longer so green
And it looks like the summer is over

Dusty Springfield, 1964

Det har regnat i stort sett hela dagen och jag inser att sommaren är definitivt över. Så här i efterdyningarna kan man undra var dagarna, som i juni verkade oändliga, tog vägen?

Av en väldigt naturlig orsak är sommar för mig liktydigt med tiden då min födelsedag firas. För 22 år sedan fick jag anledning att addera ytterligare en födelsedag värd att fira under sommaren. Nämligen Mimmis som infaller 2 dagar efter min egen.

Jag ska inte trötta ut dig med alla sommarens aktiviteter. Jag nöjer mig med att i förbigående nämna några. Bland annat westernridningen på Ölands Allvar som också innehöll lite ofrivillig kreatursfösning.

När vi ändå är inne på hästtemat fick vi i augusti hälsa Fortissimo välkommen till familjen. Det är en sexåring som Olivia ska rida fram för fälttävlan.

Från hästar till hästtransport är steget inte långt! Äntligen fick vi tid att rensa ur förråd och garage och fylla transporten med allt från gamla skidor, TV och annan bråte och köra till tippen. Fastän garaget aldrig haft en bil parkerad går det faktiskt nu att vända sig där inne...!

Mellan sommarjobbet, cykelsemestern med kompisar på Gotland och allt annat en 17-åring har för sig på sitt sommarlov har Wille slitit på brädor. Såväl på sin skateboard som min gamla windsurfingbräda som äntligen kunde firas ner från sina taljor i garagetaket. Den har inte haft vattenkänning på över 20 år, så det var på tiden. Efter tre försök seglade han på brädan som om han inte gjort annat.

Äntligen kunde vi "leverera" förra årets födelsedagspresent till Harald som bestod av en gemensam tur med motorcyklarna och med respektive, mao två av fd systrarna Johnsson. Anni och jag hade tagit Bonnevillen i hästtransporten till Solvik vid Sommen som blev utgångspunkten för en härlig dagsfärd, inklusive middag. Vi körde västerut på mindre vägar och nådde Vätterns strand där vi åt i Hästholmen. Därefter tog vi oss över Omberg, rundade Tåkern, österut igen mot Väderstad, Boxholm och åter till Sommen och Torpöns färja. Där pågick kyrkbåtstävlingar varför vi stannade till. Sen var det inte långt tillbaka till Solvik och vi konstaterade att vi kört dryga 20 mil och njutit av varje km!

På tal om nöje, familjen var fulltalig på två av sommarens nöjesevenemang. Nämligen uppsättningen av Svensson, Svensson på Krusenstiernska gården i Kalmar. Jag är inte hängiven TV-serien som jag förövrigt tycker är påfrestande. Däremot som friluftsteater funkade konceptet. Suzanne Reuter är en skön tjej!

Vad är en sommar utan Tomas Ledin om inte en fattig sommar! Han är på väg att bli vår tids Bellman med sina egna odödliga epistlar. En ljum julikväll i Borgholms slottsruin med jordgubbar och Tomas med band. Kan en konsert göras bättre?

I våras då familjen planerade sommaren frågade vi de yngre medlemmarna vad dom skulle vilja göra. William var mycket tydlig med förhoppning om husvagnssemester! Till saken hör att han "älskade" familjens husvagnssemestrar till medelhavet under 90-talets andra hälft och ville nu återuppleva lite av känslan av att packa in hela familjen på några kvadratmeter. På en semerstervecka hinner man inte så långt så vi blev överens om att ta oss till västkusten. Husvagnen på 8,5 meter med tre rum & kök lånades mot en låda goda viner av vännerna Sten och Christina. Man kände sig som långtradarchaffis med vårt 13 meter långa ekipage. Målet var Kungshamn utanför Smögen där vi solade, badade gjorde utflykter till Strömstad och Norge. Jag hann t om följa med Scorpius dykklubb på ett dyk.

Ja, sen blev det en vecka i stugan på Öland med sol och bad. Och förra helgen rundade vi av sommaren 2009 med kräftskiva. Grannar, arbetskamrater och andra vänner samlade sig kring "de röda små djuren", pajer, ostar, sallader, cheesecake, dryck och det goda humöret.

Ja, det var lite återblickar på delar av vad som hänt under de av årets dagar som vi kanske värdesätter allra mest . Välkommen till hösten...!

Alla vägar bär till Rivieran!

2009-06-21T18:56:00.003+02:00

Ah the Riviera
Where every golden coat of sun tan
Has cost the gold of more than one man
Who wasn't warned in advance
He may take to his heart
All the wonders of France

Blossom Dearie, 1956

Vårt förhållande till den franska medelhavskusten har varit ihärdigt och troget genom åren . Det är därför inte förvånande att Anni och jag åkte dit förra veckan. Anledningen var dels att fira vår bröllopsdag men också för att ta med oss sommaren hem! Utgångspunkten var som i fjol den lånade lägenheten i Port d'Hyères mellan Toulon och Saint Tropez.

Eftersom vi har svårt att ligga still på en och samma plats tog hyrbilen oss 110 mil upp och ner utmed kusten till de ställen som vi kommit att uppskatta. Från väster till öster besöktes bl a Carry-le-Rouet, Cassis, La Ciotat, Bandol, Sanary-sur-Mer, Six-Fours, Toulon, Carqueiranne, Bregancon, le Lavandou, Bormes les-Mimosas, Cavalaire sur-Mer, Ramatuelle, Saint Tropez, Fréjus, Saint-Raphael och Agay. Smaka på ortsnamnen...! Jag erkänner gärna att jag får rysningar bara genom att uttala dem!

Vad är det då som likt en magnet drar oss hit? Jag tror att det handlar om att människans fem sinnen (synen, hörseln, smaken, lukten och känslan) blir fullt tillfredsställda! Naturen, färgerna, mat och dryck, havet, arkitektur, språket och tro det eller ej men även fransmannen/fransyskan framkallar behovet.

Jag tänker inte bli långrandig i texten utan låta ett antal bilder tala sitt tydliga språk om varför jag har rätt. Så håll till godo! Ifall behovet uppkommer att vilja förstora en bild så behöver du bara dubbelklicka på den!

Jag vill också passa på och tacka för ditt enstaka eller kanske återkommande besök till hemsidan. Detta blir mitt sista inlägg inför sommar och semester varför jag också önskar dig välkommen tillbaka i augusti.

Ha en skön sommar!
//Totte

Olivia tar studenten

2009-06-09T15:31:00.004+02:00

School's out for summer
School's out forever
School's been blown to pieces
No more pencils
No more books
No more teacher's dirty looks

Alice Cooper, 1972

Senaste dagarna har jag med stort intresse följt SMHI's webbprognoser för måndagen och Olivias studentexamen. Jag har kastats mellan glädje, sorg och förtvivlan! Det är tur man inte är bonde och ska planera sådd och skörd efter den tjänsten. Nåväl, vädret är inte mycket att göra något åt. Det blir vad det blir!

I hällande regn sprang Olivia och hennes klass ut från skolan 14.30 och inte brydde dom sig om att det regnade! Med sång, musik, dans, konfetti och glädjetjut gick det inte att ta miste på hennes och klasskamraternas glädje.

(Alla bilder är klickbara)

I en galen kortege åkte man sen lastbilsflak runt i stan för att sen åter hamna på skolgården för transport hem till festen. Olivias hemfärd skulle innebära "byte" av transportsätt... Första delen gick med flagg- och ballongutsmyckad Bonneville. Därefter tog den riktiga hästkraften över i form av vår trogne Dino som drog vagn.

Huset fylldes med gratulanter och Olivia njöt!

Vid 21-tiden var hon sen färdig för att erövra resten av staden och natten. En sista natt med gänget skull det bli. Och det blev det, till 06.00.

"Une nuit a Paris"

2009-05-31T18:08:00.004+02:00

Bonjour monsieur
Paris really welcomes you
It's the best room in the house
It's forty francs a night, alright.
It's crazy, it isn't worth a centime
I'll take it!
Merci Monsieur

10cc, 1975

Jag besökte Paris i veckan. Förutom två dagars arbete fick jag ytterligare någon dag att göra det åtminstone jag gör i storstäder, nämligen gå, gå och gå. Löparskorna lämnade jag hemma eftersom jag visste att kroppen ändå skulle få ett par tre mil.

Jag har svårt att se mig mätt på staden. Utan att vara svulstig erbjuden den vad många andra mångmiljonstäder också kan erbjuda. Den är rik på kontraster, av såväl dess arkitektur som människorna som bebor eller besöker staden. Att Franska öppna mästerskapen i tennis spelades under veckan märktes tydligt. Media, butiksskyltning och tennisklädinspirerade flanörer gjorde ingen hemlighet av vad som skedde på Roland-Garros stadion.

De rika är snuskigt rika medan de fattiga är just det, bara fattiga. Två Mercedes SLR McLaren, bägge hemmahörande i Qatar, stod tillsammans parkerade utanför Ritz. Ett par kvarter därifrån sitter, ligger och går tiggarna. Trafiken är ett kapitel för sig. Förutom, i jämförelse med McLaren, de mer normala bilarna som sicksackar sig mellan filerna finns alla scootrar och motorcyklar. Det som är facinerande är skillnaden på hur dessa tvåhjuliga trafikanter klär sig i Paris jämfört med hemma. Den i stort sätt enda gemensamma nämnaren är att bägge bär hjälm. Däremot är det inte snack om att klä sig i mc-ställ, boots eller ryggplatta på väg till eller från jobbet, restaurangen eller boulangeriet. Nej, här fladdrar kjolarna, kavajerna och scarletterna i fartvinden! Jag kan inte låta bli att småle åt den svenska präktigheten (ja,ja jag vet att något kan ju hända) som också fick ett nytt ansikte häromdagen då den svenska korvetten HMS Malmö fångade in sju somaliska pirater i Adenviken och satte på dem brandgula flytvästar...

Söndagen firades dock på hemmaplan i vad som måste vara årets härligaste, skönaste och soligaste försommardag, tillika Mors Dag.

Olivias studentbal

2009-05-24T23:21:00.001+02:00

Altogether shout it now
There's no one
Who can doubt it now
So let's tell the world about it now
Happy days are here again

Barbra Streisand, 1963

Helgens stora händelse var naturligtvis Olivias studentbal som föregicks av fotografering av Kaggs avgångsklasser i Stadsparken. Med en himmel som valde att bli blå och en sol som hjälpte kvicksilvret att passera de 20 graderna intogs Stadsparken av 100-tals glada och förväntansfulla blivande studenter (8/6) i balklänningar och smoking. Det var en häftig syn! Senare på kvällen och tills tidig morgon fortsatte festen på Stufvenäs Herrgård.

Helgen i övrigt innehöll förutom röjning och städning vid och i Ölandsstugan också fest för Anni och mig. Det var en av hennes affärsbekanta som fyllde 60 år med pompa och ståt för 400 gäster.

Göteborgsvarvet

2009-05-17T22:21:00.002+02:00

Come out to play
The future lies with you
Now you can be sure is the cure
What we're searching for
Is to have a jolly good time

Robbie Williams, 1999

Väderprognosen för helgen såg bra ut varför jag i fredags stoppade in Bonnevillen i hästtransporten och körde till västkusten. I Varberg parkerade jag transporten och rullade ut MC'n. Jag hann inte längre än till stadens Jet-mack förrän en äldre man i Volvo rullade fram, vevade ner rutan och undrade vilken årsmodell det var, varpå han berättade att han haft en -64:a. Efter att ha höjt Bonnie'n till skyarna som tidernas cykel ville han lyssa på motorljudet. Och det fick han! Det är alltid lika roligt att få dela det karaktäristiska "the good ol’ twin sound" med en kännare!

Sen luftade jag mig själv och cykeln utmed gamla E6:an till Göteborg. 8-9 mil senare parkerade jag intill Slottsskogsvallen där man precis startade grenen 7 och 10 km stavgång. Det var en rätt skojig syn med företrädesvis mogna kvinnor som med raska steg och ihärdiga stavisättningar gav sig iväg.

Efter att jag fått min nummerlapp och tidschip satte jag iväg igen, nu mot Kullavik och syrran med familj.

Lördagförmiddag bjöd återigen på fint väder. Jag tog bussen till Marklandsgatan och för varje hållplats blev antalet löpare fler och fler. Att vi alla var på väg till världens största halvmara var det inget tvivel om. Av de närapå 54.000 anmälda löpare kom 41.000 till start. Bengt och Christian Wiedel satt på läktaren till vallen och väntade. Förutsättningarna såg onekligen bra ut. 17-18 grader, sol och inte för stark vind gick inte att klaga på!

14:20 startade jag i 4:e led och som vanligt blev det trångt genom Slottsskogen och det var inte förrän vi kommit över Älvsborgsbron som det lättade lite. Tyvärr väljer många långsammare löpare att strunta i uppmaningen att hålla vänsterflanken fri för passage. Det är trångt nog som det är för att man dessutom ska ha gående och lunkande deltagare som begränsar framkomligheten. Sen har jag inte förstått varför man låter sponsoranställda starta i en egna tidiga startgrupper som till stora delar utgör effektiva hinder i form av långsamma löpare. Men det är som det är så det gäller att man försöker se evenemanget mer som en glad tillställning.

Varvet bjöd på ett 50-tal musicerande band och mycket folk utmed banan. I höjd med Handels började molnen skymma solen och det blev snabbt kyligare, men då var det inte mer än 4 km kvar. Jag sprang in på 1:47, mao minuten snabbare än förra året vilket är OK. Bengt gjorde 1:39 och Christian 1:42.

Nöjda, glada och fräscha tog vi oss till Kullavik för en välförtjänt dusch varefter skåningarna satte kursen hemåt och jag till Varberg, grenslandes Bonnie'n. På söndagen spände jag åter transporten framför bilen och körde till Halmstad där jag fick se William spela seriematch i dubbeltennis med Calle-tränare.

Vårens MC kortege

2009-05-07T19:32:00.000+02:00

When I go to heaven
Hog Hog heaven
I'll have a drink with Elvis
while Marlon's on his way
We're kickin' and we're revvin'
We're dressing up in style
It's time to take a ride on that freeway in the sky

Roxette, 1994

(Alla bilder är klickbara)

I lördags rullade Bonnien iväg med mig och Wille samt Olivia och Sanna Ivarsson på hennes Yamaha 600 mot MC-klubben 's klubbstuga och vårens traditionstyngda kortege. I bästa möjliga väder samlades mer än 400 cyklar och förare och säkerligen ytterligare 300 passagerare. För oss ännu oinvigda i traditionen blev det en mäktig syn.

Strax efter 10.00 rullade kortegen iväg mot Nybro. Polis och funktionärer såg till att all annan trafik stannade av för att få en obruten kortege. Människor utmed vägen hade tagit fram Brassestolar och hällt upp kaffet och vinkade glatt med den lediga handen. Trevligt, trevligt...

Väl i Nybro tog det en stund innan alla cyklar stod uppställda kring Stortorget. Nu gavs det möjlighet att närmare studera ekipagen. Naturligtvis letade jag efter andra Bonnevilles och fann två. En från 70-talet och en annan från omkring 2005. Skojigt är då förare och andra "tittare" kommer fram och ställer frågor om min Bonnie. Ofta är det nostalgiska och igenkännande kommentarer. Och det är lika roligt varje gång att få berätta om jubileumsmodellen och att mitt exemplar blev byggd månaden innan hela fabriken brann ner.

Efter en promenad och glassintag började de främsta cyklarna att starta upp varför det blev att dra på sig ställ och hjälm igen. Snart var vi på väg mot Kalmar. Efter en dryg halvtimme kom de första cyklarna in i stan och började fylla Stortorget. Det skulle dröja ytterligare en halvtimme innan alla kommit på plats och den sista cykeln tystnade.

De igenkännande kommentarerna var snart igång igen och i likhet med hundägare blir man snabbt bekant med både den ena och den andre. Det kan Olivia och Sanna också intyga efter att de blivit inbjudna av Harleygrabbar till en privat efterfest på lördagskvällen...

Så småningom kallade andra plikter såsom trädgårdsarbete varför vi rullade hemåt med en ny erfarenhet rikare. Jag misstänker att vi kommer bli traditionen trogen!

World Marathon Majors - avklarat!

2009-04-29T15:49:00.003+02:00

We are different, in essence from other men.
If you want to win something, run 100 meters.
If you want to experience something, run marathon!

Emil Zatopek, Tjeckoslovakisk Olympier 1948 & 1952

(Klicka på bilden för en förstoring)

Förra måndagen 07.15 stod jag och väntade i kön invid parken Boston Common på att bli bussad till starten av Boston Marathon i Hopkinton sydväst om staden. De typiskt amerikanska gula skolbussarna stod i "radband" om 15 bussar i taget och svalde majoriteten av de dryga 23.000 löparna.

Morgonen var sval. Då väckarklockan ringde var det fortfarande frost på marken. Väl framme till Hopkinton var det 3-4 grader. På en skolgård var alla upptagna med sina sista förberedelser. I detta jytter av löpare stod man antingen i bajamajaköer eller helt enkelt vilade, strechade, drack, tuggade eller på andra sätt njöt av stämningen.

10.15 hade temperaturen krupit upp ytterligare en grad och jag ställde mig i min startfålla. Till min förvåning stod den fyrfaldige vinnaren av Boston Marathon Billy Rodgers 1,5 meter ifrån mig. Han och jag i samma startgrupp....?! Billy vann sitt sista av fyra Bostonlopp 1980. Som 61 årig är han nu tillbaka i skorna efter att också ha besegrat sin cancer.

Efter två överflygningar av US Airforce gick startskottet. Första kilometern bar det utför varför det är lätt att springa för fort. Redan inledningsvis kändes den förutspådda motvinden. Eftersom banan går i en rät sydvästlig linje kom motvinden att "följa" oss genom hela loppet. Loppet går igenom åtta landsortsstäder innan målet i Boston. "Haren", ethiopiern och tillika loppets suveräne vinnare (2:08:42) Deriba Merga såg jag sanningsenligt inte mycket av...

Halvvägs når vi Wellesley. En knapp kilometer från stadsgränsen hör vi ett gryende vrål som ökar i kapp med varje sprungen meter. Det är Wellesley College som "mangrant" i form av 2.300 skrikande och trånande tjejer bildar en 400 meter lång kedja utmed banan. Och det är verkligen öronbedövande. Man gör sitt yttersta för att bibehålla sitt rykte om att vara Boston marathons mesta och bästa supportrar. Många är de skyltar som ber om pussar, telefonnummer och andra inviter. Medan en dansk, som jag pratade med efter loppet, var "tvungen" att vända för att kyssa 20 flickor höll jag mig långt till vänster med tighta skygglappar.

Det var överhuvudtaget bra med supportrar utmed banan. En bidragande orsak var firandet av Patriots Day som för de allra flesta är en arbetsfri dag. Det är nog bara New York-maran som kan mäta sig i antalet personer utmed loppet. Strax efter Wellesley sprang jag om ett par av de verkligt sanna marathonkämparna. Det var Team Hoyt, mao pappa Dick 69 år och hans son Rick 47 år som från 1997 t om augusti 2008 har deltagit i 984 tävlingar, varav 229 triathlon, 6 Ironman, 66 marathons... Ett imponerande antal prestationer som gör det ännu mer anmärkningsvärt eftersom Rick lider av cerebral palsy sedan födseln och är rullstolsbunden. Hans pappa springer och skjuter rullstolen framför sig. I triathlonets simmoment skjuter han Rick framför sig i en specialbyggd båt...

Nästa stad heter Newton som är känd för sina Newton Hills. Det är fyra sugande kilometerlånga backar som avslutas med Heartbreak Hill som 1999 knäckte Billy Rodgers då han bröt i backen. Det är sådana backar som omutligen bekräftar ifall man disponerat sina krafter väl och ifall förberedelserna varit tillräckliga. Det jag kan säga är att adderar man dessutom motvind så har löksmaken tagit över laxen, om du förstår vad jag menar...

Väl uppe på krönet är det sen en knapp mil till mål. Amerikanarna är duktiga organisatörer. Allt klaffar. Dessutom erbjuds vatten och energidryck varje mile vilket gör att man kan planera vätskeintaget så att det gör mest nytta. Med andra ord kan jag springa förbi ett antal vätskekontroller och dricker springandes för att kompensera den mängd jag svettas. Allt som allt är det kanske 4 km som banan går i Boston stad. Upploppet sker på Boylston Street och målgång görs alldeles brevid Prudential-skrapan och mitt favorithotell Copley Plaza där jag bott vid fyra tidigare Bostonbesök.

Min tid blev 3:46:12. Motvinden och inte minst backarna gjorde Bostonmaran till min jobbigaste varför jag inte kunde matcha mitt personbästa på 3:35. Men i jämförelse med t ex London som är en betydligt lättare mara kände jag mig starkare än de två minutrar som skiljde dessa lopp i mål, vilket betyder att träningen ändå gett resultat. Min löparkamrat Bengt Wiedel är det inte mycket att göra något åt. Han kom in på fina 3:27:52!

Senare på kvällen åt vi tillsammans med 12 danska löpare den välförtjänta "köttabiten" och med den ett gott vin som Bengt gladeligen bjöd på.

Bengt och jag kunde nu under resten av veckan ta det lugnt, vila, äta gott och göra Boston och intillliggande Harvard och Cambridge tills torsdagkväll då flyget via Island tog oss hem igen.

Med Boston Marathon avklarad har jag förutom i Paris och Amsterdam också startat i de fem mest prestigefyllda marathonloppen i världen och som ingår i World Marathon Majors. Dessa är förutom Boston också New York, Chicago, Berlin och London. Det är lite kul! Tillräckligt roligt för att lokaltidningen Barometern skulle uppmärksamma med en artikel.

Vad blir nästa utmaning? Ja, Bengt och jag funderar som bäst. Efter fjolårets halsfluss inför Stockholmmaran beslöt jag mig för att tillsvidare hoppa över Sverige med det kaxiga argumentet att jag springer bara internationellt!

Mot Boston!

2009-04-17T18:00:00.002+02:00

Talk about the life in Massachusetts
Speak about the people I have seen
And the lights all went out in Massachusetts
And Massachusetts is one place I have seen
I will remember Massachusetts...

Bee Gees, 1967

När du läser det här är jag och Bengt Wiedel sannolikt på väg eller redan framme i Boston, Massachusetts. På måndag springer vi Boston Marathon. Efter timmar av träning i höstrusk, snöglopp, kyla men också i vackert väder ser vi fram mot världens äldsta och förmodligen det mest prestigefyllda marathonloppet. Till skillnad från många andra lopp är Boston ett landsvägslopp med början i förorten Hopkinton dit vi blir "bussade". För att du ska få en uppfattning om banan får du här en snabbåkning...

Är du prenumerant måste du länka dig till Totte Björre kommentarer för att se videon!

Som du ser bjuder sträckan inte på alltför många variationer varför jag hoppas att alla förväntade 100.000-tals åskådarna bjuder på musik och uppmuntrande hejarop. Vill du följa oss under loppet och se våra mellantider kan du göra det här, mitt startnummer är 14592 och Bengt har 11265.

http://www.baa.org/BostonMarathon/113thMarathon.asp

Vi stannar kvar i Boston och återhämtar krafterna innan vi vänder hemåt igen på torsdag varför rapporten av loppet inte blir skriven förrän veckan därpå.
Vi hörs!

Inger 50 år!

2009-04-12T16:17:00.007+02:00

Happy birthday to you
You're still young
Age is just a number
Don't you stop having fun
This is your day, your day
Happy birthday to you, to you

New kids on the block, 1990

Klicka gärna på bilden!

Påskaftonens höjdpunkt var Inger Liljedahls 50 års-kalas som firades i Räpplinge på Öland. Barndomshemmet är numera familjens sommarbostad och ligger strax bakom byns vackra kyrka. På tal om kyrkan så inleddes festligheterna med en varierande konsert. Som kvällens dragplåster hade man lyckats engagera den erkända italienska kvartetten "Guniamio, Haruso, Reinrico & Tomaso" som för kvällen hade samlat sig under det svenskklingande gruppnamnet "De Gudomliga".

Prenumeranter av Totte Björre´s kommentarer måste logga på för att avnjuta framförandet!

Av deras tre musikaliska stycken som framfördes vill jag särskilt lyfta fram 'O Sole Mio som fick de tjocka kalkbelagda kyrkväggarna att skaka loss från grunden. Sällan har örongodis smakat så gott! Publiken fick i sanning bese och behöra tjusiga och välljudande tenorer och basar. Födelsedagsgästernas stående ovationer blev till ett kvitto på uppskattning! Italienska fans har idag också lämnat kommentarer på Youtube; Quattro grandes.... Bellissimo! Amo questa canzone!

På den här kan du också klicka!

Har efter moget övervägande gjort bilden klickbar!

Efter konserten bjöds det på mat, dryck och upptåg i byns hembygdsgård. Ett bestående intryck och tillika avtryck bjöd den för många redan välkända Vera som på sin särpräglade svensktyska dialekt tog hjälp av sina väninnor för att förklara vilka kroppsliga förändringar Inger, nu som 50-åring, har att se fram emot... Jag måste erkänna att såväl de hårbeväxta benen som de i klasar dinglande celluliterna och odöra svallningar får en att förundras över vad kvinnans skapare har i beredskap för henne. Jag låter versraden få sjunka in:

En ängel genom rummet kom golvet att gunga
en flyktig njutning som sorbet på din tunga

Då vårnatten övergick till tidig morgon konstaterade förmodligen såväl jubilaren som alla gäster att man fått vara med om något alldeles unikt. Helt enkelt en fantastisk rolig och härlig 50-års fest!

Tack Inger & Reinhold

Inför Boston Marathon

2009-04-09T17:36:00.000+02:00

Pain walks, Pain crawls
Pain is peace, Pain is war
Where were you born, in the state of fear
How old are you, nineteen hundred and ninety four years

Elton John, 1994

Så här 10 dagar innan loppet funderar man på ifall vinterns och vårens 48 mils träning varit tillräcklig för att loppet ska kännas bra? Förhoppningsvis kommer också de sista dagarnas kolhydrat- och mentaluppladdning att förbereda kroppen på uppgiften den 20 april. Det enda säkra är att man kan se fram emot en kroppslig utmattning efter att man passerat mållinjen! Sen är graden av utmattning relativ. Den kan slå hårt som för de stackars löparna på filmen eller den kan göra sig blygsamt påmind som nu senast i Amsterdam.

Hur som helst, jag känner mig tillräckligt förberedd och ser fram emot de 42 195 metrarna.

Klicka på bilden för större bild!

Det har väl inte undgått någon att våren och värmen att återkommit! Det kan få vem som helst att tina upp och le! Det fick mig att avtäcka Bonnevillen, montera batteriet och ta ut Trajjan ur garaget. 12 mil ren och skär nöjesåkning har det hunnit bli! Se bara på Willes förnöjdsamma leende. Men han får allt vänta med att själv rida de 62 hästarna. Just nu övningskör han som bäst för att ta bilkörkort.

Nu har vi att se fram emot en skön och enligt SMHI varm och solig Påskhelg!
GLAD PÅSK!

Earth Hour 2009

2009-04-03T19:39:00.003+02:00

Oh, Mother Earth,
With your fields of green
Once more laid down by the hungry hand
How long can you give and not receive
And feed this world ruled by greed

Neil Young, 1994

I söndags släckte världen sitt elektrifierade ljus. Först ut var Sydney och allt eftersom som respektive tidszon slog 20.30 släcktes hem, kontor och officiella byggnader i fler än 1000 städer i 80 länder. Det blev en påtaglig manifestation om risken med global klimatförändring och hotet om utsläpp av växthusgaser.

Här följer ett antal "före & efter-bilder" av välkända vyer. Hur såg det ut hemma hos dig?

Sydney

Shanghai

Jakarta

Rom

Athen

Paris

Lausanne

London

Stockholm

Las Vegas

Los Angeles

Toronto

Detektivarbete

2009-03-27T18:29:00.004+01:00

Old days
Good times I remember
Gold days
Days I'll always treasure
Funny faces
Full of love and laughter
Funny places
Summer nights and street cars
Take me back
To a world gone away
Boyhood memories
Seem like yesterday

Chicago, 1975

(Klicka på bilden för förstoring)

Världens största bibliotek och kulturarvsorganisation Library of Congress har börjat lägga ut delar av sina bildsamlingar på fotodelarsiten Flickr The Commons. I deras samlingar finns också bilder tagna i Sverige. Gör man en sökning på "sweden" får man 151 träffar. Den första av alla dessa bilder visar min gamla hemstad Helsingborg. Det är en härlig bild ifrån svunna tider. Library of Congress har försett bilden med lite fakta. Bilden påstås vara tagen någon gång mellan 1890 och 1900 och ska, innan felet nyligen upptäcktes, återge den danska staden Helsingborg..!!

Som gammal helsingborgare kan man inte annat än bli intresserad av hur staden såg ut på den tiden, vem som tagit bilden och framför allt vilket år bilden togs. Av den anledningen har jag ägnat någon timme åt att försöka årsbestämma bilden så att Library of Congress kan korrigera sina uppgifter. Vad är det då den visar?

Först och främst är den tagen ifrån hamnens vågbrytare, den sk Parapeten som blev färdigbyggd 1892. Vi ser också att mitt gamla gymnasium, Nicolaiskolan, som byggdes mellan 1895 och 1898 ännu inte var färdigbyggd. Däremot är det högresta Rådhuset byggt, vilket gjordes mellan 1892 och 1896. Av detta kan vi konstatera att bilden bör vara tagen någon gång mellan sent 1895 och 1898. "So far so good!" Pusselbiten som till slut blev avgörande för att fastställa årtalet är det oansenliga gråbruna 2-våningshuset med snedtak som står till höger om rådhuset på den plats där den till häst ridande Magnus Stenbock, också kallad Måns Bock, står staty på Stortorget. Statyn kom på plats 1901 som hyllning till Stenbock som befriade Skåne från danskarna 1710.

Men åter till det lilla huset som på denna bilden visar hur det såg ut på 1880-talet! Detta är det gamla rådhus som var i bruk under nära 100 år fram tills dess att det nya rådhuset stod klart. Det revs under senare delen av 1897.

Voilà, så då kan vi med säkerhet slå fast att bilden över Helsingborg blev tagen 1897. Att döma av de flanerande människornas och båtpassagerarnas lätta klädsel och solparasoller vågar jag påstå att bilden togs någon gång mellan juni och augusti det året!

Till sist kan jag inte frånhålla någon att avnjuta dikten om Magnus Stenbocks bravader mot dansken som blev införd i Öresunds-Posten i samband med att statyn invigdes.

Ain redi skaunsker bonnapaug
De va ju pau de vised ad vi såde
Den gången illa i'ed, ska ja si,
Å här i lanned va ain fali låde
For de ad kongen bara velle kri;
Å nor han sau blai sla'n der ve Poltava,
Sto' danskarne ve Rau å s'or å gava.

Dai trodde ju, begrips,dai skolle ta voss
Som ain pris snus, men der blai anned au!
Nor Stenbock kom å sa'e: 'Pauga! la voss
Gau man au huse å försöga pau,
Om inte vi inu ain gång kan qväsa'n
Sau allri mair han hid tor sticka näsan'.

Å jo gu geck de varre än ain trodde,
Fast paugana dai kom me träsko pau
Å pels å löna huer, for dai gnodde
Den vrene dansken baude gul å blau,
Sau allri si'n han mair trott se hidöfver.
De' faur ain si, va redi bra manöver!

"Vauge, but exciting"! Internet fyller 20 år

2009-03-20T18:34:00.001+01:00

I'm hooked as I can get
Into the internet
Maybe you'd like to see my web page
I love my new PC
It means the world to me
So many things to download
Gee, I'm a nerd
All the jocks and muscleheads
flip me the bird'cause
I'm a nerd

Yankovic Weird Al, 1997
http://www.youtube.com/watch?v=nxjdkvnEqfw

"Vague, but exciting." Det var kommentaren som Tim Berners-Lee fick av sin chef efter att denne hade läst förslaget som kom att bli Internet. Tim som jobbade på CERN presenterade förslaget i mars 1989, mao för 20 år sedan. Det är alltså inte äldre än så! Hur skulle arbetslivet eller för den delen också delar av fritiden se ut ifall World Wide Web, som Tim valde att kalla tekniken, inte fanns? Ja, den frågan får säkert skiftande svar. Oavsett vad vi tycker är nog de allra flesta överens om att tekniken har hjälpt till att öka kunskap, förståelse och kommunikation mellan människor världen över. På många sätt har den mao hjälpt till att demokratisera världen. Sen är det som allt annat, det ankommer på var och en att använda möjligheterna med tekniken på ett vettigt sätt.

"We should work toward a universal linked information system, in which generality and portability are more important than fancy graphics techniques and complex extra facilities.
The aim would be to allow a place to be found for any information or reference which one felt was important, and a way of finding it afterwards. The result should be sufficiently attractive to use that it the information contained would grow past a critical threshold, so that the usefulness the scheme would in turn encourage its increased use.
The passing of this threshold accelerated by allowing large existing databases to be linked together and with new ones.
Here I suggest the practical steps to go to in order to find a real solution at CERN. After a preliminary discussion of the requirements listed above, a survey of what is available from industry is obviously required. At this stage, we will be looking for a systems which are future-proof: portable, or supported on many platforms, extendible to new data formats.
I imagine that two people for 6 to 12 months would be sufficient for this phase of the project".

Internet kom till för att Tim ville utveckla ett sätt som gjorde att fysikerna på CERN skulle kunna dela med sig av den information man hade lagrat på sina egna datorn. I maj 1990 kom så världens första webbsajt, "Info.cern.ch". 1991 ploppade de första icke CERN-servrarna upp. I februari 1993 hade "National Center for Supercomputing Applications" utvecklat det första sökverktyget, Mosaic, som gjorde Internet allmänt tillgängligt.

Idag lär det finnas mer än 80 miljoner webbsajter och tillväxten ser inte ut att avta. Kan du föreställa dig att bara ha en "standalone-PC"? Du kanske till och med skulle vara tvungen att svara i telefonen lite oftare....

Män som hatar kvinnor på internationella kvinnodagen

2009-03-13T19:45:00.003+01:00

Women is losers
Women is losers
Women is losers, Lord, Lord, Lord!!!
So now I know you must-a know
Lord, it's true
Men always seem to end up on top

Janis Joplin, 1968

Det var först efter att vi hade sett filmatiseringen av Stieg Larssons bok som ironin slog till med full kraft! Här hade vi, i en helt utsåld biografsalong, köpt några timmars underhållning med en handling och scenografi som vilken annan kväll som helst kan få den mest hårdhudade att emellanåt vilja blunda. Nu var det inte bara vilken dag som helst. Det var den internationella kvinnodagen och kontrasterna kan inte göras starkare!

Jag har läst triologin och tyckte dom var både spännande och olik många andra svenska kriminalsagor. Jag har också sett fram emot filmatiseringen. Men upplevelsen av vad som fastnat på film av den mer än 560 sidor tjocka pocketboken var stark. En från början bisarr berättelse, som smetades ut över många sidor, hade i sin koncentrerade filmatiserade form antagit vidriga proportioner i kvinnoförakt.

Jag vill vara tydlig med min uppfattning om att filmen inte är dålig. Den är inte spekulativ, utan återger en historia som tyvärr allt för många kvinnor får och har fått genomlida. Skådespelarna är trovärdiga och har lyckats med att hålla dialogen långt ifrån den vanliga svenska tafatta "kriminaldialogklichén". Ett genidrag har varit att ge Peter Haber rollen som Martin Vanger. Med bilder av honom på näthinnan som Sunes pappa eller som den förargelsebefriade Martin i Beckfilmerna får han oss att tappa andan...., jag säger inte mer!

Inför frågan ifall jag rekommenderar dig att se filmen är jag trots allt kluven. Svaret måste bli att trots ett bra regihantverk, bra skådespelarprestationer och en spännande story kunde jag gärna haft filmen osedd, åtminstone på internationella kvinnodagen!

Take the long way home

2009-03-06T18:19:00.000+01:00

So you think you're a Romeo
playing a part in a picture-show
Take the long way home
Take the long way home

Cos you're the joke of the neighborhood
Why should you care if you're feeling good
Take the long way home
Take the long way home

Roger Hodgson (Supertramp), 1979

Har du följt min blogg ett tag så vet du att jag gillar Roger Hodgson's musik. En av mina många favoriter skrev han 1979 som medlem av Supertramp, nämligen "Take the long way home". För ett tag sen snubblade jag över låten på YouTube som i sin animerade version med två pingviner gör låten än bättre!

Ta ett par minuter och njut..., och du... ha en skön helg!

Mimmi hemma igen!

2009-02-28T12:48:00.006+01:00

We play a prayer for Africa
God Hear this prayer for Africa
All our wealth, all their pain
Right next door, and a world away

Craig Bateman, 2003

I fredagskväll kom Mimmi hem från sin studieresa i Sydafrika. Under fem veckor har hon och sex andra från Kaggeholms folkhögskola tillsammans med fyra sydafrikaner och en tjej från Zimbabwe studerat kulturförståelse och ledarskap. Dom har besökt Durban, Kapstaden, Johannesburg och Pretoria. Bilden är tagen på Hluhluwe safaripark under solnedgång.

På måndag är hon tillbaka i Stockholm för att ta emot afrikanerna som kommer till Sverige för ett motsvarande utbyte. Förhoppningsvis ligger snön kvar eftersom några av afrikanerna aldrig sett snö och undrar hur den känns att ta på!

Näringslivschefens dilemma

2009-02-20T19:57:00.001+01:00

You tell me lies that you believe
You say its the real thing
I can see how you've deceived
I know what's happening
And seeing is believing
'til you find out that you're blind

Asia, 1981

Tidningar, Tv-nyheter, alliansregeringen, oppositionen, företaget, GM, de anställda och vi övriga - alla har vi en uppfattning om Saab dessa dagar. Min egen uppfattning kommer här i form av ett eget kåseri:

Som kommunstyrelsens talesman för näringslivsfrågor hade han blivit inbjuden att tala på IF Metalls lokalföreningsmöte. Mötet hade blivit extrainsatt med anledning av den oroväckande utvecklingen som drabbat kommunens främsta arbetsgivare. Fler än 4000 arbetstillfällen står och faller med ägarens beslut att stänga fabriken eller inte. För kommunen skulle en nedläggning påverka hela regionens fordonsrelaterade industris möjlighet att överleva. Som näringslivschef i en socialdemokratiskt styrd kommun var förväntningen på hans budskap tydlig. Ett annat budskap än att fördöma ägarna och regeringens bristande vilja att skjuta till skattefinansierade medel var inte att vänta. Samtidigt måste han tillsammans med den övriga kommunledningen framstå som handlingskraftig för att påverka och hitta lösningar.

Han hade haft 12 timmar att förbereda sitt tal och hade våndats över vilket budskap han skulle ge. Ju längre tiden gick desto mer kluven för uppgiften hade han blivit. Hans inre strid stod emellan tre parter, nämligen det politiska uppdraget, hjärtat och hjärnan. Att inte ge åhörarna det självklara budskapet vore att begå politiskt självmord. Naturligtvis hade han omsorg om de anställda och deras familjer som vid en nedläggning skulle gå en oviss framtid tillmötes. Samtidigt stod det klart för honom att ifall ett företag med professionella ägare inte lyckats driva verksamheten med vinst under flera decennier så är utsikterna mikroskopiska att ett statligt ägande, finansierat med skattepengar skulle lyckas. Han stod med andra ord inför ett delikat dilemma. Vilket budskap han än kom med skulle han inför sig själv framstå som en hycklare. Men som politiker hade han många gånger tidigare fått tumma på sin egen övertygelse för att vinna politiska poäng och väljare. Talet till IF Metalls medlemmar skulle inte heller denna gång ändra det faktum.

Vid midnatt blev han klar med sitt budskap som till stora delar skulle få ett känslomässigt uttryck. Naturligtvis skulle han ge sina lyssnare det som man kommit för att höra, att regeringen är passiv och av ideologiska skäl ovillig att rädda företaget, att han själv och kommunen tagit initiativ till samtal med regeringens företrädare samt att han haft kontakter med företagets internationella fackliga organisationer. Han skulle också beskriva de negativa effekterna av vad en nedläggning skulle betyda för kommunen och dess invånare. Bilden av kommunen efter att fabriken stängts skulle målas i gråa nyanser såsom ökad arbetslöshet, utflyttning, sämre social service och ökad kommunalskatt.

Talets avslutning skulle däremot innehålla den enda ingrediens som återstod för att inte öka på det egna självföraktet, nämligen hoppet om en lösning. Han skulle gjuta lite olja på ovisshetens vågor samtidigt som han tillsvidare gav sig själv och kommunledningen ytterligare en tidsfrist inför det för honom logiska resultatet av situationen. Frågan för honom var inte om, utan när fabriken läggs ner.

Förberedelser inför Boston Marathon

2009-02-13T18:58:00.001+01:00

It's a long way home
Trying to retrace your steps
All too easy to forget
Just which way to go
It's a long way home

Vanessa Williams, 1994

Träningen inför Bostonmaran pågår trots kyla, snö, regn och mörker. Bilden från i söndags utgör dock ett undantag då solen faktiskt visade sig. Vad däremot bilden inte skvallrar om är att jag sprang in i en kraftig hagelskur. Träningen sker mao under skiftande förhållanden. Eftersom det oftast blir på kvällstid som jag springer har jag utrustad mig med reflexväst, benreflexer samt en liten cykellampa som jag fäst i en dragkedjelöpare på byxorna. Det gäller att synas ordentligt.

Som löpare på asfalt springer jag mot trafiken. Rätt eller fel? Lagen är luddig och ger utrymme för tolkning. Den säger att den som färdas fortare än gångfart ska använda sig av högertrafik. Men det finns ett tillägg i Trafikförordningen: ”om det är lämpligare”. Så av ren självbevarelse väljer jag definiera mig som "gående".

Många av mina "medtrafikanter" gör en helt annan tolkning eller har en väldigt tydlig uppfattning om vad som är rätt och fel. Jag tänker speciellt på en busschaufför jag ofta möter som med viftande armar och en mun som gapar något som jag av naturliga skäl inte kan höra menar att jag springer på fel sida av vägen. Men så finns det också många andra som gärna väntar ett par extra sekunder för att jag ska kunna korsa ett vägskäl utan att behöva stanna upp. Sånt beteende belönas med en uppskattad hälsning!

Jag försöker springa varannan dag. På vardagar blir det 10km och på helgen ett längre pass om minst 15km. Tillräckligt eller ej så passar det mig rätt bra.

Det är nu 66 dagar kvar tills loppet och får man vara fri från förkylningar och andra skador bör jag vara i hyfsad form inför loppet som går den 20 april.

Förändringsarbete vs. Maratonlopp

2009-02-07T11:04:00.005+01:00

It's been a hard day's night
And I've been working like a dog
It's been a hard day's night
I should be sleeping like a log

Beatles, 1964

I näringslivet pågår febrila ansträngningar för att anpassa verksamheter efter den pågående lågkonjunkturen. En inte helt lätt uppgift med tanke på att ett framgångsrikt förändringsarbete inte ”snyts ur näsan”.

I april springer jag mitt sjunde maraton, denna gång i Boston. Med anledning av rubriken tänkte jag likna ett framgångsrikt förändringsarbete med förberedelserna inför ett maratonlopp. Till att börja med kan vi konstatera att den uppenbara skillnaden med liknelsen är att maraton är en extrem individuell sport medan ett företags förändringsarbete kan påverka många tusen medarbetare, som behöver gå eller snarare springa i takt. Om vi för en stund glömmer den uppenbara skillnaden och istället belyser vad som är gemensamt kan förhoppningsvis liknelsen göra tydligt vad som krävs för att lyckas med förändringsarbetet.

Ett förändringsarbete består av två delar: Strategi och Implementering. Strategiförklaringen i ena fallet kan vara ett träningsprogram för att en person som aldrig tidigare sprungit längre än 5km ska lyckas med 42km under 4 timmar. För företaget beskriver strategin mål, tillvägagångssätt och vad som krävs av ett förändringsarbete som påverkar en hel organisation.

En gemensam erfarenhet som såväl löpare som företagsledningar ofta gör är tyvärr att lovande strategier aldrig får önskad effekt. Anledningen beror i de flesta fall på bristfällig implementering, mao den interna processen och nödvändiga åtgärder som ska få strategin att leva.

Det som ofta sker är att chefer, och för den delen också löpare, som står inför en stor förändring/ utmaning formulerar om strategin/träningsprogrammet, flyttar runt medarbetare/planerar om träningstider och eliminerar ineffektivitet/lättja. Sen väntar man tålmodigt på att resultatet ska visa sig, bara för att bli gruvligt besvikna för att man misslyckats med att förbereda medarbetarna/kroppen på förändringen.

Det finns normalt sätt fem djupt rotade hinder till att genomförandet av strategier misslyckas. Det första är att ledarstilen bygger på en ”top-down” eller ”låt gå-mentalitet” snarare än engagemang, delaktighet och uthållighet. Med mindre än att detta hinder undanröjs kommer inte heller övriga att kunna överbryggas.

Andra hinder är: otydlig prioritering, svag vertikal internkommunikation, dålig koordinering över funktionsgränser och avdelningar samt otillräcklig genomförandekraft bland linjechefer. För löparen motsvaras dessa svagheter i huvudsak av: ”det fixar sig alltid…”, oregelbunden träning, otydlig målbild, bristande förståelse från sin partner/familj samt bristande vilja när träningen tar emot.

Det är som engelsmannen säger; ”Soft is hard”!
Att genomföra större och dessutom uthålliga organisatoriska/livsstils-förändringar är svårt. Det är lätt att glömma bort den mjuka sidan bland alla påtagliga aktiviteter. Risken för ett misslyckande ökar.

På samma gång som att maraton är en påtaglig fysisk sport spelar den mentala delen en avgörande roll. Trots hundratals träningsmil i benen blir man inte en framgångsrik maratonlöpare förrän man lärt sig att övervinna kroppslig smärta med hjälp av mental styrka.

Den mentala styrkan i en organisation är inget som kommer gratis. En planerad förändring måste föregås av en tydligt kommunicerad och av medarbetarna ”köpt” målbild som klart avviker från nuläget. Ansvariga för förändringen måste bevisa att man har rätt strategi och att man är rätt ledare att genomföra den. Risken är annars att den initiella tveksamheten som föregår all förändring förstärks och att misstro utvecklas, vilket är en säker väg till misslyckande.

Idag står förhoppningsvis förändringsarbete högt upp på dagordningen/nyårslöften bland såväl företag som medarbetare. Åtgärder för att reducera löpande utgifter, stärka kassaflödet, säkra kapital genom minskade utdelningar, minska lånebördan samt bemanningsoptimering bör varje företag redan ha implementerat. Vad företag nu behöver göra, i rådande ekonomiska omständigheter, är att ta fram tänkbara alternativa strategier som tar höjd för framtida sannolika, men också mindre troliga, scenarier. För maratonlöparen motsvaras detta av en strategi och en genomförandeplan för att klara de 42km på 3 timmar.

The pressure is on!

2009-01-31T00:18:00.008+01:00

Set me on my destination
Point me the way to my position
What's the meaning of my mission
I have made my decision clear
I don't need another reason

Thin Lizzy, 1981

Sällan eller snarare aldrig förr har en nytillträdd ledare haft så stora globala förväntningar på sig som Barack Obama. Efter att ha surfat runt i olika världsdelar konstaterar jag att en förkrossande majoritet av oss som bebor planeten, med undantag för ett antal extrema fundamentalister, önskar honom lycka till.

Kommer han att lyckas med att återupprätta förtroendet för en stark amerikansk ekonomi och etik, något som i sin tur skapar förutsättningar för andra länders ekonomiska utveckling? Eller kommer vi att få se ett USA och en västvärld som i framtiden får förutsättningarna givna österut från bl a Kina? Time will tell!

Ingen har väl missat bilderna då Obama svor eden i Washington. Däremot har du sannolikt inte sett följande bilder som togs samma dag såväl i Washington som i andra världsdelar.

Detta är en satellitbild av ceremonin kl 11:19 och visar Washington D.C.'s National Mall med Capitolium överst och Washington Monument nederst. "Bisvärmarna" är människor!

Det var troligtvis svårt att få en glimt av den nya presidenten. Däremot var det inget fel på glädjen och patriotism.

Allt måste klaffa! Här är "körschemat" för installationsceremonin.

Obama blir "insvuren" som USA's 44:e President medan hans fru Michelle håller bibeln och döttrarna Malia och Sasha ser på.

Irakier bevittnar installationen på ett café i Bagdad.

Samtidigt på en restaurang i Kabul blir de afghanska gästerna vittne till presidentinstallationen.

Ett antal invånare i de fattiga Kiberakvarteren i Kenyas huvudstad Nairobi följer ceremonin.

En U.S. navy officer på militärbasen Guantanamo Bay på Kuba byter ut bilden av den före detta presidenten George W. Bush med bilden av den nyinsvurna Obama.

President Barack Obama signerar, efter att ha blivit USA's President, sin första akt som proklamerar en ny nationell helgdag för "Förnyelse och försoning och uppmaning till alla amerikaner att tjäna varandra".

Efter installationen lämnar fd President George W. Bush i helikopter Capitolium och Washington D.C. för en ny tillvaro.

Nyinflyttad President

2009-01-23T19:01:00.001+01:00

Vote for me, vote for me
I want the nomination for the Presidency
Vote for me, vote for me
If I am elected, this is how it will be

I'll cut your tax in half
I'll make the Russians laugh
I'll feed the hungry people everywhere
I'll bring the railroads back
New trains and new track
From Waikiki to old Deleware

Vote for me, vote for me
I want the nomination for the Presidency
Vote for me, vote for me
If I am elected, this is how it will be

I'll give Detroit one year
New cars that run on beer
Or anything except gasoline
I'm looking to the sun
More power for everyone
And the cleanest sky that you've ever seen
I'm not going to kid you, there's a lot to do
Little can I promise, it's really up to you
But if we all work together
And I think we can
And if you want some new ideas
Then I'm your man

Vote for me, vote for me
I want the nomination for the Presidency
Vote for me, vote for me
If I am elected, this is how it will be

I'll work for global peace
And the sweet release
Of the love and human kindness in us all
I would give all I've got
You just give me a shot
Somehow, I know that I can win the fall

Chicago, 1977

Chicago var ett av mina absoluta favoritband under 70-talet med sin typiska sättning av blås och komp. Tillsammans med Blood, Sweat & Tears stod dom för en egen karaktäristisk musikstil. En av deras låtar "Vote for me" är fortfarande efter dryga 30 år högaktuell med en underbar text.

Missförstå mig inte! Det är inte min mening att verka cynisk inför det faktum att Barack Obama svurit eden som USA's President. Av kandidaterna kan jag inte tänka mig en bättre person än Barack att anta den gigantiska utmaningen där resultatet, oavsett om förväntningarna infrias eller inte, kommer att få globala följder. När t om stora delar av de konservativa väljarna och deras företrädare sluter upp bakom honom finns förutsättningar för "Change".

Från Baracks installationstal har jag valt ut några citat som jag särskilt gillar. Det ska bli spännande att följa utvecklingen av hur väl han förvaltar det enorma förtroende han skaffat sig. Tipset att skillnaden i ledarskap och utförande, jämfört med George W. Bush, lär bli gigantisk är inte annat än en lågoddsare!

Today I say to you that the challenges we face are real, they are serious and they are many. They will not be met easily or in a short span of time. But know this America: They will be met.

Rather, it has been the risk-takers, the doers, the makers of things -- some celebrated, but more often men and women obscure in their labor -- who have carried us up the long, rugged path towards prosperity and freedom.

And for those who seek to advance their aims by inducing terror and slaughtering innocents, we say to you now that, "Our spirit is stronger and cannot be broken. You cannot outlast us, and we will defeat you."

To those who cling to power through corruption and deceit and the silencing of dissent, know that you are on the wrong side of history, but that we will extend a hand if you are willing to unclench your fist.

To those leaders around the globe who seek to sow conflict or blame their society's ills on the West, know that your people will judge you on what you can build, not what you destroy.

Our challenges may be new, the instruments with which we meet them may be new, but those values upon which our success depends, honesty and hard work, courage and fair play, tolerance and curiosity, loyalty and patriotism -- these things are old.

Äntligen lite vinter

2009-01-16T19:40:00.004+01:00

And as you cross the wilderness,
spinning in your emptiness
You feel you have to pray
Looking for a sign that the Universal Mind
has written you into the Passion Play
Skating away on the thin ice of the New Day

Jethro Tull, 1977

Så blev det då i alla fall några dagar med kyla och snö. Viken frös till och med en is som ett salsgolv plockade vi fram skridskorna.

Senast det hände var några år sedan. En minnesvärd upplevelse var då jag gick igenom isen med en isjakt, http://tottebjorre.blogspot.com/2007/03/isjakt-gr-sig-bst-p-is_10.html , men det är preskriberat nu.

Wille letade fram sin snowskateboard och gjorde fina löpor nerför backen bakom huset, korsandes två granntomter. Han har svårt att bärga sig tills sportlovet och de lite större utmaningarna i Kitzbuhel.

Senare under veckan växlade vädret och det började blåsa sydvästliga vindar varför vågorna gick höga över den lilla piren.

Nu i helgen kommer Mimmi hem för att, som hon säger, "ge familjen tid" innan hon nästa fredag åker till Sydafrika för att studera kultur och politik. Mer om det någon annan gång!

Sällskapsspel

2009-01-09T12:17:00.008+01:00

We're playing those mind games together
Pushing the barriers planting seeds
Yes is the answer and you know that for sure
Yes is surrender you got to let it go

John Lennon, 1973

Julen är den tid på året då familjen med vänner hänfaller sig åt sällskapsspel. Till och med sonen kan tycka det är en befrielse att söka spänning i spel som inte är byggda på 1:or och 0:or! Retro, Rappakalja, Trivial Pursuit och favoriten Alfapet har skänkt oss många skratt och förnöjdsamma vinnare.

Här är ett annat "spel" jag kan rekommendera, Civics Quiz. Varje år testar ISI, Intercollegiate Institute, i USA sina medborgares kunskaper i konstitutionella frågor och om USA's historia. Senaste undersökningen resulterade i rubriken: "Americans Fail a Basic Test on Their History".

Den genomsnittlige amerikanen klarade 49% av frågorna. Motsvarande resultat för collegeutbildade blev 55%, vilket föranledde Institutets kommentar: "After all the time, effort, and money spent on college, students emerge no better off in understanding the fundamental features of American self-government".

Är dina kunskaper bättre? Gå en match mot genomsnittsamerikanen!

http://www.americancivicliteracy.org/resources/quiz.aspx

God Jul & Gott Nytt År!

2008-12-22T09:25:00.002+01:00

So this is Christmas
And what have you done
Another year over
And a new one just begun
And so this is Christmas
I hope you have fun
The near and the dear one
The old and the young

John Lennon, 1971

(Klicka på bilden för att zooma)

Det här blir 2008 års sista kommentar. Det blev till slut 47 stycken och jag hoppas du har hittat något som varit läsvärt. Ett speciellt tack till er som återkommer vecka efter vecka. Ibland undrar jag om ni återkommer för att kolla ifall jag någonsin ska få till en bra text...! Vill du så är du välkommen tillbaka till kommentarerna i januari 2009! Varför inte börja prenumerera, det enda du behöver göra är att lämna din emailadress i högermarginalen.

Här följer namnen på dem som hade möjlighet att vara med på bilden. Till er alla men också till övriga vänner som inte ”kunde vara med” önskar vi en God Jul och ett Gott Nytt År!

1:a bakre raden från vänster: Mark S, Erik B, Anette D, Sten S, Olle N, William Claude F, Katarina T, Marianne A, Ulla-Maj P, Richard M, Tony C, Christina S, Birger S, Sirkka V, Calle S, Bitte T.

2:a raden: Stuart S, Maria S, Anneli C, Monica G, Mikael G, Margaret P, Dion di M, Jan A, Christina S, Reinhold L, Karin B, William B, Sri M-B, Birgit B, Roland R, Janne G, Åke P, Marie S, Harald P, Åke D, Tariff.

3:e raden: Lillemor J, Gunnar T, Petty G, Inger L, Tom M, Tracy M, Tyrone P, Ove J, Johnny W, Stephen C, Håkan D, Sievert S, Leif F, Albert S, Dag M, Åke B, Monalisa D-W.

4:e raden: Bengt W, George H, John L, Ringo S, Paul M, Mimmi B, Olivia B, Tomas B, Anneli B, Bobby B, William B, Helena B-R, Dino.

5:e raden: Ferrari, Felix, Shirley "Helena" T.

6:e raden: Cidelin

2008 - Dags för bokslut

2008-12-13T18:02:00.002+01:00

Last year today seemed a long way away
And ahead of me
A new face and street, people who meet you
Instead of me
They bring you, they take you

The Church, 1982

Om du gör en resumé av 2008, hur har ditt år varit? ( polls)

Så har snart ännu ett år gått och det är dags för bokslut! Hur har ditt år varit? Här kan du sammanfatta ditt 2008, och det är naturligtvis helt anonymt.
För att få lite perspektiv på frågan har jag valt att återge Sida's månatliga highlights.

Januari I Jebel Moon i nordvästra Darfur lider människorna brist på det mesta. Men tack vare ett vattenprojekt, som finansieras av bland andra Sida, får de nu vatten.

Februari Gothia Cup har i fyra år varit med och drivit en fotbollsskola i Kongo. Nu startar skolan också ett seniorlag, FC Gothi, för att gamla elever som måste sluta när de är över 18 år ska kunna vara kvar i "Gothia-familjen".

Mars För två månader sedan rapporterades det från rebellfästet Jebel Moon i Darfur att man hamnade mitt i striderna och tvingades lämna området. Syftet var att följa arbetet med brunnarna i Jebel Moon. Delar av Jebel Moon är i dag nedbränt och utomstående kan inte ta sig in. Människor dör och skaror flyr över gränsen till Tchad.

April FN:s millenniummål att antalet extremt fattiga människor i världen ska halveras till år 2015 hotas nu av de stigande priserna på mat.

Maj En misstänkt korruptionsskandal skakar Sydsvenska handelskammaren efter att en skånsk toppdirektör häktats misstänkt för miljonfiffel av biståndspengar från Sida som skulle främja handel i Palestina.

Juni ABB kommer med hjälp av Sida-medel att dra igång ett utvecklingsprojekt av elnätet i Mongoliet. ABB kommer att leverera en 220 kilovolt transformatorstation samt högspänningsutrustning till 14 befintliga stationer.

Juli Zimbabwes centralbank har en ny sedel med valören ett hundra miljarder som på den svarta marknaden kan växlas mot en amerikansk dollar vilket är dess verkliga värde.

Augusti Världsbanken har ändrat gränsen för vad som anses som extremt fattigt. Förut var man fattig om man inte hade mer än 1 dollar om dagen att leva på, nu gäller 1,25 dollar.

September Sverige ger ekonomiskt stöd till afrikansk krigföring, till användandet av barnsoldater och till att stötta diktaturer. Detta har pågått i decennier med UD:s och Sidas goda minne, skriver DN.

Oktober Sida vågar inte använda den svenska flaggan i Afghanistan av rädsla för att det gula korset ska provocera. I stället används riksvapnet Tre Kronor.

November Regeringen beslutade i går att öka stödet till Afghanistan, genom ökade militära och humanitära insatser. Sida ska få i uppdrag att öka sitt bistånd i landet, från 300 miljoner kronor per år till 500.

December I år firar vi att riksdagen antagit FN:s konvention om mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Personer med funktionsnedsättning är fortfarande fattigast bland världens fattiga, anser handikapprörelsens biståndsorganisation.

Till sist vill jag göra dig uppmärksam på att du kan prenumerera på "Totte Björre's kommentarer". Det enda du behöver göra för att få kommentarerna samtidigt som dom läggs ut på nätet är att ange din emailadress i högermarginalen. Lätt som en plätt!

Hur botas Företagsanorexia?

2008-12-08T20:08:00.000+01:00

Do the Wall Street shuffle
Hear the money rustle
Watch the greenbacks tumble
Feel the Sterling crumble

10cc, 1974

Finanskris, lågkonjunktur, recession, varsel är ord som kommit att bli synonyma med de senaste två månaderna. Samtidigt som lågkonjunkturen fått fäste i världens ekonomier genomför företagsledare kraftfulla åtgärder för att nå kostnadsbesparingar med syfte att rädda det som räddas kan. Åtgärder som tyvärr allt för ofta resulterar i ökad arbetslöshet, konkurs, social nedmontering, negativ press men också i lägre kundtillfredsställelse.

Priset man riskerar betala är en ökad smittorisk för ett sjukdomstillstånd som kallas Företagsanorexia. En allvarlig bieffekt är att företag som lider av tillståndet riskerar att allt för sent upptäcka att man glömt bort sin främste sponsor, kunden, i sin iver att kostnadsrationalisera.

En allt för ensidig kostnadsbesparing förvärrar sjukdomstillståndet och gör att många företag inte kommer att kunna möta sina kunders ständigt ökade förväntningar på levererad produkt- och servicekvalitet. Allt färre företag kommer att kunna hålla sina varumärkeslöften. Ännu färre är de företag vars kunder kommer att uttrycka ett ”WOW” om företagets förmåga att överraska och tillfredsställa kundbehovet.

En särskilt allvarlig form av Företagsanorexia är företag som ensidigt fettsuger istället för att genom förbättringsarbete bränna fettet och bygga muskler. Det går inte att nå affärsfördelar genom en ensidig neddragning!

Den drastiska konjunkturförändringen är förvisso utmanande men erbjuder, eller om du så önskar tvingar, företagsledningar att omvärdera sina strategier och arbetssätt. Bättre service, högre produktivitet och en förmåga att snabbare realisera nya idéer och möjligheter är nu viktigare än någonsin. Avancerad IT och förbättrade affärsprocesser som resulterar i kostnadseffektiv tillväxt och oöverträffade kundupplevda värden kommer att hjälpa företag att förstärka sina positioner för kommande år.

Framgångsrika och starka organisationer vänder besvärliga tider till möjligheter!

Hur undviker man Företagsanorexia, missnöjda kunder och vad heter botemedlet för dem som redan insjuknat? Tyvärr finns det inte ett patentläkemedel som botar allt och alla. Däremot kan jag ödmjukt rekommendera ett antal profylaktiska åtgärder liksom en effektiv behandling av redan smittade företag.

1. Utveckla en tydlig målbild och en kundstrategi som får utgöra basen för företagets verksamhetsplanering, produkt- och tjänsteproduktion, organisation och affärsprocesser.

2. Säkra kompetens inom förändringsledning.

3. Skapa insikt om att kunderna är företagets mest värdefulla tillgång.

4. Återskapa företaget! Betrakta verksamheten som om du skulle starta företaget på nytt. Ta vara på befintliga styrkor och eliminera svagheter.

5. Genomför en kundvärdeanalys som ger klara besked om kundernas egna prioriterade värdeattribut och hur väl företaget presterar att leverera dessa i relation till konkurrenterna.

6. Anpassa produktutbudet och efterföljande tjänsteutbud efter identifierade kundkrav.

7. Analysera befintliga kunder efter lönsamhet, återköpsgrad och livstidsvärde.

8. Identifiera och effektivisera de affärsprocesser som ökar kundvärdet.

9. Mät och belöna medarbetares prestationer i affärsprocesserna. Talesättet ”What gets measured gets done” gäller i högsta grad för företag i förändring.

10. Skapa en företagsgemensam sömlös bild av kundens samlade engagemang med rätt grad av systemstöd.

11. Bemanna i enlighet med affärsprocesserna, utbilda och entusiasmera medarbetarna.

12. Sjösätt det ”nya” företaget!

Skolrugbyn

2008-11-30T18:54:00.010+01:00

Gonna pulp you to a mess of bruises
'Cos that's what you're looking for
It's all for the greater glory
It's all for a Saturday night

Rolling Stones, 1972

Årets rugbymatch mellan gymnasieskolorna Lars Kagg och Stagnelius/Jenny Nyström hölls i torsdags. Efter en höst fylld av i princip daglig fys- och spelträning var Olivia och hennes Kagglag samt killaget väl förberedda för den traditionsrika och prestigefyllda fighten. Det ska sägas att det är en mycket adrenalin- och testosteronstinn tillställning som kräver tre domare på plan för att hålla spelarna i schack.

Sporthallen är fylld till sista plats, trumorkestrar håller ljudnivån på en plågsam men smittande nivå, hejaklackarna håller publiken på fötterna. Kort sagt, det är upplagt för ett rejält sjöslag.

Matcherna spelas över tre "ronder" á 15 min med fem spelare i varje lag där det gäller att ta en medicinboll från den egna planhalvan och göra mål genom att forcera bollen genom motståndarlaget och placera bollen på en hoppmatta utan att motståndarlaget får en hand under bollen.

Olivias roll som defensiv är att stoppa motståndarlagets spelförare med i stort sett vilka kroppstacklingar och neddragningar som helst. För såväl Anni som för mig som för alla andra som känner Olivia får vi se en sida av henne som är väldigt annorlunda mot den vi vanligtvis ser. Aggressiv som en pitpullterrier, stark som en bulldozer och ihärdig som ett vildsvin som glömt vad smärta heter.

Hennes lag fick jobba i ett ständigt underläge. Som mest ledde Stagg/Nyström med 2 mål och det var först i sista "ronden" med 50 sek kvar på matchen som Kagglaget kunde kvittera till 5- 5, snacka om dramatik! Och bara 15 sek in i förlängningen gjorde laget segermålet. Det som sen utspelades såväl på plan som på Lars Kaggs läktarsida kan liknas vid de scener som troligen utspelades under demokraternas valvaka då det stod klart att Barack Obama vunnit Presidentvalet.

Roger Hodgson...

2008-11-24T19:26:00.001+01:00

... var en av grundarna till den engelska gruppen Supertramp. Hans signum är den höga gälla, men samtidigt smekande rösten. Tillsammans med Rick Davies skrev han många tidlösa men samtidigt fullständigt unika låtar som ofta är satta tillsammans med en symfoniorkester.

Jag har valt två favoriter. Dels "Lovers in the wind" från ett av hans soloalbum från -84 samt "Fool's overture" från Supertramp's album "Even in the quietest moments" från -77.

Håll till godo!

LOVERS IN THE WIND
Time is always on the run
We've only just begun,
Lovers in the wind

Life is all we have to share
You know we must take care
Lovers in the wind

There was a time when it was hard to know
Reaching out, reaching out for somewhere to go
There was a light born on the darkest day
But no one wants to know
And no one wants to cry

Love is all I have to give
It's all I need to live
Lovers in the wind

There was a time when it was hard to know
Reaching out, reaching out for somewhere to go
There was a light born on the darkest day
But no one wants to know
And no one wants to cry

Time is always on the run
We've only just begun,
Lovers in the wind

FOOL'S OVERTURE
History recalls how great the fall can be
While everybody's sleeping, the boats put out to sea
Borne on the wings of time
It seemed the answers were so easy to find
"To late," the prophets cry
The island's sinking, let's take to the sky

Called the man a fool, striped him of his pride
Everyone was laughing up until the day he died
And though the wound went deep
Still he's calling us out of our sleep
My friends, we're not alone
He waits in silence to lead us all home

So tell me that you find it hard to grow
Well I know, I know, I know
And you tell me that you've many seeds to sow
Well I know, I know, I know

Can you hear what I'm saying
Can yuu see the parts that I'm playing
"Holy Man, Rocker Man, Come on Queenie,
Joker Man, Spider Man, Blue Eyed Meanie"
So you found your solution
What will be your last contribution?
"Live it up, rip it up, why so lazy?
Give it out, dish it out, let's go crazy,
Yeah!"

Novemberbestigning

2008-11-14T20:29:00.004+01:00

Oh the smog in the city is clogging up my head
And the noise of the traffic and the poison lead
Too many people I must confess
I'm looking for the cure of a terminal stress

Sting, 1995

En regnig och disig novemberdag är väl inte mest optimalt för att bestiga toppar. Men det är precis det jag gjorde i veckan då jag tog mig en ledig eftermiddag. Till skillnad från sommarens bestigning av Kebnekaise bestod "utmaningen" av Kullahalvöns högsta topp, nämligen Håkull med sina 187,5 meter!

Jag hade ställt bilen i Arild, dragit mössan djupt ner över öronen och med lång oljerock och stövlar började jag vandringen. Det finns två utmärkta vandringsleder som går i västlig/östlig riktning på halvön och jag valde den mest nordliga.

Efter en kilometer utmed ko- och hästhagar kommer man in i en härlig lövskog. Trots duggregn och dis lyser fallna lönnblad upp stigen. Det lilla ljus som låter sig silas igenom vegetationen gör vandringen till en stor upplevelse. Den enda personen jag möter är en dam med hund som förvånat hälsar den, till synes oberörde av vädret, ensamma vandraren.

Jag går i ett vackert landskap, igenom tät skog, över spångar, genom mindre kärr. Jag följer mossbeklädda och stenlagda gärdsgårdar. Under en enorm rotvälta tar jag skydd för en rejäl skur samtidigt som jag tar en kopp kaffe och en Fahlmanssnäcka. Det hela är smått trolskt!

Efter 5 km når jag så den västra stigen som leder mot toppen av Håkull. Så står jag då här på Kullahalvöns tak. Normalt sett ser man vida omkring eftersom vegetationen här uppe är sparsam. Dock skyms Kullens fyr. Mot norr ser man ut över Skälderviken, Hallands Väderö och Hallandskusten. I söder breder låglandskusten ut sig mot Höganäs och Helsingborg. I klart väder ser man t om över till Danmark. Men som sagt, nu var det inte bara Kullens fyr som skymdes... Jag hade väl omkring 200 meter sikt så jag fick hålla tillgodo med det absoluta närområdet.

Vandringen tillbaka erbjöd motsvarande dos av kontemplativt lugn som ditvägen. När jag närmade mig Arild tog jag omvägen förbi klippstranden som familjen återkommer till sommar efter sommar. Platsen erbjuder avskildhet, är vild till sin form av stora klippblock och badet (på sommaren) är underbart.

Nöjd och en smula trött kom jag tillbaka till bilen. Fick av mig det blöta och påbörjade sen hemfärden som gick utmed Skäldervikskusten mot E4:an. För ovanlighetens skull blev en normalt sett novemberruskdag till en dag att minnas.

Tid - vår mest värdefulla valuta

2008-11-08T20:10:00.003+01:00

Days are numbers
Watch the stars
We can only see so far
Someday, you'll know where you are

The Alan Parsons Project, 1979

Tänkte bli en smula djupare och reflekterande med dagens bidrag än vad mina senaste texter varit.

Livet handlar som bekant inte bara om att få tillbringa tid tillsammans med familj och vänner, att utöva sina intressen eller stimulerande arbetsuppgifter. Vissa livsingredienser kan vi inte få för mycket av, andra ingredienser kan vara svårare att förhålla sig till. Speciellt de filosofiska och de frågor som talar till vårt ”andliga och själsliga”, frågor som vi människor många gånger förnekar och förminskar men ändå behöver förhålla oss till. Vad är det jag talar om?

När jag går igenom mina musikhjältars låttexter konstaterar jag att de existentiella och sökande texterna ofta är återkommande. Insikten om det egna jagets blygsamma betydelse utmed världsalltets tidslinje väcker frågor om vad textförfattaren, du och jag tycker är viktigt och hur vi väljer att använda den tid vi har.

Fastän vi för närvarande upplever en världsomfattande finanskris påstår jag att ”tid” är den mest värdefulla valuta vi har. Eftersom dina och mina tillgångar av ”tid” är en ändlig valuta känns det angeläget att stanna upp och reflektera över hur vi bäst bidrar som individer och medmänniskor till att addera värde till livet bortom en själv, det egna egot eller egna ekonomiska intressen. Låter det pretentiöst?

Visst vill vi alla uppleva framgång i våra liv. Men vad är då framgång? Framgång mäts ofta med mått som vår omgivning sätter. Men kanske är det viktigare att vi själva anger måttet för vår framgång. Det måttet, tror jag, heter tillfredsställelse av att upptäcka och få använda de anlag och talanger du och jag har blivit utrustade med och samtidigt leva i samklang med våra värderingar.

Under hösten har jag ofta återkommit till ett citat vars innebörd och konsekvenser blir allt tydligare för mig, det lyder: ”If you don´t have passion, forget about the visions”. Alltså, du kan glömma dina visioner ifall du inte känner en passion att genomföra dem och samtidigt, utan passion får du heller inte några visioner!

Så vart leder mina till synes fragmenterade tankar? Tro’t eller ej, meningen var inte att förvirra dig bortom sans och redlighet utan att helt enkelt få ställa tre, i allra högsta grad, personliga frågor till dig men också till mig själv:

1. Hur adderar du och jag värde till livet bortom oss själva?
2. Använder vi de anlag vi blivit utrustade med på ett klokt och effektivt sätt?
3. Avsätter du och jag tillräckligt med tid för att känna oss tillfredsställda med resultatet?

Ett äkta Ålagille

2008-10-26T20:19:00.005+01:00

Saragossa mating season
Got to go to-day
It's my nature versus reason
Somehow I can't stay
I am an eel somewhere
Out in the ocean
Finding it's way on his own

The Nits, 1980

Ålasäsongen är i full sving och vad passar då bättre än att söka sig till ÅhusStrand och ett äkta ålagille. Tillsammans med Mona-Lisa & Bengt samt Christina & Sten intog Anni och jag Täppetboden som ligger direkt på stranden. Här hade de rikskända ålakungarna Mats och Max Svensson dukat upp för en helkväll med och om den mytomspunna ålen.

Med hjälp av dragspel, sång och vettlösa historier inmundigas fem ålarätter. Först ut är en krämig ålasoppa med skivade morötter, därefter stekt ål med "päragröt" och sirap följd av kokt ål. Vid halvtidsvilan kändes det angeläget att få röra på benen och fördela den ätna ålen med syfte att göra plats för 2:a halvlekens delikatesser.

Nu kommer den luade "pingasnudan" in. Den är stekt i braspanna med alestickor och serveras tillsammans med kumminost, en klar favorit! Strax därpå följde sen den rögade ålen med äggaröra. Efter att sista tuggan blev svald var det inte många som gnidde efter omtag! De som fortfarande hade stått provet och ännu inte var likbleka välkomnade däremot den avslutande äpplekagan och vaniljsåsen.

Nöjda och mätta promenerade vi sen under en stjärnklar himmel tillbaka till ÅhusStrand Hotel och våra fräscha logier där vi senare under nattens timmar försökte hålla tankarna på annat än kroppsliga ålavandringar...

Något överraskande var att frukosten smakade så bra som den gjorde. Tack go vänner för ännu en gemensam och minnesvärd erfarenhet!

The Moody Blues in concert

2008-10-26T18:33:00.004+01:00

I know you won't believe me
But I'm certain that I did see
A mouse playing daffodil
All the band was really jumping
With Jack Rabbit in there thumping
I found that I couldn't sit still
I just had to make it with them
Cause they play my kind of rhythm
And the bees hummed in harmony
And the owl played is oboe
Then the frogs guitar solo
It was all too much for me

The Moody Blues, 1971

Sommaren 1972 var jag på språkresa i England. Min värdfamilj, mr & mrs Henry, bodde i Frimely nära Camberley i Surrey. Jag kommer ihåg dem som oerhört vänliga och dessutom hade dom en rätt stor skivsamling som jag botaniserade i. Det var i denna jag fann en skiva som hette "Days of Future Passed" av The Moody Blues. Skivan som kom 1967 var ett sk konceptalbum med musik som jag aldrig tidigare kommit i kontakt med, den sk progressiva rocken som jag fortfarande håller högt. Skivan, på vilken också London Festival Orchestra medverkar, handlar om händelser som utspelas under ett dygn. Ett av de mer välkända spåren är "Nights in white satin". I vilket fall gjorde den ett stort intryck på mig och enligt min dagbok från 1972 gick jag den 11 juli till skivaffären i Camberley och köpte gruppens vid tidpunkten senaste skiva, "Every boy deserves favor" som blev och faktiskt fortfarande är en ofta spelad LP.

Det var därför ingen överraskning för någon att jag tog chansen att få se och höra The Moody Blues när dom i fredags besökte konserthuset i Jönköping, en av två spelningar i Sverige under deras pågående Europaturné. Av gruppens fem originalmedlemmar återstår Justin Hayward, John Lodge och Graeme Edge. Ray Thomas och Mike Pinder lämnade gruppen på 90-talet. Här följer ett par sköna spår: http://www.youtube.com/watch?v=J8YFZJK3arg
http://www.youtube.com/watch?v=rJ6h84ZsuW4

Eftersom jag i huvudsak delar Jönköpingspostens recensents uppfattning om konserten väljer jag att återge denna i lätt redigerad variant:

Det är över 40 år sedan Moody Blues släppte sin första skiva. Det märktes inte när bandet spelade i Jönköpings konserthus på fredagskvällen. Moody Blues kan fortfarande få gång en publik. Jönköpingsborna tände till ordentligt när de gamla hitlåtarna från 60- och 70-talen spelades.

Moody Blues hade sin storhetstid i slutet av 1960-talet och är ett av få band i sin generation som fortfarande lever kvar. Konserten i Jönköping visar att de ännu håller greppet om sin publik. Det var få som inte var nöjda med spelningen. De gör låtarna precis lika bra som förr, om inte bättre, konstaterade Jönköpings kulturchef Claes Rydberg, som gick omkring och myste under konserten. Man märker på publiken att många haft dem som sina favoriter och att de tycker det är roligt att de kommer hit, fortsatte han.

Moody Blues, med sångaren och gitarristen Justin Hayward i spetsen, inledde starkt och rev redan i inledningen av en rad gamla hits. Tuesday Afternoon, Stepping in a Slide Zone och The Voice avlöste varandra. Det hettade till ordentligt när I Know You´re Out There Somewhere spelades. Moody Blues är ett av få band, förutom Jethro Tull, som lyckats få in tvärflöjt i rockmusiken på ett lyckat sätt. Flöjtisten Loredana Mullen gjorde ett mycket kompentent framträdande och lyfte definitivt konserten. Men andra avdelningen blev ännu bättre.

Moody Blues var en av föregångarna när den så kallade progressiva och psykedeliska rocken växte fram i mitten av 1960-talet. De var troligtvis stilbildande för band som Yes, Genesis och Pink Floyd. De gav flera prov på detta. I andra avdelningen spelades bland annat låtarna Are You Sitting Comfortable, The Other Side of Life och Higher and Higher, där "kosmisk poesi" reciterades och suggestiva ljuseffekter spelade på väggarna.

Kanske ligger bandets allra starkaste sida här, i de tyngre och sugande rocklåtarna, vilka gavs extra effekt av att två trumset fanns på scenen. Denna avdelning avslutades som sig bör med Moody Blues allra största hit, popklassikern Nights In White Satin från 1967. Då var publiken fullständigt med på noterna och stod upp i stolarna. Bandet fick inte lämna scenen utan att ha spelat flera extranummer, bland dem Question och klassiska Ride My See-Saw.

Kvalificerad till Boston efter Amsterdam Marathon

2008-10-20T21:39:00.008+02:00

Amsterdam
looking good through the window
shinin' red and blue light
a little thick in the bottom
but still lookin' alright, yeah

Van Halen, 1995

Jag börjar med att konstatera att jag är extremt nöjd med min insats i söndagens Amsterdam Marathon. Speciellt med tanke på att jag lyckades pressa mitt personbästa från London med 11 min till 3:35 och blev därmed direktkvalificerad till det 5:e Marathon Majors i Boston.

Förutsättningarna att nå dit har inte varit de bästa. Trogna läsare vet att jag fick influensa dagen innan Stockholms-maran med följd att jag fick ett ovälkommet löparuppehåll på ett par veckor. Jämförelsevis hade jag 20 färre mil i benen inför Amsterdam än jag hade inför London, och det är rätt mycket. Dessutom blev det till sist så att jag fick åka själv till Amsterdam och har inte haft någon att ”tjöta” med och bli peppad av. Från början var tanken att såväl Mille som Sten skulle med men dålig form och förkylning satte P för dem bägge och Bengt sprang Berlin härom helgen och behövde välförtjänad vila. Sen ville Anni göra mig sällskap men eftersom Mimmi hade planerat komma hem från Stockholm inför helgen stannade Anni också hemma.

Så, jag vaknade själv, gjorde materialvården själv, åt frukost själv, tog mig till stadion själv, förberedde och peppade mig själv och startade själv. Ja, inte riktigt. Jag trängdes med 7 865 andra löpare på Olympiastadions rundbana. Dagen bjöd på 15-16 grader och blå himmel med en del skyar. Mao rätt så perfekta förhållanden.

Bansträckningen består av två slingor. Den första på 7,5 km som tar en tillbaka till stadion för att sen fortsätta mot floden Amstel som man springer utmed. Nu lämnar man staden och kommer ut på landet bland kossor och en vacker fungerande vindmölla. Till skillnad från Berlin är Amsterdam inte ett utpräglat stadslopp, men det är OK.

Jag höll jämn takt om dryga 24 min per varje 5:e km (4:55/km) och kände mig starkare än jag hade räknat med. Och det var någonstans efter halvmaran (1:44) som jag insåg att jag hade en bra chans att komma in under 3:35 som är min åldersgrupps kvaltid för Boston. Hastigheten höll i sig fram t om 32 km då jag stummade ordentligt. Hastigheten sjönk med ett par tre minuter per 5:e km och det var inte förrän jag var 1 km från målet som jag förmådde att öka igen.

Det var en härlig känsla att komma in på 1928-års Olympiastadion och springa de sista 200 metrarna över mållinjen. En blick på min Garmin gav osäkerheten en ordentlig boost, 3:35:58! Hade jag startat uret på rätt startmatta och stoppat den på motsvarande rätt målmatta och i så fall med någorlunda precision? Med 2 sek på rätt sida om 3:35 var jag fortfarande kvalad till Boston men i brist på en officiell tid levde jag i tvivel.

Hur som helst, efter att jag fått medaljen runt halsen, stretchat och fått lite att dricka kändes kroppen efter den sista milens ansträngning rätt OK. Det var nu jag kanske saknade sällskap som allra mest. I brist på Anni, Bengt, Sten eller Mille hittade jag två Boråsare som ändå funkade för en ”debriefing”.

Väl hemma igen på hotellet ringde Bengt och bekräftade att jag hade fixat 3:35 och en start i Boston nästa april. Det var inte utan en viss förnöjdsamhet som jag senare, fastän själv och efter senaste dagarnas massiva pasta- och Vitargointag, avnjöt en ”segermåltid” på en argentinsk restaurang bestående av en proteinstinn rumpstek modell större och till det ett fylligt rött vin, Skål!!

När förolämpningar hade klass

2008-10-13T23:34:00.001+02:00

I wanna speak to you
Tell me what you have to say
I wanna speak to you
Every night and every day
Conversation
You can say what you like
Conversation
We can talk it all night

Steve Miller Band, 1993

Det fanns en tid då förolämpningar på engelska gjordes till stor konst och en lek med ord. Idag har denna konst förkrympts till några få 4-staviga ord som dessutom upprepas till leda. Här följer några exempel på förolämpningar som ändå måste ha gett den förolämpade en anledning att skratta.

Samtal mellan Winston Churchill och Lady Astor: Hon sa, 'If you were my husband I'd give you poison,' var på han svarade, 'If you were my wife, I'd drink it.'

En parlamentsledamot tilltalar Disraeli: 'Sir, you will either die on the gallows or of some unspeakable disease.' 'That depends, Sir,' svarade Disraeli, 'whether I embrace your policies or your mistress.'

'He has all the virtues I dislike and none of the vices I admire.' - Winston Churchill

'A modest little person, with much to be modest about.' - Winston Churchill

'I have never killed a man, but I have read many obituaries with great pleasure.'- Clarence Darrow

'He has never been known to use a word that might send a reader to the dictionary' - William Faulkner om Ernest Hemingway

'Poor Faulkner. Does he really think big emotions come from big words?' - Hemingway om Faulkner

'Thank you for sending me a copy of your book; I'll waste no time reading it.' - Moses Hadas

'He can compress the most words into the smallest idea of any man I know.' - Abraham Lincoln

'I didn't attend the funeral, but I sent a nice letter saying I approved of it.' - Mark Twain

'He has no enemies, but is intensely disliked by his friends.' - Oscar Wilde

'I am enclosing two tickets to the first night of my new play; bring a friend...if you have one.' - George Bernard Shaw till Winston Churchill

'Cannot possibly attend first night, will attend second... if there is one.' - svarade Winston Churchill

'I feel so miserable without you; it's almost like having you here.' - Stephen Bishop

'He is a self-made man and worships his creator.' - John Bright

'I've just learned about his illness. Let's hope it's nothing trivial.' - Irvin S. Cobb

'He is not only dull himself, he is the cause of dullness in others.' - Samuel Johnson

'There's nothing wrong with you that reincarnation won't cure.' Jack E. Leonard

'He has the attention span of a lightning bolt.' - Robert Redford

'He loves nature in spite of what it did to him.' - Forrest Tucker

'Why do you sit there looking like an envelope without any address on it?' - Mark Twain

'His mother should have thrown him away and kept the stork.' - Mae West

'Some cause happiness wherever they go; others, whenever they go.' - Oscar Wilde

'He uses statistics as a drunken man uses lamp-posts...for support rather than illumination.' - Andrew Lang

'He has Van Gogh's ear for music.' - Billy Wilder

'I've had a perfectly wonderful evening. But this wasn't it.' - Groucho Marx

En bra haj är en död haj, eller..?

2008-10-03T20:04:00.006+02:00

No never envy the big fish in da Pond
It's deep and dark when all the surface is gone
My kind of humor kind of keeping me dry
On the horizon, water touches the sky

Hall & Oates, 1981

En efterdyning av mina erfarenheter av att dyka med haj i Sydafrika (http://tottebjorre.blogspot.com/2008/03/hajdykning.html) har gjort mig till talesman i Sverige för den i USA registrerade internationella stödorganisationen http://www.sharksavers.org/. Organisationens syfte är att förmedla kunskap om hajens betydelse och alltmer utsatta situation som en jagad och hotad art.

Här följer delar av en artikel jag skrivit som beskriver hajens situation.

Hajen fanns långt innan dinosaurierna existerade på vår jord. Under mer än 400 miljoner år har hajen dominerat världshaven. Hajens egenskaper gör den till havens självklara huvudpredator och absoluta topp på den marina näringskedjan. Dess uppgift är att upprätthålla den nödvändiga marinekologiska balansen och den ”genetiska kvaliteten” av de djur de jagar men också att hålla andra arters populationer i balans. Utan hajen skulle haven se väldigt annorlunda ut. Effekterna av ett sådant scenario begränsas inte bara till andra marina arter. Konsekvenserna på världens övriga ekosystem skulle bli påtagliga och ge oanade effekter också för oss människor.

Världshaven utgör det mest viktiga ekosystemet på vår planet. Havens många ”invånare” absorberar det mesta av den koldioxid som människan tillför atmosfären genom att förvandla den till 70% av det syre vi andas. Denna balans av såväl liv i världshaven som liv på land har vi med andra ord till stor del att tacka hajen för.

Paradoxalt nog har människan genom alla tider varit hajens främsta hot. Sensationalism, media och underhållningsindustri har under lång tid eldat på myten om att hajen är en mördarmaskin. Människan tenderar att skydda det som vi kan se och förstå och eftersom hajen är osynlig för de allra flesta blir den också svår att relatera till. Vår rädsla för hajen beror därför till stor del på medias bilder som aggressiva djur med hotfullt utseende, men också på vår okunskap och ignorans om dess betydelse för världshavens livsupprättande balans och funktion, och därmed också indirekt mänskligt liv.

Denna okunskap och ignorans är också den direkta anledningen till varför mer än 100 miljoner hajar fiskas och slaktas varje år. Eftersom de flesta stora hajar inte blir könsmogna förrän vid sju års ålder eller äldre och då inte föder fler än ett par varje år kommer hajen inte att kunna överleva. Just nu fångas och dör hajar i en snabbare takt än dom hinner föröka sig. Av de omkring 390 hajarter som finns kommer ett tjugotal arter att vara utrotade 2017.

Jakten på haj idag kan jämföras med den på elefanter, lejon och tigrar under 1900-talet och som närapå utrotades. Det är samma ignorans, brist på kunskap och kommersiell girighet idag som igår. Likheten är slående. Då jagades elefanten för dess betar och medan jägaren lät elefantens kropp ligga och ruttna på savannen fångas hajen för dess fenor. Efter att dessa blivit avskurna från kroppen, sk ”finning”, låter fiskaren kasta tillbaka den fortfarande levande hajen i havet som går en säker och plågsam död till mötes. Fenorna säljs sen vidare som ingrediens till hajfenssoppa. Tillvägagångssättet, grymheten och vilka långtgående effekter rovfisket innebär blev tidigare i år uppmärksammat genom Rob Stewarts dokumentärfilm ”Sharkwaters”.

Haj är idag bland de mest värdefulla och utsatta djuren i haven. Den urskillningslösa jakten efter hajfenor har sin förklaring i den snabbt växande medelklassen i Asien. Hajfenssoppa har i generationer ansetts vara en dyrbar delikatess. I takt med ökat välstånd har hundratusentals nya konsumenter tillkommit som numera både har råd och önskan att visa på sin nyvunna levnadsstandard. Ironiskt nog har den urskillningslösa jakten på haj gjort att priset på huvudingrediensen ökat kraftigt, ett faktum som ytterligare ökar hajfenssoppans status! Idag är konsument-priset på hajfena ca 4 000:- per kilo. Nyligen betalades 90 000:- för ryggfenan från en valhaj!

Sammanfattningsvis går det att konstatera att hajens existens för närvarande är avhängig människans förmåga att hantera två av sina kanske främsta svagheter, nämligen ignorans och penningbegär.

Men visst är det ändå så att hajen är en skoningslös best som gärna ser en badande människa på sin meny? Självklart inte!

Enligt International Shark Attack File har det hittills under 2008 inträffat 36 incidenter mellan haj och människa, fem av dessa med dödlig utgång. Med en ökande befolkning om 6,5 miljarder människor som bor nära världshaven är detta, om dock en tragik för närstående, ett försvinnande litet antal fatala händelser. Två olyckor inträffade i Mexiko, en i USA, en i Australien och en i Bahamas.

Om du är rädd för att bada i världshaven så ska du veta att fler människor dör av åsknedslag och hundbett än av hajattacker.

Hajens luktsinne är extremt välutvecklat. Att det är så förstår man eftersom två tredjedelar av dess hjärna är tillägnad att bearbeta luktinformation. På mindre än en sekund efter att en vithaj tagit ett bett av sitt byte känner den bytets kalorivärde. Hajen avgör snabbt ifall bytet erbjuder tillräckligt kalorivärde som gör det värt att lägga energi på att fullfölja attacken eller inte. Normalt sett har en människa inte tillräckligt med kroppsfett för att intressera en haj. Hajens extrema luktsinne är därför den direkta anledningen till varför årets övriga 31 incidenter med haj slutade med att hajen, efter att ha nafsat eller bitit, släppte taget och försvann. Samtidigt är hajen normalt sett skygg för människor varför det är mer troligt att den snarare undviker än söker kontakt.

Avslutningsvis går det att sammanfatta hajens situation som missförstådd av en ignorant mänsklighet vars okunskap om hajens ekologiska betydelse straffar hajen med en omdömeslös masslakt och dessutom pekar ut hajen som glupsk människoätare. Det paradoxala är att människan inte bara är skyldig till problemet, vi är också dess lösning!

Gräsänkling blues

2008-09-26T18:37:00.008+02:00

Just another lonely weekend
Just another weekend without you
I will shed no tears
Girl, I will survive
It's just another weekend alone
Another lonely weekend

Bad Boys Blue, 1988

Eftersom min bättre hälft är i Spanien blir det att spendera helgen utan henne men ändå tillsammans med Olivia och William. Mimmi hade gärna velat komma hem men stannar kvar i Stockholm. Hon ska handla löparskor på Löplabbet och börja träna inför Tjejmilen nästa år. Hennes mål är att komma i form för att ställa upp i New Yorks Marathon 2010. Efter min NY-mara 2005 kom jag hem euforisk och utlovade varje familjemedlem fri resa till NY ifall man ställer upp och springer! Det verkar mao som att minnet inte sviker Mimmi! Med tanke på att Olivia planerar att springa Göteborgsvarvet nästa år är det högst sannolikt att också hon vill åka till NY... Då jag aldrig får Anni att springa en mara är det bara Wille kvar, men än så länge är han måttligt intresserad av tanken. Men som sagt, han hinner ändra sig!

Om tre veckor springer jag Amsterdam Marathon och jag försöker få tid att intensifiera min träning. Känns hyfsat, slipper jag bara höstförkylningen ska det nog gå bra. Målet är sedan att få springa Boston i april nästa år som är den femte av de stora marorna i "the World Marathon Majors" som ännu fattas mig.

I en härlig bok om fantastiska uppfinningar fann jag armbandskartan som fick ett amerikanskt patent 1927. Se den som förlagan till min Garmin GPS löpardator! Det har hänt en del på 80 år!

Värdet finns i betraktarens ögon!

2008-09-24T21:04:00.001+02:00

Beauty is always in the eye of the beholder
A sleeping bag under a bridge
by a canal is still waterfront property

Jimmy Buffet, 1988

Veckans bidrag kommer att handla lite grann om min profession. Vissa av er kanske tycker att området är abstrakt medan andra kanske blir intresserade av att vilja veta mer. Begreppet "kundvärde" går att sortera in under marknadsstrategi och praktiseras inom de flesta branscher. Texten är ett sammandrag av en artikel jag skrev en tid sedan.

Rent teoretiskt beräknas kundvärdet av ekvationen: kundvärde = fördelar – kostnader.

I begreppet ”fördelar” ingår bl.a komponenterna produktkvalitet, servicekvalitet samt image. Av detta kan man lära sig att det finns två sätt för ett företag att skapa kundvärde. Antingen skapar man tilläggsfördelar eller så sänker man kostnaden för de fördelar man redan erbjuder. Vilken väg ska man välja? Många väljer det första alternativet och skapar erbjudanden med ett större innehåll som får konkurrenterna att blekna. Företag som adderar nya värden känner sig mer framgångsrika än de som jagar kostnader. Ändå är det många företag som upptäcker att man har valt en dyr strategisk väg som inte uppskattas av kunderna utan snarare gör dem mindre konkurrenskraftiga än tidigare.

Vilket av alternativen som är bäst beror helt och hållet på kunden. Det är kunden som avgör ifall en fördel är sann. Av den anledningen är det avgörande att skaffa sig kunskap om vad det är som driver de egna kundernas värdeuppfattning. Hur komplex denna värdeuppfattning är beror på typen av erbjudande. Vid ett bilköp identifierar troligen köparen ett större antal värdeattribut, som tillsammans skapar hans uppfattning om det värde bilen utgör, än han gör vid ett cykelinköp. Utmaningen för varje företagsledning är att kunna identifiera de värdeattribut som kunderna upplever som mest viktiga. Oförmågan till att identifiera dessa gör företag mer sårbara och konkurrenssvaga.

Det som gör det extra svårt att tydligt identifiera dessa värdeattribut är det faktum att kunden också jämför ett värdeerbjudande med konkurrerande alternativ. Med andra ord behöver företaget också förstå dess relativa konkurrenskraft nedbrutet på varje identifierat värdeattribut! Dessutom förändras kundernas värdeuppfattning över tid. Nya aktörer skapar nya värdeattribut som påverkar kunderna.

Att därför förutsätta att dagens framgång också garanterar morgondagens framgång är ett farligt antagande. Trots denna insikt är det få företag som har en fungerande metodik för att säkra relevant kunskap. Allt för många litar på den egna uppfattningen om vad det är som driver kundernas värdeuppfattning.

Att kunna erbjuda ett, gentemot konkurrenterna, bättre upplevt värdeerbjudande får flera viktiga konsekvenser. Ett bättre upplevt kundvärde leder till ökad lojalitet och fler återköp. Det leder samtidigt till högre marknadsandelar, lägre operationella kostnader, ökad lönsamhet och en mer positiv attityd bland såväl kunder som medarbetare.

Crusing & halvmara

2008-09-14T22:01:00.002+02:00

Round my hometown
Memories are fresh
Round my hometown
Ooh the people I've met

Adele, 2008

På lördagsmorgonen lastade jag in Bonnevillen i hästtransporten och körde till Skåne, närmare bestämt till Örestrand. Väl framme välkomnades jag av sol, blå himmel och 15 - 16 grader. Rullade av cykeln, satte på mig stället och hjälmen och drog iväg mot Mölle.

Vägarna i Kullabygden är som gjorda för motorcykelåkning, kurviga och sceniska. Och det märktes för jag räknade in ett 20-tal hojar bara i och runt Mölle. Jag öppnade visiret och lät septembervinden svepa in genom hjälmen. I Mölle var det full fart, mycket folk och båtar. Lunchen bestod av färsk tillagad spätta med pommes. Jag kom att prata med ett gäng danskar som var på hemväg efter mc-semester i Sverige och i vanlig ordning höjdes ett och annat intresserat ögonbryn för min Bonne.

Nästa stopp blev Arild. Hit hade hösten kommit längre. Inte fullt lika mycket folk och många sommarhus var igenbommade. Styrde vidare mot Brunnby och tog sen kustvägen via Viken, Domsten, Hittarp, Laröd till Helsingborg.

På tal om Hittarp. Jag var tvungen att köra den långa backen upp från Hittarp till Laröd för att få återuppleva den beryktade högerkurvan som resulterade i öknamnet Tottekvist, se http://tottebjorre.blogspot.com/2008/08/triumph-bonneville-t100.html . Det är en saftig böj!

I Helsingborg körde jag på välkända "hemstadsvägar". Stannade till vid "Fria bad" där folk badade och tog in säsongens sista och lite svala solstrålar. Med tanke på morgondagens halvmara bestod middagen av en bra portion pasta med räkor och kräftstjärtar.

Klockan blev 18.30 när jag bestämde mig för att köra tillbaka mot Örestrand. Jag körde i kapp Oslobåten som man kan sätta klockan efter. Den passerar nämligen Örestrand dagligen 19.00! Efter att ha kört på Bonnen på transporten igen checkar jag in och träffar Anders som är tävlingsledare för Kullamaran. Vi tar oss en kopp te och spekulerar om morgondagens tävling.

Söndagen bjuder på knappt någon vind alls, en klarblå himmel och omkring 14 grader. 10.00 gick starten för årets Kullamara. Det traditionsenliga toppriset, som består av ett presentkort på Grand Hotell i Mölle och ges till den förste löpare som passerar hotellet, skulle jag inte kunna konkurrera om. Men jag kände mig ändå rätt fräsch och gick ut i ett 4.30-tempo.

Jag fick häng på ett par löpare som drog. Från Mölle hamn är det en rätt stadig uppförslöpa upp till Grand Hotell och det tog på krafterna att hålla ut ända upp. Maxpuls fick jag efter den påföljande stigningen upp till SCA's kursgård, därefter gick det lättare genom skogen. Utmed Kockenhusbacken gick jag om min draghjälp som började stumma och därefter solosprang jag den sista milen tillbaka. Tiden blev 1:45.

Kullamaran är en tävling med relativt få deltagare, det är lite synd. Vi var väl ett 20-tal som sprang halvmaran och lika många som sprang stafetten, 5 km och barnloppet på 1 km. Med tanke på den vackra bansträckningen hoppas jag att många fler upptäcker loppet. Var är ni alla löpare i Helsingborg och Ängelholm? Boka in Kullamaran 2009!

I ett vackert septemberväder rullar jag och transporten tillbaka hemåt. Men innan jag lämnar Kullabygden svänger jag av vid Skäret för att ge mig själv ett välförtjänt pris och avnjuta en kopp kaffe med bakverk hos Flickorna Lundgrens!

The Olympic Medal table analysis

2008-09-05T19:00:00.004+02:00

We carry the flame
For all to see
The fire and the passion, of what we can be.
Sometimes we must fight,
But we never bend
The hero keeps fighting, standing tall in the end

Meat Loaf, 1987

Jag prenumererar på ett sydafrikanskt nyhetsmail som heter "The Science of Sport". Författarna analyserar sporthändelser och resultat utifrån ett medicinskt perspektiv vilket inte alltid ger självklara svar. Deras senaste brev handlar inte förvånande om OS i Peking och jag väljer att citera delar av det. Trots avsaknad av medicinsk vinkling presenteras här intressanta uppgifter om vilka nationer som var spelens stora vinnare.

The small nations have their say
One of the more interesting means to analyse Olympic success is to convert the medals into a population per medal value. That is, compare the medals won PER PERSON, rather than an absolute number. This gives the "minnows" a chance to shine, because it's quite clear that unless something is very wrong, a nation of 200 million SHOULD win more medals than a nation of 200,000!

So let's have a look at medals won as a function of the nation's population. The Bahamas, then, are the undisputed champions of population per medal. They regularly win 2 medals per Games, and with a tiny population, have a remarkable ratio. The USA and China suddenly fall off the top perch, and win only 1 medal per 2.7 million people or 13 million people, respectively. That places them outside the top 40 on the population adjusted table.

Australia are the best of the "big" nations. It can be a little misleading doing this analysis, because the relationship between medals and size is not necessarily a straight line. So the Aussies, thanks to their intelligent investment in sport, make the most of what they have and do incredibly well given their relatively small size.

Just a note on this table - strictly speaking, one should try to "weight" the medals by awarding three points to gold, two to silver and one to bronze, and then work out a score. If you do this, then Jamaica come out on top, ahead of the Bahamas, courtesy their sprint domination and 6 gold medals in Beijing.

So, to generalize slightly, the Caribbean islands tend to dominate this list. They are small, and yet regularly win a handful of medals, mostly in the sprint events. That is testament to the genetic potential of the atheltes in those countries. I believe the key to making the most of this genetic potential is to facilitate competition with a focus on specific sports. The school athletics system in the Caribbean islands is enormously strong, and this is the big driver of these medals. Add to this a culture of the sport, plus the existence of "aspirational heroes and role models", and you have a mix that will ensure that talent comes through, despite relatively small investment and a small population. If anything, the smaller population helps the athlete come through.

Lastly, the focus is not too broad - there is no swimming team, no fencing, no table-tennis to detract from limited resources. The eggs are placed in the basket that will produce results, and that means a much simpler system to run.

Möten

2008-09-01T22:20:00.005+02:00

Keep smiling, keep shining,
Knowing you can always count on me
For sure
That's what friends are for

Burt Bacharach, 1982

Så var det då höst igen! Luften är kyligare, mörkret sänker sig redan vid 20-tiden och skolorna är inne på sin tredje vecka. Vi säger hej då till sommaren och håller fast vid alla glada minnen av några snabba sommarmånader. Förutom reseupplevelser och alla aktiviteter är det möten med människor som jag gärna återkommer till. Ett sådant möte denna sommar är mötet med min gamla högstadiekompis Mikael Gudmundsson. Micke och jag var inte bara klasskompisar, vi är födda på samma dag samma år och hängde ihop som ler och långhalm. Vi delade på många intressen som fotografering, musik och motorsport. I gymnasiet delade vi på oss och det blev som det ibland kan bli. Våra vägar gick isär.

Det skulle dröja 37 år innan vägarna korsades igen! Och det tack vare denna blogg! För ganska exakt ett år sedan blev jag uppringd av en person som presenterade sig som "en röst från igår". Jag kunde inte för mitt liv komma på vem det var och han blev tvungen att säga sitt namn, Micke Gudmundsson.

Han hade av okänd anledning ramlat på min blogg och insett att den där Totte Björre nog var en för honom känd karaktär, var efter han sökte upp mitt telefonnummer. Det tog inte många minuter förrän vi beslöt oss för att ta upp tråden där vi lämnade den. Men de 30 milen som skiljer oss gjorde att det tog ett år innan vi träffades.

I samband med att jag besökte tennisveckan i Båstad i juli knackade jag på hemma hos honom. 37 år är en lång period. Såväl han som jag har ju gubevars förändrat utseende sen dess. Så det tog lite tid att "ställa om våra kompasser". Sen tog det inte lång tid förrän vi rekapitulerade åren från 1967 till 1972.

Den här bilden togs 1968 och föreställer Micke vid vårt "chopperprojekt". Crescentmoppen var gammal redan då och vi gav oss på den med bågfil och järnfil, den sistnämnda användes företrädesvis på kolven... Jag tror att Peter Fonda och Dennis Hopper såg den som stilbildare till sin film "Easy Rider" som spelades in året därpå!

Det blev några roliga timmar tillsammans och vi lovade varandra att träffas lite oftare!

Ett annat roligt möte hände så sent som i helgen. Anni och jag körde Mimmi till Stockholm för att hjälpa henne flytta in på studentboende. På lördag eftermiddag hade vi stämt träff med ett par av våra gamla vänner, nämligen Jan och Marianne Arnsäter. Nu var det inte 37 år sedan vi träffades senast men gott och väl ett par.

Janne och jag har många gemensamma intressen och erfarenheter. En udda sådan är att cykla fullpackad tandemcykel nerför Hallandsåsen utan kedja med endast en tynande handbroms som till sist brann upp. Det skulle ta allt för lång tid att berätta om alla våra eskapader så jag nöjer mig med detta.

Vi hade stämt träff vid Slussen och tog sen båten till Fjäderholmarna där vi sen avnjöt en god måltid på Krogen, strax intill farleden in mot Stockholm stad. Det fina med gamla vänner är att man kan fortsätta en dialog där man senast avslutade den, och det utan att man upplever tidsrymden emellan.

That's what friends are for!

Kebnekaise och Sydtoppen

2008-08-24T19:54:00.012+02:00

I'm on the top of the world lookin' down on creation
And the only explanation I can find
Is the love that I've found ever since you've been around
Your love's put me at the top of the world

Carpenters, 1972

Sandträsk, Grundträsk, Gullträsk, Lakaträsk, Missjöträsk, Svanträsk och Sikträsk är några av de ortträsk som man passerar med Lapplandståget på väg till Kiruna. Trots att det är en lång tågresa (215 mil ifall man går på i Malmö och av i Narvik) är det en geografilektion som man bör ha gjort någon gång. Sverige är ett långt land...!

Trots nerfallen elledning norr om Gnesta med 2,5 timme försening som följd anlände Anni, Mimmi och jag Kiruna förra lördagen enligt tidtabellen kl 16.00. Vi fortsatte med landsvägsbuss till vägens ände, mao till Nikkaluokta. Därifrån tog en helikopter oss till Kebnekaise Fjällstation.

Tanken med resan var att besöka Sveriges tak, nämligen sydtoppen med sina 2104 m. Det gäller att passa på medan sydtoppen fortfarande är Sveriges högsta punkt. Toppen som är snöbelagd vilar på en glaciär som sakta smälter. För inte så länge sedan var den 2117 m. Förståsigpåare menar att nordtoppen som utgör toppen på massivt berg kommer med sina 2097 att överta rollen som Sveriges tak.

Eftersom den guidade turen på söndagen redan var fullbokad valde vi att själva ta den västra och något längre leden. Vi satte av efter frukost kl 08.00 med lättare dagsäckar. Himlen var blå och solen lyste oss i ryggen när vi lämnade fjällstationen. Vi passerade Toulpagorni som jag har ett härligt minne från. I mitten av 80-talet deltog jag i ett veckolångt haute route arrangemang. Varje dag besteg vi nya toppar med stighudar. Minst 1000 vertikala meter gick vi för att därefter få njuta av orörd djupsnöåkning. Efter att blivit nerfirad 15 m med rep från Toulpagornis bergskam ner i dess skålformade topp fick jag sen ett åk med 1000 m fallhöjd. Det är nog tillsammans med Drakryggens sydsida min hittills bästa skidupplevelse.

På toppen av Vierramvare 1711 m såg Anni , Mimmi och jag sydtoppen i horisonten. Efter att ha tagit sig upp hit är det många som väljer att avbryta sin topptur eftersom det både krävs fysisk som mental styrka att därifrån först gå ner i kaffedalen för att sen ta sig upp ca 400 vertikala meter i en terräng bestående av klippblock. Som sig bör i Kaffedalen kokade vi kaffe på triangaköket och förberedde oss inför den sista kraftansträngningen.

Så småningom kom vi upp till den nya toppstugan som kan skryta med att ha Sveriges högst belägna utedass. Jag intygar gärna om det förträffliga "hut with a view"!

Så var vi då framme efter 6 timmar vid foten av den sockertopp som utgör sydtoppen. Vädret var som sagt det allra bästa. Blå himmel och vindstilla. Det är många som tar sig hit men det är få som får uppleva den undersköna utsikten. Det sägs att man kan se en elftedel av Sverige härifrån. Det var svårt att slita sig från upplevelsen men vi tog oss ner igen och brassade soppa vid foten av toppen.

Vid 15-tiden gjorde vi oss klara för att gå tillbaka samma väg som vi kom. De många fjällbäckar gav oss gott vatten och svalka. Utsikten mot Björlings- Kittel- Kebnetjåkkaglaciärerna är storslagna. Tanken på att glaciärerna är upp till 250 m djupa, eller tjocka om ni så önskar, är häftig.

Efter vår heldagstur var fjällstationen en välkommen syn. Trerättersmiddagen, som vi förtjänat, smakade synnerligen bra. Och därefter tog det inte lång stund innan vi somnade i våra bingar.

Morgonen därpå hade barometern fallit drastiskt och det blev såväl regn som dimma de påföljande två dagarna. Vilken tur att vi gav oss i väg på söndagen! Vi tog det lugnt, läste, åt och bastade. Hyfsat utvilade packade vi ihop våra saker på torsdagen och påbörjade vår återresa genom Sverige.

Kroatien

2008-08-14T19:53:00.011+02:00

Give me dr. sun,
he's my man
I don't want to be alone on the beach
give him to me
I believe in to let a little sunshine in my life
My vacation is gonna be a pleasant memory

Ace of Base, 1998

Fem timmar senare befann vi oss i det nordöstra hörnet av Italien och det började bli läge att söka efter ett bra boende på Istrien-halvön i Kroatien. Inför denna uppgift hade jag tidigare konsulterat Sembo-katalogen och med hjälp av nätet lyckats hitta telefonnummer till ett tiotal lämpliga lägenhetshotell. Med kriterier om fräschhet, poolområde, närhet till havet och trevlig ort plockade Anni ut ett lägenhetshotell som byggdes 2006, låg 50 meter från havet med poolområde och egen strand i den charmiga medeltida fiskebyn Vrsar. Inga problem, vi fick boka en 3-rums lägenhet med pentry samt stor och bred balkong med havsutsikt.

Efter att ha trixat oss igenom Trieste vid den Slovenska gränsen tog det ytterligare en timme innan vi var framme. Lägenheten motsvarade förväntningarna och frågan var ifall vi ville lämna stället för att hitta nytt boende på de platser vi önskade besöka? Det skulle visa sig att vi förlängde vårt boende 2 ggr och gjorde dagsutflykter utmed Istrienkusten.

Dagarna började med 7,7 km löpning utmed hamnen och genom byn, därefter med nybakat bröd intogs frukosten på balkongen. I de fall vi inte valde att göra dagsutflykter varvades bad i poolen med bad och lättja vid havet. Lunch intogs på hotellets restaurang och eftermiddagarna gick i samma takt som förmiddagarna, med andra ord med risk att bli solbränd och avsvalkad. Familjens hög med böcker avverkades och det var verkligen Semester med ”stort S”. Mot kvällning gjorde vi oss sen i ordning för att besöka den lokala restaurangnäringen.

Våra utflykter gick till Rovinj och Pula. Till Willes stora glädje fann vi en strand i Pula som hyrde ut vattenskotrar. Ja, ja det fanns fler som tyckte det var kul att busköra…
Till skillnad från den italienska sidan av det adriatiska havet lyser de breda sandstränderna med sin frånvaro i Kroatien. Här är det i huvudsak sandstensklippor som man badar ifrån. Å andra sidan är vattnet desto klarare! Under de åtta dygn vi besökte Istrien var det aldrig svalare än 27 grader i vattnet och lufttemperaturen pendlade mellan 30-34 grader.

Vägen hem gick via Österrike med övernattning i Leipzig. Därefter fick vi en dag i ett regnigt Berlin där ett antal shoppingkomplex skulle besökas. På kvällen kom vi fram till Tysklands största ö Rugen där vi fann ett litet pensionat på landsbygden i närheten av kustorten Barth.

Dagen därpå fick vi en solig och het överfart från Sassnitz till Trelleborg. I Blekinge handlade vi ett flak jordgubbar som vi till delar avnjöt som kvällsmat när vi väl kommit hem. Sammanfattningsvis är vi 400 mil rikare på erfarenheter och familjegemenskap!

I morgon är det fredag den 15 augusti och tillsammans med Anni och Mimmi sätter vi oss på tåget mot norr för att så småningom landa vid Kebnekaise Fjällstation. Om en dryg vecka får du läsa om hur det gick!

Sommarskidåkning Hintertux

2008-08-08T19:14:00.003+02:00

I can't wait
summer is just around the corner
I never go skiing
cause I love it when it's warmer

Ice Mc, 1995

Den uppmärksamme konstaterar att jag är ett inlägg sen med att hälsa välkommen åter från semestrar. Anledningen är helt enkelt att jag de senaste dagarna varit uppfylld av det faktum att jag blivit med hoj. Hoppas du förstår! Jag passar också på att tacka för era synpunkter på bloggen. Det verkar som att ni uppskattar de inledande versraderna från musik jag gillar och på frågan ifall jag kan alla texter utantill är svaret "nej"! Ni önskar också fler "kommentarer" om aktuella händelser och ämnen. OK, jag ska se vad jag kan göra.

Sommaren står och väger så här i början av augusti då vi har merparten bakom oss. Fortfarande återstår en eller annan vecka innan stolarna på jobb och i skolor är fyllda igen och ledighet är någonting som vi har framför oss. Men låt oss nu blicka tillbaka på några av de händelser som hänt de senaste 6-7 veckorna. För att det inte ska bli långrandigt delar jag upp det portionsvis.

Dagarna efter midsommar packade familjen in sig i bilen och tog färjan till Sassnitz och satte kurs söderut mot Österrike och därefter Kroatien. Det fina med att åka tidigt på sommaren är att man slipper förboka hotell. I gamla Östberlin hittade vi ett hotell som var inrymt i en äldre gatfastighet där vi bodde i en lägenhet om två rum, kök och badrum. Det var ofrånkomligt att tänka tankar som att vi bodde inom de väggar som kanske en judisk familj bebodde 1938 under Kristallnatten.

Efter en dag på autobahn kom vi på kvällen till Hintertux där vi hittade en mysig pension. Efter en god frukost med efterlängtade österrikiska brötchen tog vi sen gondolen upp till glaciären där skidåkning på 3250 m väntade. Vi delade pisterna med de slovenska, bulgariska och italienska skidlandslagen. Det svenska landslaget som också gärna väljer Hintertux för sin sommarträning såg vi däremot inte till.

Med tanke på årstiden gäller det att komma upp tidigt till pisterna då snön är som bäst. Efter lunch blir det smöråkning och man väljer då hellre att ställa skidorna för att lapa sol och dricka något stort och gott. Vi kände oss rätt nöjda efter två dagar varefter vi konsulterade vägkartan och letade oss igenom ett härligt österrikiskt och italienskt alplandskap på väg mot Kroatien.

Triumph Bonneville T100

2008-08-04T17:20:00.006+02:00

Come witness my Triumph
go watch me
ride this machine
the way it's supposed to be

Glasseater, 2002

(klicka på bilden så blir den ännu maffigare)

Mitt förhållande till motorcyklar har hitintills begränsat sig till diverse provkörningar. En av de mer ihågkomna var 1974 då jag lånade Dagges 125:a. I backen upp från Hittarp kom högerböjen lite överraskande snabbt varför jag var tvungen att ta hjälp av naturen för att komma upp på vägen igen. Då det inte gjorde ont vare sig på mig eller cykeln fanns det ingen anledning att göra någon större sak av det hela. När jag sen kom tillbaka till Dagge tittade han på ekipaget varefter han frågade hur det hade gått. Fint sa jag utan att nämna den lilla incidenten, var på Dagge frågade hur det kom sig att en gren släpade efter cykeln? Efter den provturen fick jag öknamnet ”Tottekvist”, ett namn som jag fortfarande får höra då och då!

En annan provkörning, som dess bättre höll sig på vägen, skedde året därpå. Det var Sögge som gav mig styret till sin Triumph Bonneville.

Det var efter denna provkörning som jag blev övertygad om att ifall jag någonsin kom på tanken att skaffa mig en mc så skulle det bli en Bonneville. Modellen är klassisk, har en intressant historia och i mina ögon ser den ut som en motorcykel ska göra!

Åren gick. Det var först efter att sonen William började köra 80cc-cross som jag bestämde mig för att skaffa en också. Det blev en 250cc Kawasaki som gjorde att jag kunde dela sonens intresse på väl inhägnade crossbanor. Något år senare slutade William köra och våra cross’ar bytte ägare.

Och så under våren 2007 vaknade intresset för en Triumph Bonneville. Tidskrifter och Internet hemsöktes efter information och det stod alltmer klart att tiden nu var inne. Det skulle dock dröja ett år innan jag hade hittat exemplaret jag önskade.

Det är en 2002-års T100 jubileumsmodell i nyskick, med 1700 mil på mätaren. Tack Mats för att du har tagit så väl hand om henne! I söndags blev det premiärtur med min Bonnie, sensuell och skön…
Hoppas nu på en lång och varm höst!

Midsommar

2008-06-17T17:33:00.007+02:00

Rain comes down on a misty day
Light on the water and she's coming my way
To be fair she's only wearing a smile
Ease all my trouble just by driving me wild
And like the moon don't function without the night
We come together and she's hanging on tight
She makes me tremble like I never before
Bringing me up to keep me begging for more
In every hour to be - let me satisfy your heart
I can take the days in return for the midsummer nights

Bee Gees, 1982

Med mitt hundrande blogginlägg tar jag nu sommaruppehåll. Semestern har börjat och det ska bl a målas hus, firas midsommar på Öland, åkas skidor i Hintertux, solas och badas i Kroatien, fyllas år, springas, fikas hos Flickorna på Skäret, tittas på Båstadstennis, bestigas sydtoppen på Kebnekaise, umgås med nära och kära och sist men inte minst njutas. (Undrar vad min gamla svensklärare Ulla Merker säger om mitt användande av tempus futurum exaktum?)

Om du har intresse och lust är du välkommen åter i augusti!
Med önskan om en skön sommar.

Hälsningar
//Totte

P.S. Jag är lite nyfiken på vem du är som läser min blogg. Är du en återkommande läsare eller har helt enkelt råkat hamna här av en tillfällighet? Har du synpunkter på innehållet, vad kan göras bättre och vad vill du läsa om? Använd gärna möjligheten att lämna kommentarer under länken "COMMENTS" som du hittar sist i inlägget. Enklast väljer du alternativet "anonym" men du får samtidigt gärna uppge ditt namn! D.S.

SM i Fälttävlan på Strömsholm / National Championships Eventing

2008-06-07T15:32:00.000+02:00

So know that I could catch you at any time
I choose I do not feel the ground beneath my shoes
This stallion I am riding, his pedigree, his pride
Won't let him rest 'till I am by your side

Prefab Sprout, 1997

Efter att ha varit sängliggandes sedan i måndags med feber och hosta reste jag mig i torsdags och besökte husläkaren. Förutom recept på penicillin tog jag det tunga beskedet att inte kunna åka till helgens SM-tävlingar i Strömsholm. Tyvärr fick jag inte glädja mig åt att på plats få följa Olivia och Tariffs SM-tävling i fälttävlan för juniorer. Så medan Olivia, Mimmi och Anni är där håller Wille mig sällskap på hemmaplan.

SM-tävlingen som rids i CNC*-klass har 16 startande ekipage. Tävlingen rids över tre dagar och startar med dressyrmomentet på torsdagen, terrängprovet på fredagen och avslutningsvis banhoppningen på lördag.

Vädret där som här kan inte bli bättre. Sol, sol och sol och knappt någon vind. Efter första dagens dressyr låg Olivia på en niondeplats. Efter en felfri terräng hade hon avancerat till en fjärdeplacering och det såg onekligen bra ut inför banhoppningen. Glädjen dämpades däremot under lördagens veterinärbesiktning då tariff markerade på höger fram varefter beslutet fattades att inte starta hoppningen. Och därmed tog tävlingen slut för Olivia och Tariff.

Stockholm marathon 2008

2008-06-02T10:15:00.015+02:00

Anywhere we go the people say mi are the best
A say mi run London, a say we run New York
A say mi run Stockholm, a say mi run Moscow
It's me

Dr Alban, 1994

Redan i onsdags borde jag förstått kroppens signaler då jag gjorde mitt sista löppass. Jag kände mig fräsch och pigg och ändå blev jag tvungen att stanna flera gånger för att hämta andan. Min första tanke var att kroppen tagit lite väl mycket stryk senaste veckorna med Göteborgsvarvet som senaste ansträngning. Hur som helst förträngde jag snabbt löppasset och fortsatte med den lekamliga och mentala uppladdningen.

I fredags morse vaknade jag med känningar av ett irriterat svalj och då föll polletten ner! Jag stod länge och väl och velade ifall jag skulle åka upp till Stockholm eller inte, men eftersom jag ändå skulle dit och jobba packade jag min utrustning och åkte. Redan då jag kom till Arlanda fattade jag beslutet att inte springa. Halsen gjorde sig påmind och den var väl lika röd som jag var besviken. Jag tröstade mig med att ska det ändå ske så var det bra att det hände i Sverige och inte utomlands då den ekonomiska förlusten hade varit större. Dessutom är inte Stockholmsmaran årets höjdpunkt. Det var däremot London medan Amsterdam fortfarande är en höjdpunkt som jag kan se fram emot i oktober.

På fredagskvällen tog Bengt och jag mig till Danicahallen vid Stadion för att hämta ut nummerlapp och tidschip till honom. Stockholmskvällen bjöd på 23 grader och Barilla på pastaparty. Mille satt fortfarande i bilen på väg från Skåne och planerade övernattning i Nyköping. Jordgubbssäsongen hade satt käppar i hjulen varför han hade blivit försenad.

Mega Yacht Pelorus

Av en för mig outgrundlig anledning startar Stockholmsmaran först 14.00 när så väl solen står som högst och stan är som mest lördagsbusy. Hur som helst, vi fick tid efter frukost att gå en runda i G:a Stan och bl a beskåda Chelsea FC Roman Abramovichs lustjakt Pelorus vid Stadsgårdskajen. Det är en 377 fot lång (115 m) skönhet med plats för 18 gäster som pysslas om av en besättning på 40!

Strax innan starten träffade vi på Mille och vi fick en stund att gemensamt beklaga min situation men också hissa och sänka Bengts och Milles förväntningar.

Så sällade jag mig till åskådarskaran och följde starten. Därefter tog jag mig ner till Sturegatan där jag parkerade mig på ett utefik för att bevaka passeringen vid 20 km och 41 km. En ledarklunga bestående av 8 Afrikaner sprang de första 20 km på 1.04 vilket vittnar om att Stockholmsmaran inte lockar den absoluta världseliten.

Jag hann fånga Bengt vid 2o km men såg däremot inte skymten av Mille trots att han bara låg knappt 4 minuter efter Bengt. På andra varvet hinner jag precis fånga Annis systerbarn Ulrik Peterson på bild på mycket imponerande 3:20 och då ska man veta att han springer sin första mara någonsin!

Åskådarens perspektiv är väldigt annorlunda jämfört med den som deltar. Vid flera tillfällen ser jag löpare med löpsteg och med kroppskonstitutioner som jag inte skulle satsat en krona på ens kommer runt 42 km men som kommer i mål på under 3.30. Jag ser också löpare som i likhet med mig själv maler på och trivs med det. Sen har du löpare som glömt de mest grundläggande förberedelserna, såsom att tejpa bröstvårtorna (skrattar elle gråter han?). Andra kategorier jag ser är de löpare som själva undrar varför dom överhuvudtaget steg upp på morgonen...

Nåväl, efter att jag sett Bengt passera 41 km och väntat på att se Mille passera utan att lyckas tar jag mig tillbaka till Stadion och till återsamlingsplatsen.

Först dyker en nöjd Bengt upp med en sluttid på 3:41 därefter kommer Mille som halkat efter på andra varvet och slutar på 4:29. Summa summarum blev årets Stockholmsmara, som förövrigt firade 30-års jubileum, naturligtvis en besvikelse för mig. Men dagen var inte slut än.

Senare på kvällen kunde Bengt utkvittera min och Annis 50-årspresent i form av ölprovning och middag på Man in the Moon i Vasastan. Med hjälp av Anders som driver "Ölbaronerna" smakade vi av sex öl. Det blev Westmalle Dubbel, Acme Pale Ale, Shipyard Stout, Paulaner Hefe-Weiss, Slottkällan Uppsala samt Franziskaner Hefe. Favorit? Ja, det blev nog Franziskanern i små mängder.

Kom hem på söndageftermiddag med 38.1 grader, värkande rygg och hosta som sammantaget gav tydliga signaler på att min plats var i sängen, under okänd tid framöver.

Côte d'Azur

2008-05-28T20:46:00.012+02:00

I really need it, really, really, need St. Tropez
I want a tan where the sun it never shines
I really need it, really, really, need St. Tropez
I best believe it that I got to get away

Aerosmith, 1987

(Bilderna är klickningsbara för förstoring)

Som sagt, efter Göteborgsvarvet satte Anni och jag mig på planet till Marseille för en veckas semester. I ärlighetens namn stod jag för den mesta semestern då Anni deltog två dagar på en konferens.

Marseille är ständigt förknippad med mitt första besök i staden i början av 1970-talet då jag och Arnis tågluffade. Vi kom trötta till Marseille en varm julidag och fann för gott att börja med att söka efter ett hotellrum. Ja, tågluffning behöver inte genomföras med sovsäck... lite stil ska det väl vara!

Från stationen gick vi ner för den långa trappan på bilden som ledde ner till en del av staden som på 70-talet var förslummad. Som tur är har det hänt en hel del i dessa kvarter på 35 år! Men 1973 behövde vi inte gå långt för att finna ett hotell. För våra trötta ögon såg receptionen riktigt anständig ut så vi bestämde oss för ett rum. Portieren lämnade oss nyckeln till ett rum som skulle ligga högst upp i huset. Trappan till första våningen hade såväl heltäckningsmatta som ledstång. Mattan försvann i takt med att vi kom till andra våningen medan ledstången lyste med sin frånvara på tredje våningen och vi skulle bli än mer förvånade då vi kom till fjärde våningen.

Vårt rumsnummer stod inte att finna på någon av dörrarna. Däremot ledde en av dörrarna ut på det platta hustaket och där mitt på taket stod ett ihopsnickrat skjul med en dörr som var perforerad med hål... Det fanns i princip ingen anledning att öppna dörren med nyckel, det var bara att stiga på. Medan vi inte kunde klaga på utsikten över Marseilles hustak så skulle vi få andra anledningar att senare ompröva valet av hotell.

I skjulet fanns en dubbelsäng, ett handfat och en stol. Toaletten, eller rättare sagt hålkonstruktionen som kan beskrivas som en "stå-skit-pissmodell", fanns en trappa ner. Efter att en viss munterhet ändå kom för oss tänkte vi att vi nog skulle stå ut en natt. Jag vill minnas att vi lämnade hotellet för att snabbt reka av staden och köpa oss lite mat och något att dricka. Eftersom vi kände oss smått alinierade och betittade i kvarteren gjorde vi ingen större utflykt utan var rätt snart tillbaka i skjulet igen.

Natten infann sig och trötta som vi var hoppade vi i säng. Någon gång vid 03.00-tiden vaknade vi av att lopporna var av en särskilt aggressiv art varför vi fann för gott att snabbt plocka ihop packningen och lämna hotellet.

Tack och lov kan jag konstatera att Marseille under senaste 35 åren har förändrats till det bättre. Anni och jag gjorde oss inget besvär med att försöka leta upp det gamla hotellet utan valde det hotell som Anni bott på då hon tidigare konfererat i Marseille, nämligen Novotel Vieux Port och som namnet antyder ligger vid den gamla hamnen.

Medan Anni konfererade började jag mina dagar med löppass utefter medelhavet för att därefter njuta av den franska frukosten. Därefter bekantade jag mig med staden såväl gåendes som körandes och fann en spännande och till stora delar vacker stad. På måndagskvällen höll Annis konferens galabankett i hamn- och varvsstaden La Ciotat. Till saken hör att jag har ett förflutet i just La Ciotat. Det var dit jag som 16-åring kom på språkresa varför återseendet var välkommet!

På tisdagskvällen tog vi hyrbilen och körde till Port d'Hyères där vi hade fått låna Sirkkas lägenhet med utsikt över hamnen. Tack Sirkka, det var storslaget! Port d'Hyères är vad Newport är för USA, nämligen Frankrikes seglingsmecka. Här sker bl a de franska uttagningarna till Americas Cup.

Dagarna i Port d'Hyères följde en och samma rutin. Jag hoppade ur sängen 07.30 för att springa 8 km och passera boulangeriet där 2 baugetter och lika många croissanter fick följa med hem till frukosten. Därefter tog vi bilen på upptäcktsfärder. Ena dagen körde vi västerut och besökte orter som Bandol, Sanary-sur-Mer, Toulon och Carqueiranne för att nästa dag köra österut till le Lavandou, Cavalaire-sur-Mer och St Tropez.

I St Tropez besökte vi Plage de Tahiti som till skillnad från förra gången vi var där erbjöd oss gott med utrymme på stranden. Det är en av fördelarna med majsemester! En annan är att växtligheten står i full blom och erbjuder doftsensationer.

På fredagen valde vi att ta båten till Porquerolles som är en av tre öar utanför Port d'Hyères. Här fann vi ännu en underbar och tillika obefolkad sandstrand. Jag tippar vattentemperaturen till 18-19 grader, vilket var fullt tillräckligt med tanke på att det var 24-25 i skuggan. Tillbaka på fastlandet upptäckte vi hur fin huvudorten Hyères är. Den ligger några kilometer från Port d'Hyères och har mysiga gränder och torg. Här fann vi en akvarell som vi tog med oss som minne från resan.

Samma dag fick vi tips om den genuina Provencalska bergsbyn Bormes-les-Mimosas som vi besökte på kvällen. Som namnet antyder blommar och doftar byn av Mimosa. Staden är i stort sett bilfri och består av små gator, gränder, prång och trappor som kantas av varsamt renoverade hus med typisk fransk arkitektur och härlig atmosfär. Här fann vi också en av Guide Michelin omnämnd restaurang, Lou Portaou, vars miljö vi inte kunde motstå. Restaurangen låg under ett valv som kan passeras ifrån tre håll. Här mitt i det charmiga valvet fanns ett 10-tal bord. Kvällen bjöd på en fyra rätters meny med en tillhörande fyllig röd Côte de Provence.

Som det mesta har allt ett slut. Planet hem via Paris kunde inte vänta varför vi var tvungna att lämna lägenhet och Provence på lördagsmorgonen, men med löfte om att snart komma tillbaka.

Göteborgsvarvet

2008-05-27T19:41:00.001+02:00

You might live in Gothenburg
You might live in Spain
You might add some tenderness
Or, you might bring me pain

Mississippi

Av de 45 000 anmälda löparna till Varvet kom drygt 34 000 till start. Fastän min startgrupp inte släpptes iväg förrän 15.27 var det inga problem med värmen. Det var väl ca 15 grader och halvblå himmel. Däremot låg vinden på från havet med 8 meter/sek vilket kändes uppför Älvsborgsbron.

Varvet är på många sätt en positiv upplevelse med många löpare och stort publikintresse. Däremot är bansträckningen inte optimal med så många löpare. Från Slottskogsvallen springer man de första 3 km på smal parkväg med små möjligheter att hålla tempot. De smala ytorna finns på flera ställen vilket förstärker känslan av att banan är trång. En annan mindre uppskattad erfarenhet är att startgrupperna inte helt är baserade efter förväntade sluttider varför man ständigt hinner ifatt långsammare löpare som ska passeras.

http://se.running.adidas.com/goteborgsvarvet.asp

Men på det stora hela blev det ett fint långpass i uppladdningen för Stockholm. Tiden blev 1:48 och jag återkommer säkert nästa år.

Time flies

2008-05-13T22:44:00.002+02:00

Time flies when you really don't want it to
The waiters are staring at me
But I've only got eyes for you

10cc, 1983

Sommaren kom i helgen och jag fann aldrig tid att uppdatera min blogg. Istället fick trädgården med lite insatser uppleva en renässans, båten sjösattes och på söndagen, som var årets hittills varmaste och soligaste dag, satt jag i ett styrelsemöte från 10 till 6… , snacka om dålig timing!

Det har också blivit en del löpträning eftersom jag kommer att springa Stockholmsmaran den sista maj. Ett seriöst uppladdningspass blir Göteborgsvarvet om 21km som går av stapeln nu på lördag. Ambitionen med Göteborgsvarvet är att ta det lugnt och inte gå för fullt och eftersom jag som ny Gbg-löpare får starta långt bak lär det ändå bli svårt att få till en bra tid.

På söndag efter loppet tar Anneli och jag oss till Marseille. Anni deltar på en konferens ett par dagar och därefter har vi resten av veckan för oss själva. Vi har fått låna en lägenhet i Hyères som är den sydligaste orten i Provence. Misstänker att det blir några sköna dagar med förhoppningsvis sol, strosande, god mat och dryck.

Av just denna anledning blir det nu ännu ett längre uppehåll i bloggandet med ett planerat inlägg någon gång efter den 26 maj men dock innan Stockholm marathon.

Gärds fälttävlan CNC*

2008-05-04T19:35:00.001+02:00

I'm gonna find me a horse
Just about this big
An' ride him all along the border line
I'm ridin' a small tiny hoss
He's a good hoss
Even though He's a bit dinky
to strap a big saddle or
blanket on anyway
Movin' to Montana soon

Frank Zappa, 1973

Olivia startade idag med Tariff sin första CNC1* på Gärds klassiska vårtävling utanför Kristianstad. Det var 19 ekipage i klassen och fem skulle till sist bli placerade. Olivia inledde med en stark dressyr som gav henne 42,1 straff och tog därmed ledningen inför banhoppningen.

Banhoppningen som innehöll tolv 1.15-hinder flöt på bra. Tyvärr fick hon med sig två rivningar, som gav 8 straffpoäng, och låg nu fyra inför den avslutande terrängridningen.

Den dryga 3 km långa terrängbanan med sina 22 hinder om högst 1.10 m (klicka på banskissen för en förstoring) klarade hon och Tariff av utan problem och fick därför 0 straff.

Sammantaget blev det en mycket lyckad debut i den 1-stjärniga klassen och Olivia slutade som totalfyra. Gissa om hon var nöjd! Nu gäller det att ladda om till nästa tävling kommande helg i Tranemo!

Vad är ett gott ledarskap?

2008-05-01T08:54:00.008+02:00

I'll teach you all this in 8 easy steps
A course of a lifetime you'll never forget
I'll show you how to in 8 easy steps
I'll show you how leaderships looks
when tought by the best

Alanis Morissette, 2004

Frågan fick jag av en god vän som förslag på ett blogginlägg.

För att undanröja varje misstanke att Alanis Morissettes versrad inte är något annat än en ironisk blinkning från min sida vill jag vara tydlig med att jag inte har en lista med punkter som ska bockas av för att påvisa ifall man utövar ett gott ledarskap eller inte.

Min blygsamhet förbjuder mig att påstå att min tolkning om gott ledarskap på något vis skulle vara normgivande. Däremot kan jag, utifrån gjorda erfarenheter, ha en uppfattning om vilka förutsättningar som troligen behöver finnas. Eftersom det har skrivits spaltmil i ämnet finns det mycket att läsa av andra personer som tror sig ha svaret. Men i vanlig ordning är det skillnad på teori och praktik. Till att börja med behöver vi vara överens om att kunskap och insikt i ämnet behöver kombineras med ledarens personliga förutsättningar. Om jag travesterar bibeln så skulle det kunna uttryckas som; ”Om jag hade all kunskap, tro och kände alla hemligheter men inte hade förmåga att utöva ledarskap, vore jag ingenting.”

Nåväl, hur ser jag då på förutsättningarna för ett gott ledarskap?

Först och främst måste man vilja vara ledare och samtidigt söka och ta ett större verksamhetsansvar. Det skadar inte heller att man har kunskap om sitt verksamhetsområde. Kanske förvånar det några av er när jag påstår att det inte alltid är en förutsättning. Många gånger kan det till och med vara en fördel ifall ledaren inte kommer ur den egna organisationen eller ens ifrån den aktuella branschen. Jag har själv exempel från ledaruppdrag där andra kunskaper och egenskaper vägt tyngre. Om så är fallet är det däremot viktigt att ledaren snabbt skaffar sig nödvändig bransch- och marknadskännedom.

Vilka personliga egenskaper utmärker en bra ledare?

Allt börjar med en själv! Att känna sina egna styrkor och svagheter och hur man bäst utnyttjar respektive tacklar dessa ökar graden av självkännedom, något som är en viktig förutsättning för att rätt hantera en ledares många utmaningar. Vidare behöver man ha en ”intellektuell spänst” för att se logiska sammanhang, göra rätt analys och för att fatta rätt beslut. Ledaren behöver också brinna för sitt ansvarsområde och vara hungrig på att leverera resultat. Sen måste också egna värderingar stämma överens med företagets uttalade och outtalade värderingar. Det handlar om ledarens egen integritet. Att stå för sin uppfattning och tydligt visa vilka normer man följer underlättar såväl det egna ledarskapet som att du blir tydlig för omvärlden. Detta är något som oftast förbises men som jag anser har stor betydelse för en ledares möjligheter att lyckas.

Vilken kompetens behöver en bra ledare?

Ledarskap handlar om kommunikation! Visioner, strategier, mål, förändring, arbetsfördelning och måluppföljning blir aldrig något annat än vackra ord ifall ledaren inte kan förmedla passion, innehåll och förväntningar. Samarbetsförmåga, coachning och att förstå skillnaden mellan att delegera och dumpa arbetsuppgifter ger ledaren oftast en snabb återkoppling på den egna kompetensen. Många branscher lever i ständig förändring varför det ställer krav på ledarens förmåga att hantera förändringar vilka inte sällan påverkar såväl den egna rollen som sina medarbetares. Eftersom "det enda som är konstant är förändring" behöver ledaren förhålla sig till detta som ett stadigvarande tillstånd, ett tillstånd som erbjuder möjligheter snarare än hot och som utgör grunden till allt förbättringsarbete. Ett gott planeringshuvud och förmågan att sätta ihop ett bra fungerande och presterande team är också exempel på gott ledarskap.

Fastän att jag har komprimerat de spaltmil som skrivits om ledarsakap till tre textstycken så hoppas jag ha förmedlat min grundsyn på gott ledarskap. Och eftersom ämnet är lika brett som djupt och till delar kontroversiellt välkomnar jag dina kommentarer och kompletteringar.

Fälttävlansäsongen igång igen

2008-04-22T20:13:00.009+02:00

Jump up, hold on tight
Can't trust a promise or a guarantee
'Cause the man 'round the curve
Says that he's never heard of you or me

Elvis Costello, 1977

I helgen åkte jag, Olivia och Tariff till Tågarp för årets första fälttävlan. Eftersom det var säsongens första tävling var landets ryttare ivriga att komma igång igen, något som märktes på antalet starter. Såväl debutantklassen som den lätta klassen fick delas upp i två grupper med minst 30 starter i varje. Olivia startade i den senare med 36 ekipage.

Under vintermånaderna är träning på terrängen starkt begränsad varför såväl ryttare som häst är lite ringrostiga. Däremot har man nött såväl dressyr som banhoppning i kalla ridhus. För både häst som ryttare är det lite grann av en befrielse att få komma ut och rida terräng igen. Det märks så väl att också en utbildad fälttävlanshäst gått och längtat till årets första tävling!

Dressyren gav 51 straff. Ja, det låter lite tufft men med tanke på att ledaren fick 45 straff (vilket är mycket bra) så var Olivia nöjd. Banhoppningen om 1.0 m klarades utan rivningar och så återstod terrängprovet.

Nytt för i år är att ryttaren inte längre får bära tidtagarur för att kunna kontrollera takt och hastighet, något som anses höja säkerheten. Och eftersom man ska rida på en optimaltid blir man straffad om man rider såväl för fort som för långsamt. Banan var drygt 1.8 km och hade 20 fasta- och ett vattenhinder.

Olivia red både mjukt, säkert och med stort förtroende för Tariff och kom i mål några sekunder för tidigt, jmf med optimaltiden. Det skulle visa sig att dagens insats hade räckt rätt långt. Olivia placerade sig som fjärde bästa ryttare vilket måste kännas bra inför resten av säsongen. Nästa tävling blir under Valborgsmässohelgen på Gärds utanför Kristianstad då Olivia startar sin första 1-stjärniga tävling med Tariff. Det blir spännande!

Sovjetunionens nationalsång

2008-04-21T19:55:00.011+02:00

Du har hört den förrut! Sovjetunionens och nuvarande Rysslands nationalhymn? Den spelas tyvärr allt som oftast vid hockey-VM. Däremot har texten aldrig satt sig riktigt, något som säkerligen beror på att spelarna har svårt att artikulera mellan obefintliga tandrader. Men jag har fått tag på en textad version av den gamla dängan och genast inser man att perestrojkan inte kom en dag för tidigt!

Lyssna och njut!

Personbästa i London Marathon 2008

2008-04-15T00:36:00.008+02:00

What can a poor boy do
except to sing for a rock 'n' roll band
'Cause you see bein' London town
there's just no other place
for a street fighting man.

Rolling Stones, 1968

Måste erkänna att jag känner mig mycket nöjd med mitt lopp i London. Sedan jag kom hem från Chicagomaran har jag haft som mål att komma under 4-timmars gränsen. Som du kanske kommer ihåg har min hittills bästa tid varit 4:00:58 och som sattes i Paris.

Hela min planering och mina 65 mils träning har utgått från ett 5:40 tempo som också tillåter mig att gå 30 sek under några vätskekontroller och ändå hamna under fyra timmar. Jag har också kalkylerat hur många minuter jag kan spara på att springa optimallinjen jämfört med att springa i dess utkanter. På det stora hela var jag så förberedd jag kunde vara. Det var bara en osäkerhetsfaktor kvar och det var skorna.

För ett par veckor sedan upptäckte jag att mina Nike Pegasus var slut. Löplabbet hade inte min storlek varför man beställde ett par i storlek 14 (ja, du läste rätt!) från europalagret i Holland med leverans till Löplabbet den 7 april. När jag den 10 april kom för att hämta skorna var dom fortfarande på väg till Sverige. Med andra ord fanns inget annat att göra än ett välja ett par andra skor. Det jag erbjöds var ett par Asics Cumulus 9, mao en helt annan sko, dämpning och läst än jag blivit van vid. Snacka om osäkerhetsfaktor!

Så i fredags tog jag och William planet till London. Med mig i bagaget hade jag färdigkokt pasta, ostsås och lagad havregrynsgröt som med hjälp av doppvärmare skulle göra kolhydraterna ätbara. På hotellet träffade vi Bengt och Frederik Wiedel samt Sten och Christina Segerslätt med Jakob och Adam.

Lördagsmorgonen började med en tur till utställningshallen där vi hämtade ut nummerlappar och insöp löparatmosfären. På eftermiddagen fortsatte vi uppladdningen med traditionsenlig afternoon tea på Brown's Tea Room. Man kan inte annat än älska denna institutions sinne för pengars värde. William och jag åt ett par tre scones, var sin chokladbiskvi, någon ytterligare kaka samt två kannor utsökt tea. För detta betalade jag 840 kr, fortfarande med ett leende på läpparna.

Efter kvällens dubbla portioner pasta kunde jag gå till sängs med en förvissning om att jag ändå var rätt väl förberedd på loppet!

Söndagsmorgonen bjöd på blå himmel och 6 grader. Eftersom vi åkte med Springtime blev vi bussade ut till starten i Greenwich. De sista förberedelserna innebär ett återkommande rännande till urionarerna och att "skicka upp" vaselinet i ljumskarna. Klart för start!

09.45 släpptes vi 35.000 löpare iväg. Kände mig omedelbart stark och ivrig att komma upp i mitt tempo något som omöjliggjordes eftersom det blev trångt de första 5-600 metrarna. Allt eftersom det lättade kunde jag öka och jag tillät mig själv att springa snabbare än planerat.

Första milen gick på 52 min mot mina planerade 55 och jag hade ännu inte saktad ner vid de bägge vätskekontrollerna. Efter att jag sprungit över London Bridge och passerat halvmaran på 1:51 mot planerade 1:58 började jag förstå att jag hade chansen att klara 4-timmars gränsen.

Nu öppnade sig himlen och ett ihållande hällregn med sjunkande temperatur gjorde mig lite nervös för vad som skulle kunna hända med lår- och vadmusklerna. Vi sprang österut mot Docklands för att sen vända västerut igen för att vid ungefär 35 km passera London Bridge för andra gången. Nu hade regnet upphört. Min tid var nu 3:07 mot förväntade 3:18! Och än så länge hade jag inte haft någon känning av "väggen".

De sista kilometrarna upp mot Buckingham Palace och St James's Park flöt på bra och jag hade ännu inte stannat en enda meter under loppet. När jag sen vänder upp mot målet på The Mall inser jag att jag har överträffat mitt eget mål med stor marginal. Min sluttid med ett genomsnittligt km-tempo om 5:20 blev 3:46 och jag placerade mig som 7872:a löpare av totalt 34.400 som kom i mål. Ett resultat som jag är mer än nöjd med!

Bengt har anledning att sträcka på sig eftersom han kom in på imponerande 3:29 och kvalificerade sig därmed till Bostonmaran. Sten gjorde 4:21 efter att ha råkat ut för fotvalvsblåsa.

(notera att vi fick med spindelmannen utan mask på bilden!)

Med medaljerna runt våra halsar tog vi oss med tunnelbanans hjälp tillbaka till hotellet. Ett varmt bad mjukade upp musklerna lagom till vår fest- och segermiddag som sen intogs på Bistro 51.

Inför London Marathon

2008-04-04T19:04:00.005+02:00

Call me a joker call me a fool
Right at this moment I'm totally cool.
Clear as a crystal, sharp as a knife
I feel like I'm in the prime of my life.
Sometimes it feels like I'm going to fast
I don't know how long this feeling last
Maybe it's only tonight.

Billy Joel, 1989

I söndags gjorde jag mitt sista långpass om 31km inför London Marathon den 13 april och går nu in i uppladdningsperioden med färre löpkilometrar varvat med vila. Det jag inte har i benen nu kommer jag inte heller att ha när jag står på startlinjen!

På samma startlinje kommer jag att ha sällskap av Buster Martin. Vore det inte för att Buster har fyllt 101 år vore han som vem som helst bland de 40.000 startande. Det är första gången han springer ett marathon. I mars fullföljde han en halvmara på 5 tim och 13 minuter.

Buster, som har 17 barn med en och samma kvinna som är död sedan ett par decennier, är Englands äldsta anställde. När han fyllde 99 tröttnade han på pensionärslivet och började jobba igen. Han jobbar tre dagar i veckan på ett rörmockarföretag och tränar på sin fritid. På frågan hur han kommer att fira efter att ha genomfört loppet svarar han "If I finish, I'll do what I always do and have a pint and a fag"!

http://edition.cnn.com/video/#/video/living/2008/03/11/chang.uk.101.marathon.runner.cnn?iref=videosearch

Det som är lite kul med årets London Marathon är att marathonvärlden firar 100 års-jubileum om att springa ”den moderna” sträckan om 42 195 m. Varför just 42 195 meter eller 26 miles och 385 yards? Anledningen har sin förklaring i de Olympiska spelen som hölls i London 1908. Istället för att först fastställa hur lång banan skulle vara beslöt den Olympiska kommitten att loppet skulle gå mellan Windsor Castle och den då nybyggda Olympiska stadion i stadsdelen Sheppard’s Bush, en sträcka som ansågs vara en ”potential man-killer”. Det var först efter loppet som längden fastställdes till det lite udda antalet miles, en sträcka som i år firar 100 år.

Olivia 17 år och Zulubyn

2008-03-29T23:42:00.004+01:00

Oh the Zulu king with the big nose-ring
Fell in love with a dusky maid
And every night in the pale moon light
Across the lake he came
A hug and a kiss for the pretty little miss

Unknown

Min sista rapport från Sydafrikaresan kommer mestadels att handla om Olivias födelsedag då hon fyllde 17 år. Efter uppvaktningen på sängen började dagen med det Olivia kanske mest uppskattar nämligen att rida, och det skulle bli mycket ridning idag...

Med hästar från den närliggande hästfarmen "Four winds" blev det ridning i trav och galopp ett par timmar i bananplantage, bland sockerrör, över hed och gröna kullar. Varma och svettiga och efter behövlig dusch satte vi kurs mot Zulubyn Simunye.

Simunye, som förövrigt betyder "we are one" på zuluspråket, ligger djupt ner i Mfule River Valley. Här lever och bor Biyele-klanen som är släktningar till det en gång respekterade kungliga huset av Zulunationen. Här har zulufolket levt långt innan "Anglo Zulu-kriget" 1879.

För att komma till byn får man rida eller åka oxkärra 4,5 km, i sig ett äventyr. Byn ligger som sagt djupt i en dalsänka och man ser inte byn förrän man i princip är framme. Byns mycket originella hus eller snarare stenhyddor är byggda utan ritningar och ser ut att växa ut ur bergets klippor.

Efter att ha skumpat nerför en "kostig" på hästrygg med alltför hårda sadlar var välkomstdrinken synnerligen uppskattad. Efter ytterligare uppvaktning av Olivia kunde vi "dra oss tillbaka" för en stunds svalkande bad i våra rum. Badkaret var charmigt murat av grova stenar. Rummen i övrigt bjöd på öppna fönstergluggar, handfat i form av en skål med tillhörande kanna vatten.

Kvällen bjöd på god middag med lokala specialiteter. Därefter blev vi inbjudna till den närliggande zulubyn som vi kom till efter en kort promenad över en spång. Vi välkomnades av hövdingen som tillsammans med sin och andra familjer lever och bor här.

Efter att skymningen kom snabbt till dalgången satte vi oss runt lägerelden och blev bjudna på kött och hemlagad "öl". Därefter dansade äldre som yngre sina typiska zuludanser ackompanjerade av trummor. Eftersom det var Olivias födelsedag bjöds hon upp av några ungdomar som inte bara gav henne ett halssmycke utan också på sång och gemensam dans.

På morgonen därpå vaknade vi till babianskri och gitarrspel, ja det var en ovanlig kombination men fullt möjlig i den här miljön. Efter frukost gick vi tillbaka till zulubyn och mötte hövdingen som nu smidde spjutspetsar. Han och hans fru bjöd oss in i ceremonihyddan och berättade om sitt folk, seder och deras liv. Vårt besök i byn började gå mot sitt slut och framåt lunch beslöt vi oss för att ta oss tillbaka till civilisationen med hjälp av häst och jeep. Sammanfattningsvis blev det ett minnesvärt dygn för såväl Olivia som för oss andra.

Efter 3 timmars körning kom vi så till St Lucia som är ett mindre samhälle i nationalparken Greater St Lucia Wetland Park. Genom byn rinner en flod som bebos av otaliga flodhästar och krokodiler. Eftersom det är ett gigantiskt våtmarksområde finns här fåglar av alla de slag såsom fiskjuse, häger, stork och hornbills för att nämna några.

Vi hittar vårt guesthouse "African Ambience" som är ett underbart fräscht hus med vasstak såväl ute som på rummen. Efter välbehövligt dopp i poolen och ett gott vitt vin kände vi oss redo för att uppleva de tre kommande dygnen på milsvidda vita och i stort sett obefolkade stränder vid Cap Vidal.

På nyårsafton körde vi söderut igen mot Umdloti som ligger några mil norr om Durban. Vi firade nyåret på det spejsade arkitektoniska Casino Sibaya som gott och väl kan mäta sig med sina "kusiner" i Las Vegas. Det nya året firades in med champagne och i staden Mtubatuba inköpta fyrverkerier. Happy New Year 2008!!!!

Våra sista tre dygn spenderade vi på stranden i Umdloti, och shoppandes på Gateway i Durbans utkanter som också hade en konstgjord surfingvåg om 1 miljon kubikmeter vatten i timmen. Här kunde grabbarna vågsurfa på såväl vanlig surfbräda som liggandes på bodyboard. En makalös manick...!

Sammanfattningsvis blev det tre oförglömligt underbara veckor tillsammans med goa vänner i ett land som gav mersmak. Eftersom vi bara har nosat på vad landet erbjuder har vi inget emot att kunna komma tillbaka och nosa vidare.

Hajdykning

2008-03-20T23:13:00.004+01:00

I'm a shark, I'm a shark
a killer of the ocean
I'm a shark, I'm a shark
and silently I strike
I'm a shark, I'm a shark
I'm dumber than a tree
I only have three thoughts
and they are: eat, swim, ...eat.

The Arrogant Worms, 1978

Mig veterligen finns det inte en enda låt som återger hajen som en intelligent och fulländad skapelse med stor integritet. Hade det gjort det hade jag mer än gärna ratat the Arrogant Worms som snarare spär på myten om hajen som människoätare.

Enda sedan jag för 15 år sedan fick möjlighet att dyka med citronhaj och sandtigerhaj i Kolmårdens gigantiska akvarium har jag närt en dröm om att få dyka med dessa djur i deras naturliga miljö. Ett av mina planerade äventyr i Sydafrika var därför att få dyka fritt med haj i Indiska oceanen. Från Sverige fick jag kontakt med Mark vars erfarenheter av hajens beteende och från att dyka med dessa djur har gjort honom känd som dokumentärfotograf och filmare. Han samarbetar med National Geographic, BBC, Planet Earth, Animal Planet och Discovery Channel men också med den akademiska världen i forskningsprojekt.

För att finansiera sin verksamhet erbjuder han betalande dykare att uppleva hajen i sin naturliga miljö, utan skyddande bur.

Då jag besökte honom i Kwa Zulu/Natal intill Aliwal Shoalrevet befann sig dykare från National Geographic's på plats för att under 6 månader dokumentera tigerhajens beteende och liv med hjälp av fenmonterade videokameror! När sedan kamerans hårddisk blir full utlöses automatiskt fästanordningen och kameran flyter upp till ytan. Med hjälp av en radiosignal pejlas sen koordinaterna varför kameran kan bärgas.

Förutom mig själv gjorde jag sällskap med en annan betalande dykare, walesaren Geoffrey. Dykbåten är en ribbåt med 2 st 90 hk motorer. I stort sett sker alla båtdyk utmed den sydafrikanska östkusten med ribbåtar som sjösätts från strand. Eftersom dyningarna och vågorna mot land oftast är höga är bara båtturen i sig ett äventyr.

Vi når revet efter 25 min. Casper som är Marks medarbetare gör i ordning betesstationen med ett proteinstint innehåll av död fisk. Därefter sänks den ner från en boj till 8 meter. Eftersom hajen upptäcker doftspåren motströms tar Mark båten 20 meter uppströms där Casper sen öser i hinkvis med "proteinsoppa" som får driva mot betesstationen. Sen är det bara att vänta.

Här sitter jag nu på gummibåten och väntar på att hajarna ska dyka upp. Det är en svårdefinierad känsla och sinnesnärvaron kan bäst beskrivas som skräckblandad förtjusning.

Vi får vänta 25-30 minuter innan de första hajarna närmar sig oss. Efter det första paret dusky sharks kommer sen ytterligare ett 10-tal. Duskyhajen kan bli 4 meter. De som nu gör oss sällskap är 2 - 2,5 m långa. Jag väntar bara på att Mark ger klartecken att det är dags att hoppa i vattnet men han har på känn att också blacktiphajen är på ingående. Mycket riktigt, efter ytterligare 5-10 minuter ser vi de första blacktiphajarna.

Nu ger Mark klartecken och strax därpå rullar vi dykare i baklänges över båtkanten. Våra förhållningsorder är att placera oss 2-3 meter från betesstationen i 90 grader från strömriktningen. Detta för att ge hajarna fritt utrymme då de kommer motströms mot betesstationen.

Det är först nu som det går upp helt och fullt för mig i vilken miljö jag befinner mig i. Här är jag i hajens naturliga "kök". Jag uppskattar antalet haj till ca 30-40 stycken. Nu är det inte så att dom är väluppfostrade och står på kö för att närma sig betesstationen, ett faktum som innebär att jag har dom på 1,5 -2 meters avstånd såväl omkring mig som ovan och under mig. I de förhållningsorder som Mark gett oss ingick bland annat att ifall en haj simmar mot mig så ska jag för att undvika "krock" lugnt lägga händerna på huvudet och trycka ner hajen samtidigt som jag undkommer genom att passera ovanför hajen...! Nu behövde jag aldrig praktisera denna närkontakt, vilket jag inte heller saknar.

Bilderna av blacktip- och duskyhajarna är tagna vid dykplatsen och ger en god bild av mina upplevelser. Är det då inte farligt och dumdristigt att dyka så här? En i allra högsta grad berättigad fråga speciellt som att hajen genom media och inte minst genom filmindustrin pekas ut som människoätande bestar. Mark lever efter den egna övertygelsen och gjorda erfarenheter att risken att bli attackerad är liten. Ifall inte hajen "vaknat på fel sida", är väldigt hungrig eller upplever att dykaren inkrängtar på hajens bekvämlighetszon är det ovanligt att hajen blir aggressiv. Däremot kan dom bli nyfikna och "buffa" till dykaren. Av hajens omkring 350 olika arter är de allra flesta ofarliga för människan. Det är i princip bara vithajen man bör undvika utan skyddande bur.

Säsongen tillät oss inte att få uppleva tiger- och sandtigerhajen som är betydligt större hajar, uppåt 7 meter lång. Av den anledningen blir det att planera nästa Sydafrikaresa till oktober-november då dessa kommer i stora antal till Aliwal Shoals.

En vecka senare besökte Christian Wiedel och jag Coral Divers i Sodwana Bay som ligger 10 mil söder om Mocambique. Det är en dykresort som tar 200 gäster och ligger inbäddad i grönskan skiljt från många andra dykarrangörer. Hela Sodwana Bay handlar bara om två saker, koralldykning eller djuphavsfiske. Vi hade bokat ett dyk med divemastern Brett till 2 Mile Reef och dykplatsen "Cliffs and overhangs". Här gäller också strandlaunch med ribbåt genom 3 meter höga vågor vilket är som sagt en spännande erfarenhet i sig. I det 27 gradiga vattnet var det nu inte haj som lockade utan koraller, murena, papegojfisk, blue stripped snappers, rockor och mängder av annan fisk.

Annis femtiårsfest

2008-03-11T19:57:00.005+01:00

Whenever you're away from me,
wherever you go
You're never far away from me,
I want you to know
I only have to close my eyes dear,
and suddenly I'm where you are
You better never stray,
'cos I'll never be far away

Electric Light Orchestra, 1980

18262 dagar, är det något att fira och en anledning att ställa till med fest?
Självklart är det så!

Fastän rikligt hyllad och uppvaktad i Sydafrika bjöd Anni släkt och vänner till en lite annorlunda födelsedagsfest i lördags. Ett av hennes önskemål var att få bjuda på örongodis i form av orgelmusik varför festligheterna började i en av stadens fina stadskyrkor från 1200-talet. Men av orgelmusik blev det nu inte mycket. Ingen av de sju tillfrågade organisterna kunde spela. Anledningar som influensa, bruten arm, andra sjukdomar, semester och andra engagemang reducerade orgelspelandet till ett fint anlagt och effektfullt ackord av sonen William.

Desto bättre blev det övriga programmet. Mimmi sjöng ett par sånger, Olivia spelade trumpet, Lillemor reciterade dikt medan Anette spelade piano och sjöng. Sen överraskades Anni med att få lyssna på Stens, Bittes och Haralds kloka funderingar och egna erfarenheter av vad det betyder att fylla 50 år.

Om nu denna inledning av festligheterna kan kategoriseras som den mer seriösa delen tog vi oss sedan till golfklubbens restaurang för middag, tal och spex. Själv valde jag att som ett sällsynt tillfälle göra några officiella nedslag i mina dagböcker från de 11857 dagar som jag känt Anni. Det har ju onekligen hänt en del under dessa dagar :-)!

Sammantaget blev det en lyckad fest och när nattamaten i form av Bullens varmkorv var uppäten konstaterade Anni glad och nöjd att det nu var dags att gå vidare…

Grattis igen Anni!

Mona Lisa & Bengt Wiedel firar 50 år

2008-03-02T15:17:00.009+01:00

Sun is shinin' in the sky
There ain't a cloud in sight
It's stopped rainin'
Everybody's in a play
And don't you know
It's a beautiful new day

Electric Light Orchestra, 1978

Nyss hemkomna från Skåne efter firandet av Mona Lisa och Bengt Wiedels gemensamma 50-års fest på Ängavallens Gård och Restaurang kom jag att tänka på ELO's gamla versrad som rätt bra sammanfattar känslan och innebörden av gårdagskvällens megafest.

Som toastmaster hade jag det stora nöjet att guida festparet och övriga 85 gäster genom en händelserik afton. Ängavallens restaurang som av Gastronomiska Akademien blivit belönad för sina kulinariska anrättningar hade tillagat en fyrarätters meny bestående av:

Ål med äggaröra (vad annars?)
Jordärtskockssoppa med rotfrukter och spickerökt hälsokalv
Lättrimmad sadel & stek på gårdens späda hälsogris
Hallongranité, maräng och brylé
Allt serverat med utsökta drycker som krävde 6 glas per person

Under sittningen och mellan rätterna underhöll gästerna värdparet med tal och showgruppen Music4you uppträdde. Jag hade med andra ord fullt upp som toastmaster och hoppas att min bordsdam Petra har överseende med att hennes kavalje, pga uppdraget, inte gav henne full uppmärksamhet! Stinna, goa och glada stompades natten in med hjälp av gruppen Schlager-piraterna.

Tack Mona Lisa och Bengt för en oförglömlig fantastisk kväll och fest, "and don´t you know, it´s a beautiful new day out there!"

//Totte & Anni

Julafton

2008-02-24T19:21:00.001+01:00

I still remember when I was a little boy,
just waiting for the big day.
Mom would be cooking up a mess of
boysenberry and tunafish burritos
for our big Christmas dinner,
and dad would be decorating the tree
with little bits of Spam.

Weird Al Yankovic, 1988

Vi lämnade Amakhala Game Reserve på julafton ungefär samtidigt som våra familjer och vänner i Sverige troligen åt jullunch. Tillsammans med Wiedels körde vi tillbaka till Port Elizabeth för att tillsammans skapa lite julstämning och senare äta en bättre middag.

Så mycket julaftonstämning blev det dock inte. Det är inte helt lätt att fånga den i sommartemperatur och inte underlättar det heller att sydafrikanerna firar sin jul på juldagen.

Men hungriga framåt kvällen skulle vi ändå bli. På Amakhala hade jag fått ett tips av Ries på en bättre fisk och skaldjursrestaurang varför jag ringde och beställde bord för nio på Oyster Catcher. Vägbeskrivningen dit var lite vag varför hotellets receptionist tillfrågades som tvärsäkert pekade ut restaurangen på en stadskarta. Nu var det bara att köra!

Hela sällskapet var uppklädda för julmiddag och jag hade funnit rätt tillfälle att ta på mig min fina "Nelson Mandela-skjorta", den med zebrorna på. Ett beslut som inte resulterade i stående ovationer, ett faktum som dock gjorde mig än mer besluten att bära den. Och tur var väl det...!

Hotellets vägbeskrivning ledde oss på villovägar. Efter ett antal återvändsgator stannade jag vid en mack för att få hjälp. Som på andra mackar i Sydafrika var de anställda färgade och för stunden var kunderna också färgade. Med andra ord, "I did blend in!"

Jag vill gärna tro att det var tack vare min "Nelson Mandela-skjorta" som jag fick två färgade kvinnor att köra före oss till restaurangen. Om inte så hade vi aldrig hittat dit! Oyster Catcher låg i hamnområdet på första parkett vid Indiska oceanen . För att komma dit var vi tvungna att köra förbi en vaktbemannad vägbom innan vi passerade hamnmagasin och fiskindustrier.

"Julmenyn" bestod av 6 i Knysna odlade ostron, en saftig kingklipfilé med citronsmörsås nersköljt med hjälp av två vita viner, chokladmousse och cuppocino. Senare under kvällen hörde vi en kille spela gitarr och sjöng i en annan del av restaurangen. När vi som bäst njöt av efterrätten spelade han en av mina absoluta favoritlåtar, nämligen "Parisienne walkways" av Gary Moore. Eftersom jag aldrig tidigare har hört någon spela covers på Gary Moore lämnade jag matbordet för att upptäcka vem denne Moore-tolkare var. Det visade sig vara var en japan och en talangfull sådan. Julaftonskvällen kunde inte ha slutat bättre än till tonerna av "Still got the blues". Det var som om tomten hade kommit med en säck full med bra musik.